EU firar 60 och hotas av upplösning – Sveriges svar “På stället marsch”?

EU-ledarna möts i Rom på lördag för att utan större åthävor markera att unionen fyller 60 år. Men framför allt för att diskutera vad de ska göra för att den ska kunna överleva 60 år till. Det europeiska projektet hotas av upplösning – av Brexit, av beslutsförlamning inför flyktingvågen, av Viktor Orban & Co som vill förminska EU.

Var står Sverige i frågan om EU:s framtid. Av de senaste beskeden från ledande svenska politiker verkar svaret vara: “EU:s framtid bör vara På stället marsch!”

Svenska regeringen har länge vetat att den snart kommer att tvingas ta ställning till hur den vill att EU ska utvecklas framöver. Och den har haft svårt att bestämma sig:

“We have a slightly schizofrenic position”, erkände finansministerns statssekreterare Karolina Ekholm på en frågan om EU:s framtid och fördjupat samarbete mellan euroländerna på en konferens i regeringskansliet i december 2015.

Men på fredag duger inte det som position för statsminister Stefan Löfven. EU-ledarna ska ta sitt första beslut om vilken väg de vill att EU ska utvecklas.

I utkastet till deklaration från Rom-toppmötet sägs att EU-länderna ska stärka sitt samarbete på säkerhetsområdet och mellan sina försvarsindustrier. Det drivs hårt av Tyskland, särskilt efter Donald Trumps valseger i USA. Medan Sverige hittills inte deltagit i de samarbetsprojekt som pågår inom försvarsindustrin, och försvarsminister Peter Hultqvist starkt motsatt sig ökat EU-försvarssamarbete

Men det sägs också att om några länder inte vill vara med kan andra gå före och fördjupa sitt samarbete, enligt nyhetsbyrån Reuters.

“We will act together whenever possible, at different paces and intensity where necessary … leaving the door open to those who want to join later,”

Sverige kan alltså sätta sig på läktaren när andra länder går vidare, på till exempel det försvars- och säkerhetspolitiska området. Men får då också mindre inflytande över EU-samarbetet.

Däremot har Socialdemokraterna i minst tre EU-val drivit kravet att EU ska fördjupa sitt samarbete inom arbetsmarknads- och sociala frågor. I valrörelse efter valrörelse har S-kravet varit att EU måste få en social pelare där arbetarnas rättigheter ställs över marknadens.

Men när EU-diskussionen om detta krav nu kommit igång börjar regeringen vackla.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker presenterade en vitbok om hur de sociala rättigheterna ska stärkas hösten 2015: Towards a European Pillar of Social Rights. Kommissionen manar medlemsländerna att ge medborgarna bra levnadsvillkor och arbetarna bra arbetsvillkor, i enlighet med gällande EU-regler. Men kommissionen undviker att föreslå nya överstatliga befogenheter för EU över medlemsländerna.

The Union competence is to “support and complement the activities of the Member States”  … guide the Member States towards best practices.

EU-kommissionen är försiktig, medveten om att det är ett politiskt känsligt område. I EU-fördraget, artiklarna 151-156, anges att unionen kan lagstifta om arbetsvillkor, anställdas rättigheter mm. Men det krävs enhällighet mellan medlemsländerna på de flesta områden och visar därmed att det är frågor där den nationella suveräniteten anses som särskilt viktig.

Men EU-parlamentets majoritet tycker ändå att EU ska gå länge och skärpa EU-lagstiftningen för att stärka arbetarnas rättigheter:

Calls on the Commission to build on the review of the social acquis and of EU employment and social policies as well as on the outcomes of the 2016 public consultation by making proposals for a solid European Pillar of Social Rights (EPSR) that is not limited to a declaration of principles or good intentions but reinforces social rights through concrete and specific tools (legislation, policy-making mechanisms and financial instruments).

I EU-parlamentet röstade de svenska Socialdemokraterna för denna majoritetslinje, och röstade också för att när EU-fördraget ändras nästa gång ska det skrivas in ett “Socialt protokoll” i fördraget.

Regeringen har också varit mycket nöjd med att ha fått till stånd ett extra toppmöte i Göteborg i höst just om att förstärka EU:s samarbete för att skapa en rättvis arbetsmarknad och sociala trygghetssystem.

Det här fick de borgerliga partierna i riksdagens EU-nämnd att enat kräva att Stefan Löfven ska ta avstånd från planer på ökad överstatlighet på det arbetsrättsliga området i EU: “Arbetsmarknadspolitiken ska helt bestämmas på nationell nivå.” De fick genast medhåll av Sverigedemokraterna.

Och efter en förvirrad diskussion deklarerade plötsligt statsminister Löfven att han instämde med de borgerliga och SD.

– Regeringen driver precis den där ståndpunkten. Vi har drivit den från första stund, sade Löfven.

Därmed tog han avstånd från sina partikamrater i EU-parlamentet, och åtminstone den illusion som S gett i rader av EU-val om vad som är partiets främsta ambition i EU-arbetet. Den nationalistiska omsvängning som de flesta partier gjort i kölvattnet av Sverigedemokraternas opinionsframgångar, och som plötsligt fick så många partiledare att tala om ”svenska värderingar” förra sommaren får nu också återverkningar på deras hållning till EU.

Moderaternas EU-parlamentariker Gunnar Hökmark ägnar sitt inlägg på DN Debatt om EU:s framtid det största utrymmet åt att attackera S-ledamöternas röstning i parlamentet om bland annat det Sociala protokollet. Han anklagar dem för att “underminera den svenska riksdagens suveränitet”.

Hökmark tar också klar ställning till de fem olika framtidsscenarier som EU-kommissionens ordförande Juncker lade fram för några veckor sedan för att få igång debatten i medlemsländerna: ”Fortsätta som vanligt”, ”Bara den inre marknaden”, ”De som vill göra mer”, ”Gör mindre mer effektivt”, ”Göra mycket mer tillsammans”.

Gunnar Hökmark vill att EU ska begränsa sina ambitioner till att ”slå vakt om det som uppnåtts”

Vi ska stå för det som i EU kommissionens vitbok kallas ”Fortsätta som vanligt” men klargöra att det heter ”Säkra och utveckla allt det vi har uppnått”.

Med Stefan Löfvens besked om att han inte längre vill ge EU befogenheter att se till att arbetarnas rättigheter stärks i EU, de borgerliga partiernas ställningstagande i EU-nämnden och Gunnar Hökmarks besked att EU:s framtidsvision bör vara att ”fortsätta som vanligt” framträder en allt tydligare bild av de svenska partierna syn på EU:s framtid.

Samtidigt tornar EU:s utmaningar upp sig:

– EU klarar inte av sitt grundläggande åtagande att förbättra sina medborgares levnadsvillkor. Stora grupper har fortfarande sämre inkomster än före finanskrisen för snart tio år sedan. Resultatet har blivit framgångar för missnöjes- och rasistpartier som vill upplösa EU.

– EU klarar inte av sitt grundläggande mål att stärka demokratin i Europa, när Ungern och Polen kan urholka demokratiska rättigheter utan att EU förmår ingripa. Viktor Orban och Jaroslaw Kazcynski siktar på en ”kultur kontrarevolution” för att urholka EU-samarbetet.

– EU saknar en gemensam politik för att hantera flyktingkrisen när flera medlemsländer för första gången vägrat följa fattade beslut. När nästa flyktingvåg kommer riskerar EU att stå lamslaget.

Frågan är om ”På stället marsch” kan klara dessa utmaningar.

2 tankar på “EU firar 60 och hotas av upplösning – Sveriges svar “På stället marsch”?”

  1. En sedan länge med något undantag mycket traditionellt svensk ståndpunkt över partigränserna … tyvärr! Idag också fler länder som väljer den handlingslinjen. Eurogruppen lär dra vidare …

    1. Förvisso, men i EU-valrörelserna har S-kampanjerna framställt det som att kravet på ett Socialt protokoll var ett krav på radikal förändring, och därmed som att det var ett krav på ökad EU-makt över högerregeringar.

Kommentarer är stängda.