EU ger vetorätt mot nya gränsstyrkan – men gör det lagligt stänga gränsen mot ett annat Schengenland

I brådskan att nå en uppgörelse om EU:s nya gränsstyrka före sommaren är EU-regeringarna och parlamentet på väg att enas om att i praktiken ge vetorätt mot att sätta in den mot ett medlemslands vilja. Men i gengäld blir det lagligt att stänga gränsen mot ett Schengenland som inte klarar sin gränskontroll.

I skuggan av de dagliga rapporterna om flyktingkrisen pågår intensiva förhandlingar om att kraftigt förstärka gränsskyddsmyndigheten Frontex och skapa en gränsstyrka med tillgång till 1 500 personer som kan sättas in inom tre dagar om ett av de 26 medlemsländerna inte klarar av kontrollen av den yttre gränsen inom passunionen Schengen.

Enligt tidtabellen ska styrkan finnas på plats redan i höst, som en politisk signal om att EU är förmöget att klara av framtida stora flyktingströmmar.

EU-kommissionens radikala förslag gav rätten att sätta in gränsstyrkan mot ett medlemslands vilja till kommissionen.

Statsminister Stefan Löfven hade de redan protesterat mot inskränkningen i den nationella suveräniteten, och tydligen så högljutt att Sverige utnämndes till ledare för motståndarna mot gränsstyrkan av EU-ordföranden Donald Tusk.

Men inrikesminister Anders Ygeman upptäckte snabbt att det var ohållbart att Sverige å ena sidan var för en gemensam flyktingpolitik i EU och samtidigt sade nej till ett av instrumenten, den nya gränsstyrkan. Regeringen bytte fot, och fick i stället problem att få stöd för den nya linjen i riksdagen.

Nu visar de fortsatta förhandlingarna att regeringen kanske var för snabb att genomföra den lite pinsamma reträtten. EU-kommissionens förslag har urholkats kraftigt.

Både i EU-regeringarnas förhandlingar och i EU-parlamentet är linjen nu att beslutet att sätta in gränsstyrkan mot ett medlemslands vilja ska fattas av medlemsländernas ansvariga ministrar på ett EU-ministerrådsmöte.

I artikel 18 sägs nu att det är ministerrådet som fattar beslutet:

Council, based on a proposal from the Commission, may adopt without delay a decision by means of an implementing act, identifying the measures that should mitigate these risks to be implemented by the Agency and requiring the Member State concerned to cooperate with the Agency in the implementation of those measures.”

I förslaget till lagtext från EU-parlamentets rättsliga utskott förtydligas att det berörda landets regering inte har vetorätt, utan att beslutet kan tas med kvalificerad majoritet: “Such decisions shall be adopted by the Council with a qualified majority vote.”

Men om ett medlemslands regering, som Grekland i fjol höstas, inte vill ta emot några utländska gränssoldater kan den helt enkelt låta bli att genomföra den plan för att ta emot gränsstyrkan som ingår i den nya processen. Därmed får varje medlemsland i praktiken vetorätt mot gränsstyrkan, påpekar en EU-förhandlare.

Det här ser ut att gör möjligheten att sätta EU:s nya gränsstyrka mot ett medlemslands vilja till en mycket komplicerad process, där EU framstår som lika handlingsförlamat som tidigare. Men i stället för att formellt inskränka den nationella suveräniteten införs en annan möjlighet att sätta press.

EU vill göra det lagligt att införa gränskontroller mellan Schengenländer. EU:s ministerråd ska kunna ge klartecken för länder att stänga gränsen mot ett annat Schengland, och i praktiken utestänga det land som vägrar ta emot EU:s gränsstyrka från Schengen upp till 18 månader:

“The Council may, where the overall functioning of the Schengen Area is at risk as a result of those circumstances, as a last resort and as a measure to protect the common interests within the Schengen, and insofar as those circumstances constitute a serious threat to public policy or internal security within the Schengen Area or within parts thereof, taking into account the principles of proportionality and necessity, recommend that one or more Member States decide to reintroduce border control at all or specific parts of their internal borders for a period of up to six months.

That period may be prolonged, no more than three times, for a further period of up to six months if the above circumstances persists.”

EU-ländernas inrikesministrar godkände det här förslaget i förra veckan, och EU-parlamentet väntas rösta om sitt förslag i maj. Målet är en uppgörelse senast den 30 juni.