EU gillar inte tullar – men nu vill Von der Leyen ändå göra som Trump och skydda den egna stålindustrin bakom tullar.
Fast på ett ”europeiskt sätt.”
”Tullar är skatter som bara skadar europeiska konsumenter och företag,” upprepade gång på gång Von der Leyen i somras till försvar för sin svaga handelsöverenskommelse med Trump.
Och därför skulle EU inte lägga tullar på USA, sa hon, även om USA la tullar på EU.
Nu har Von der Leyen-kommissionen bytt fot och föreslår att dubbla tullarna på stålimport till 50 procent liksom halvera de tullfria kvoter som EU hittills erbjudit.
”Vi gillar inte tullar,” förklarar den franske industrikommissionären Stéphane Séjourné.
Men måste man så måste man?
Kommissionen anser att denna helomvändning i handelspolitik krävs från EUs sida för att försvara europeisk stålindustri.
Det råder global överkapacitet på stål. Efter USA strypt sin marknad för importerat stål genom 50-procentiga tullar, så fruktar européerna att andra länder kommer sälja deras överskott av stål i EU, fömodligen till rabattpris.
Den konkurrensen anses inte europeisk stålindustri klara utan risken finns för konkurser.
EUs tullar ändrar kalkylen helt för industrin.
”Avgörande!, stort språng!”, hurrar europeisk stålindustri. Finska Outokumpu applåderar och i Sverige känner sig SSABs aktieägare stärkta.
Europeisk bilindustri är däremot inte alls nöjd.
”Det går för långt,” säger de dystert och räknar sedan upp alla sätt på vilket bilindustrin, storköpare av stål, nu står inför helt nya och besvärliga problem.
Bilindustrin är väl placerad för att veta hur det funkar med tullar. För ett år sedan införde EU för första gången kraftiga tullar på kinesiska elbilar för att skydda tysk bilindustri mot konkurrensen från Kina. Tullar från 10 procent till drygt 45 procent.
Ett år senare står det klart att de tull-belagda elbilarna säljer lika mycket ändå, att en helt ny kategori kinesiska hybridbilar gjort stor succé bland EUs konsumenter och att någon lättnad för tyska producenter uteblivit.
Ja, och så har Kina svarat på elbilstullarna med att lägga tull på europeiskt fläsk, konjak och mejeriprodukter.
”Ett farligt steg mot protektionism,” varnar Kina nu när EU vill göra om försöket, denna gång för stålindustrin.
”Men vi gör det i linje med våra värderingar och internationell lag. På ett europeiskt sätt,” hävdar kommissionären Séjourné och lovar att det sker enligt WTOs internationella handelsregler.
Fast det är förstås Kina som EU är ute efter med sina ståltullar. Ska man följa handelsreglerna (artikel XXVIII GATT) måste dock EU-tullarna införas för alla importerande länder.*
Kanske värst drabbat blir Storbritannien vars största kund är EU. Hit går runt 80 procent av brittisk produktion.
”Vi ska föra samtal med dem,” säger något vagt EUs handelskommissionär Maros Sefcovic som också planerar att diskutera med andra handelspartners i utkanten av ett G20-möte senare i höst.
Det ingår nämligen också i reglerna, att man måste föra dialog med sina drabbade handelspartners, motivera sin åtgärd och eventuellt erbjuda tullfria kvoter eller lägre tullsatser på särskilt stål.
Britterna får nu övertyga EU om att de borde slippa eller få sänkta EU-tullar.
Von der Leyen-kommissionen har hela våren försökt få Trump-administrationen att enas med EU i ett gemensamt handelskrig mot Kina just kring stål.
Utan framgång.
Enligt Sefcovic är EUs ståltullar också ett sätt för EU-kommissionen att visa Trump hur duktigt EU för kampen mot Kina.
Von der Leyen-kommissionen hyser ett hopp om att Trump skulle sänka de amerikanska 50-procentiga tullarna på europeiskt stål som ett tack till EU.
Trump är dock inte känd för att visa tacksamhet. Dessutom har den amerikanske halva sommaren och hela hösten tvärtom uppvaktat Kina och president Xi med erbjudanden. Trump hoppas att få resa till Beijing snart med en stor delegation av amerikanska affärsmän för att sluta fler lönsamma avtal (TikTok var en trevlig början).
Donald Trump har egentligen inget emot om det skulle sluta i ett handelskrig mellan EU och Kina, tvärtom.
Det lär kunna skada bägge parter och därmed gagna USA.
Men Von der Leyen och hennes högra hand Maros Sefcovic fortsätter att hoppas på att Trump ska ändra sig och vilja gå i allians med Europa.
”Vi fortsätter samtalen med USA om en skyddande ring runt våra marknader mot den globala (läs kinesiska) överkapaciteten,” säger hoppfullt Sefcovic.
EU-regeringarna har i princip sagt ja till kommissionens förslag om ståltullar. Det kräver dessutom grönt ljus från Europaparlamentet men eftersom alla större partigrupper är entusiastiskt för tullarna, så bör förslaget enkelt kunna genomdrivas.
*Norge och Schweiz kan undantas eftersom de via hängavtal är del av inre marknaden. Ukraina kan undantas tack vare ett specialavtal på stål.)