EU har övergett åtstramningen – utom för Grekland

Skuldsatta länder ska strama åt – det har varit EUs officiella retorik sedan finanskrisen.
Men det gäller numera vissa, betydligt mer än andra.

114 gånger mellan 1999 och 2015 har EU-länderna brutit mot regeln att deras budgetunderskott inte får bli större än 3 procent av BNP.
(Egentligen 165, men en del bortfaller för länder i depression får undantas.)

Att det hade slarvats mer och mer med disciplinen, det upptäckte alla när finanskrisen rullade in.
Tyskland, Nederländerna och Finland rasade och Angela Merkel grep som bekant EUs tyglar.

Penningstarka Tyskland krävde hårda åtstramningar och tuffare övervakning för att gå med på att rädda något euroland från dess snara undergång.
Skuldsatta länder sattes åt hårt.
Så småningom växte dock kritiken mot EUs (läs Tysklands) envisa krav på åtstramning vilket inte gav länder en chans att investera för att starta om.

Men även de nya EU-åtgärderna mot ekonomiskt slarv – så här efter flera år finanskrisen – verkar bestå mer av skäll än av bett.
Sedan 2012 har EU-länder brutit mot budgetunderskotts-regeln 28 gånger.
Inget land har straffats för det.
EU tillämpar alltså inte den hårda åtstramning man talar så mycket om.

Spanien slipper för att landet snart ska ha val.
Portugal slipper för att “det ska nog ordna sig ändå”.
Frankrike slipper för att… ansvarig eurokommissionären är en tidigare fransk finansminister som själv flera gånger brutit mot reglerna?

(24 timmar efter ovanstående gissning förklarar EU-kommissionens ordförande Juncker det riktiga skälet till att Frankrike – än en gång – får tillstånd att bryta mot reglerna:
“…för att Frankrike är Frankrike”.)

Men Italien, då? Det tyngst skuldsatta eurolandet efter Grekland.
Premiärminister Renzi tjatar, charmar och hotar varpå Bryssel ger honom rätten att investera 14 miljarder euro utöver sitt budgetmål.

Men Grekland – där tar tålamodet slut.
Den grekiske premiärminister tillbringade nyligen ännu några veckor i parlamentet med att piska igenom nya åtstramningar.
Annars skulle nästa utbetalning på tidigare utlovat kapital inte betalas ut.

Alla ekonomer är ense om att Grekland har pressats så hårt att landet aldrig kan betala tillbaka sina lån, så länge allt som grekerna drar in genom skattehöjningar och bidragssänkningar ska gå direkt till långivarna.
Man måste tillåtas börja tjäna pengar någon gång.

Så den här gången hotade IMF att hoppa av.
Normalt nekar IMF delta i det slags lånekaruseller – skulder måste skrivas av till en nivå där det blir möjligt för mottagaren att börja stå på egna ben.
Grekland måste få en skuldavskrivning.

Det satte Tyskland stopp för genom finansminister Wolfgang Schäuble.
IMF övertalades att vara med ännu en gång om en utbetalning som kan skickas raka vägen tillbaka till långivarna:
I utbyte lovar euroländerna “värdera” om Greklands lånebörda är “hållbar”.

Löftet är så vagt som det bara går.
Det blir ingen skuldavskrivning före 2018.
För Tyskland har val hösten 2017 och regeringen tror inte att de tyska väljarna skulle förstå om Grekland fick en skuldavskrivning.

Därför fortsätter Grekland att pressas till det yttersta.
Men andra EU- och euroländer beviljas förståelse och undantag.
Eftersom alla numera är överens om att enbart åtstramning är dålig ekonomi.