Emotionella lagstiftare slarvar med skydd av vårt privatliv

Ny teknologi gör det besvärligt för lagstiftarna.
Sagan om rätten till vårt privatliv trots alla stordatorer som ständigt ser, oss, har fått ännu ett avsnitt.
EU-domstolens generaladvokat dömer idag ut ett EU-avtal med Kanada om att byta personuppgifter för flygpassagerare.

2014 satt ett utskott i Europaparlamentet med EU-Kanada-avtalet och undrade om det verkligen skyddade européers privatliv på ett acceptabelt sätt.
För att få svar, sände man förslaget till EU-domstolen för ett utlåtande.

I oktober 2015  rev EU-domstolen upp ett annat, redan existerande avtal om utbyte av personuppgifter som EU hade med USA, kallat en ”säker hamn”.
Amerikanerna erbjöd inte en säker hantering för européernas personuppgifter, sa domstolen.
Rättsläget blev besvärligt för företagen som ju skickar mängder med information om européer över Atlanten.

EU-kommissionen snabbsnickrade då ihop ett nytt avtal med USA, klart bara några månader senare.
Det fick heta en ”säker sköld”.
Men parlamentarikerna var inte lättleda, de tvivlade på det nya avtalet.
Detsamma gjorde de europeiska datamyndigheterna.

Vinden vände i april med de blodiga terrorattackerna i Bryssel.
EU-kommissionen hade snickrat lite till på den säkra skölden, dock utan att lugna avtalets kritiker..
I parlamentet diskuterade man att vänta med beslut några månader för att först se vad EU-domstolen tycker om det ganska lika Kanada-avtalet.
Men nej.
I juli godkände Europaparlamentet ändå det nya EU-USA-avtalet”.

Och så tar sakerna en ny vändning igen.
Generaladvokaten säger idag att EU-Kanada-avtalet inte duger ”i sin nuvarande form”.
Avtalet lever inte upp till vad EU-domstolen sagt om privatlivets skydd i vägledande domar.

Duger i så fall den ”säkra skölden” mellan EU-USA?
EU-domstolen har inte tillfrågats.
Men dess kritiker har länge sagt att det inte heller följer vad domstolen sagt i tidigare domar om privatlivets skydd.

Om ett par månader lär vi svaret på om EU-kommissionen har synnerligen klantiga jurister och parlamentet har emotionella beslutsfattare som inte tycker lagarna de själva har beslutat, alltid är så viktiga..