Det har gått ut en generalorder i EU att inte säga ett knyst om den brittiska folkomröstningen. Brexit-anhängarna skulle inte få chansen att anklaga ”Bryssel” för att lägga sig i brittiska folkets självständiga beslut.
Men EU-ordföranden Donald Tusk kunde inte hålla sig. Han anklagar Brexitsidans ledare, och kanske näste brittiske premiärminister, Boris Johnson för ”politisk minnesförlust” sedan han satt likhetstecken mellan EU och Hitler.
På Europadagen den 9 maj fanns inte den brittiska EU-omröstningen på dagordningen på något av de många möten som arrangerades av EU:s institutioner i medlemsländerna, trots att det är en av de mest heta ödesfrågorna för unionen.
EU-kommissionen och EU-ordföranden Donald Tusk lyckades förhandla fram eftergifter till premiärminister David Cameron till toppmötet i februari. Storbritannien fick rätt att diskriminera EU-arbetare med högre skatt under deras år i landet och lägre barnbidrag till hemmavarande barn.
Med den trofén skulle David Cameron kunna övertyga britterna om att stanna kvar i EU. EU-byråkratin skulle se ut som förlorare och skulle inte blanda sig i vad som hände i Storbritannien.
Därför är det anmärkningsvärt när Donald Tusk nu byter linje och går till angrepp mot Brexitsidans outnämnde ledare Boris Johnson. Det var inte bara som ett kort svar på en fråga på presskonferensen med Danmarks Lars Lökke Rasmussen som Tusk ondgjorde sig över Johnson. Utan EU-ordföranden hade ett långt förberett uttalande mot att en ledande politiker liknar EU vid Hitler:
”The British citizens will make this decision themselves and they do not need any whisperers, especially from Brussels. I understand this very well. But when I hear the EU being compared to the plans and projects of Adolf Hitler I cannot remain silent. Such absurd arguments should be completely ignored if they hadn’t been formulated by one of the most influential politicians of the ruling party. Boris Johnson crossed the boundaries of a rational discourse, demonstrating political amnesia. In some sense, he illustrated a state of minds and emotions of many Europeans, not only from the UK. In no way, however, canthis be an excuse for this dangerous blackout.”
Donald Tusk anför EU som den ”viktigaste brandväggen” mot konflikter mellan Europas länder, i raka motsatsen mot Hitlers ambitioner.
Men dessa argument har även framförts av EU-anhängarna i Storbritannien. Frågan är varför Donald Tusk och hans rådgivare anser att det är klokt att en ledande ”EU-byråkrat” säger det.
Räknar Tusk med att brittiska väljare ska ta till sig argumenten om att Boris Johnson är politiskt otillräknelig om de även uttalas av en EU-ledare? Eller börjar ”Bryssel” bli oroligt för om Remain-sidan med David Cameron i spetsen kan klara av att vinna folkomröstningen på egen hand?
De senaste opinionsmätningarna ger inget klart besked om vart de brittiska väljarna är på väg. Mätningarna visar på skiftande majoritet. De mätningar som är gjorda per telefon visar på en klar ledning för Remainsidan, medan mätningar gjorda på nätet visar på ledning för Leave. Enligt tidningen Guardians genomgång kommer fler Labouranhängare med i telefonmätningarna, medan det finns överraskande stor andel UKIP-anhängare i webbmätningarna.
Oavsett vilka taktiska överväganden Donald Tusk gjort riskerar han det framtida samarbetet med den brittiska regeringen. För de flesta politiska bedömare i Storbritannien räknar med att Boris Johnson kommer att ta plats i regeringen efter folkomröstningen. Antingen som minister i en regering ledd av David Cameron om Remain vinner valet och Cameron ska försöka ena det splittrade Torypartiet. Eller som premiärminister om Leave vinner och Cameron tvingas avgå.
Då kan Donald Tusk ha den man han anklagat för ”politisk minnesförlust” på andra sidan bordet på toppmötena. Skämtsajten Berlaymonster har redan ”familjeporträttet”:
