EU-kommissionens inofficielle mediedomptör Frans Timmermans jämförde sig med Game of Thrones när han skulle försöka få de skeptiska Brysselkorrespondenterna att förstå hans urvattnade förslag att möta flyktingkrisen och bekämpa den ökade förtrycket i Turkiet.
Den politiska idealismen har ställts mot den brutala politiska verkligheten det senaste året i EU på ett sätt som aldrig tidigare skådats, när regeringar vägrar följa gemensamt fattade beslut om flyktingmottagandet. I det här dynamitförrådet ska kommissionen nu peka ut en färdväg som inte leder till några fler flyktingexplosioner och som samtidigt alla är beredda att följa.
– Det är underbart att ha rätt. Men det är bättre att vara relevant, sade kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans.
– Jag skulle kunna lägga fram ett förslag om ett perfekt asylsystem för EU. Men fem sekunder senare skulle det vara nedskjutet av EU-regeringarna och EU-parlamentet. Och så skulle vi inte få någon förändring av det system vi har i dag som inte fungerar, sade Timmermans och levererade en ”spoiler” för dem som inte hängt med i de senaste turerna av Game of Thrones:
”EU’s asylum system is a Jon Snow dead on a table for a couple of days but with new proposals to breathe magic life into it.”
Det är tveksamt om det övertygade EU-journalistkåren, men Timmermans ställde frågan om EU-kommissionens roll på sin spets. Ska kommissionen leva efter sitt högtidliga uppdrag som EU-fördragets väktare som utan sidoblickar lägger förslag för hela unionens bästa. Eller ska den böja sig för den politiska verkligheten och presentera politik som den kan få stöd för av EU-regeringarna och parlamentet?
Frans Timmermans var mycket klar över sin linje:
– Vi har de spelkort att spela med som vi fått oss tilldelade av regeringarna och parlamentet. Och dem försöker vi spela så smart som möjligt.
I fjol höstas beslutade EU-regeringarna att omfördela 160 000 flyktingar som kommit till Grekland och Italien till övriga Schengenländer. Men sedan Ungerns Viktor Orban och Slovakiens Robert Fico öppet sagt att de vägrar följa beslut har de flesta regeringar på olika sätt följt efter dem. EU har efter det till slut hamnat i knät på Turkiets Tayyip Erdogan för att försöka stoppa den flyktingvåg som unionen inte kunnat hantera på egen hand.
EU har inte befunnit sig i en sådan här beslutsförlamning sedan president Charles De Gaulle utlöste ”tomma stolens kris” 1965, då Frankrike helt enkelt vägrade delta på EU-mötena och därmed omöjliggjorde några beslut. Striden handlade om Frankrikes vetorätt, om ett land kan låta sig köras över i en politiskt känslig fråga – för Frankrike jordbruket. Som så många gånger senare blev lösningen en kompromiss.
Det är också vad EU-kommissionen försöker få fram nu, en långsiktig modell för hur EU ska hantera flyktingkriser på egen hand. Av de två modeller som kommissionen presenterade förra månaden väljer man nu att lägga fram den ”minst solidariska”. I stället för ett system där samtliga asylsökande omfördelas mellan medlemsländerna enligt ett kvotsystem föreslås att flyktingar endast ska omfördelas i nödlägen. Och länder som inte vill ta emot några asylsökande ska slippa, mot att de betalar en straffavgift på 250 000 euro/asylsökande.
De så kallade Dublinreglerna ska fortsätta att gälla, där varje land ska ta emot och pröva asylskälen för flyktingar som anländer. Endast om ett medlemsland får ta emot väldigt många flyktingar – 150 procent över en beräknad smärtgräns – ska omfördelning till andra EU-länder ske. För Sverige går gränsen vid 50 000 flyktingar, enligt beräkningar av den svenska regeringen.
- Eftergift 1: EU-kommissionen försöker undvika att det här förslaget blir en del av Brexitdebatten i Storbritannien genom att föreslå att UK, Irland och Danmark, som inte ingår i Schengen eller fullt ut i det rättsliga samarbetet, får välja om de vill vara med i en sådan omfördelning.
- Eftergift 2: EU-kommissionen försöker undvika en ny beslutsvägran från Ungern, Slovakien m fl genom att öppna för att Schengenländer som inte vill delta får ställa upp med en ”finansiell solidaritet” i stället, på 250 000 euro som ska gå till de länder som tar emot asylsökande.
– Vi kommer att få mycket stora problem att ens få igenom det här förslaget, försvarade sig Frans Timmermans.
Siffran 250 000 euro för att slippa ta emot asylsökande motiveras med att det är kostnaden för skolor, sjukvård och bostäder under fem år. Men storleken är säkerligen förhandlingsbar. Det viktiga för EU-kommissionen är att på något sätt komma förbi den ”tomma stolens” politik som Viktor Orban och Robert Fico i praktiken infört genom att vägra följa tidigare beslut om flyktingpolitiken.
Bakom EU-kommissionens förslag att göra flyktingsolidariteten till en penningfråga kan också ligga juridiska möjligheter att tvinga vägrarländer att betala genom att det blir en budgetfråga där ”obetalda skulder” kan dras från kommande utbetalningar till trilskande länder.
Medan de här försöken att återge EU någon form av gemensam flyktingpolitik pågår de akuta ansträngningarna att stoppa flyktingkrisen.
I den ingår att få Turkiet att stoppa flyktingars möjlighet att ta sig till Grekland och ta tillbaka de som tagit sig över Egeiska havet.
Turkiet har ställt kravet på snabb visumfrihet som ett villkor, och EU-kommissionen har den grannlaga uppgiften att bedöma om alla 72 kraven är uppfyllda. Kritiken mot eftergifter till den alltmer auktoritäre president Erdogan är hård både i EU-parlamentet och de flesta medlemsländer.
EU-kommissionens besked blev att Turkiet har uppfyllt nästan alla krav – 65 av 72 – och kan uppfylla fem ytterligare före den 30 juni. Med tillfälliga biometriska pass, med fingeravtryck, ska visumfriheten kunna införas blir slutsatsen av kommissionens balansakt.
Men det är inga små detaljer bland de fem som EU-kommissionen tror Turkiet ska fixa på några veckor. Bland de fem finns ändring av landets hårda terrorismlagar:
”5 benchmarks still to be met by Turkey:
The Commission invites the Turkish authorities to urgently undertake the measures that are necessary to complete the outstanding benchmarks of the Roadmap before June 2016, namely:
- adopting the measure to prevent corruption.
- aligning the legislation on personal data protection with EU standards.
- concluding an operational cooperation agreement with Europol;
- offering effective judicial cooperation in criminal matters to all EU Member States;
- revising the legislation and practices on terrorism in line with European standards, notably by better aligning the definition of terrorism in order to narrow the scope of the definition and by introducing a criterion of proportionality.”
EU-kommissionen kan ändå peka på att Turkiet gjort viktiga eftergifter för att få visumfriheten. Grekcyprioter ska få visumfrihet till Turkiet, vilket landet vägrat under många år.
Men samtidigt som EU-kommissionen försöker pressa Turkiet att leva upp till kraven för att få uppgörelsen godkänd av på EU-sidan är det risk att det är för långtgående krav för den turkiska sidan. Premiärminister Ahmet Davutoglu har lett förhandlingarna och framstått som angelägen om att få igång EU-medlemskapsprocessen igen. Medan president Erdogan öppet anklagat EU för att vägra leva upp till flyktingavtalet.
Nu riskerar Davutoglu att få sparken av Erdogan, enligt uppgifter i Turkiet. Då kan hela flyktingavtalet haverera, eller EU pressas till nya eftergifter när president Erdogan ska demonstrera sin makt. Då kan även en mediedomptör få svårt att förklara klokheten i alla tidigare kompromisser med EU-idealen.