Varför gör EU ingenting?
EU varken kan eller får gå in i konflikten mellan den spanska regeringen och regionen Katalonien.
Det är många som undrar varför EU inte gör någonting mot de upprörande scener som utspelar sig i Spanien, särskilt när Bryssel ju angriper Polen för att inte respektera EUs värderingar.
Därför att samarbetsorganisationen EU bara kan och får hantera frågor som är reglerade av EU.
Hur en stat ska göra med regioner i sitt land som vill riva sig loss, finns inte reglerat av EU.
Varje land avgör själv utifrån sin egen grundlag.
EUs institutioner varken kan eller får ha en åsikt om hur medlemsländerna gör i den saken.
Spaniens regering hävdar att den spanska konstitutionen inte tillåter en region att ensamt bestämma ifall en folkomröstning om självständighet ska hållas.
Spaniens regering ser Kataloniens beslut att ändå hålla en folkomröstning som ett lagbrott.
De sätter in polis för att stoppa lagbrottet.
Har den spanska regeringen fel?, vilket de katalonska företrädarna tycks anse.
I så fall ska en spansk domstol avgöra denna juridiska tvist.
Det har Spaniens konstitutionella domstol faktiskt gjort – de gav den spanska regeringen rätt.
Så långt har Spanien agerat korrekt, som en rättsstat ska göra, följt lagen.
EU kan inte hävda att Spanien inte respekterar rättsstaten.
Det våldsamma polisingripandet mot människor som försöker rösta, då?
Det känns ju inte särskilt demokratiskt eller respektfullt i relation till mänskliga och medborgerliga rättigheter vilket ett EU-land också är bundet till.
EU kan ingripa först om ett medlemsland ”allvarligt och ihållande” struntar i EUs grundläggande värderingar (art 7 i fördraget).
Det har Polen gjort.
Tyvärr för EU visar det sig att de juridiska reglerna gör det väldigt svårt att fälla Polen ändå.
Misstänkt övervåld från den spanska polisen vid ett tillfälle har inte en chans att hos jurister räknas som ”allvarligt och ihållande”.
Poliser anklagas ofta för att ta till övervåld när de går in mot demonstrationer.
Sist var det i Tyskland vid G20-demonstrationer i somras.
Det hände i Paris i februari.
I Storbritannien finns det så många tillfällen att det är svårt att välja.
Svenska polisen anklagades t ex för övervåld i Malmö 2015, varken första eller sista gången.
Övervåld från polis ska i en rättsstat åtalas och hanteras i nationell domstol.
Det är inte ett EU-ärende.
Nå, kunde EU åtminstone gå in som medlare i konflikten – vilket Barcelonas borgmästare har begärt – för så kan det ju inte få fortsätta, att en regering låter klubba ner sina egna medborgare för att de hyser en annan åsikt än sittande regering.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker skulle säker inte säga nej till det men som ett minimum måste ju då bägge parter begära hans medling.
Allt annat vore att trampa in i en intern konflikt som inte angår Bryssel.
Notera att det var väldigt tyst igår, om de sorgliga händelserna i Katalonien, inte bara från EU-tjänstemännen i Bryssel men också från i stort sett alla EU-regeringar.
Ingen tyckte om vad de såg.
Men ingen EU-regering kan tänka sig något värre än att EU skulle lägga sig i interna, politiska konflikter.
Den makten vill nämligen mycket få, att EU ska ha över oss.
P.S. Den spanska staten är medlem av EU. Om Katalonien skulle avskilja sig från den spanska staten så ingår regionen inte längre i EU.
Detta är inte för att EU ogillar Katalonien, självständighetsivrare eller fiender till vännen Spanien.
Det är för att EU är en rättsordning, strikt reglerat i fördrag där medlemskap bara kan tilldelas stater.
Så snart Katalonien legalt blivit en erkänd stat, kan man förstås söka om eget EU-medlemskap och lär inte få nej.