EU-kommissionen sätter nu press på medlemsländernas politiker att ta ansvar för vad EU27 utan Storbritannien ska bli för slags union. Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker vill ha två års debatt om fem framtidsalternativ, en debatt som går i mål med EU-parlamentsvalet 2019 då väljarna med sina röster väljer väg och också utser vem som ska bli nästa ordförande för EU-kommissionen.
Men vågar de svenska partiledarna tala om vad de tycker för väljarna? De två stora partierna har i alla EU-val hittills gjort sitt bästa för att slippa prata EU.
Den 25 mars ska EU-topparna mötas i Rom för att fira 60-årsjubileum för unionen. Men samtidigt befinner sig EU i en existentiell kris efter Brexitsegern i Storbritannien, flyktingkrisen och frammarschen för EU-fientliga partier i flera länder. Flera regeringschefer sägs ha manat kommissionen att inte lägga fram några framtidsförslag av rädsla för att de ska bli slagträn för högerextremister i valen i Nederländerna, Frankrike och Tyskland.
EU-kommissionen väljer i stället att lägga fram fem ”framtidsscenarier” för hur EU27 ska utvecklas de kommande åren och begär att medlemsländernas politiker ska ta ställning.
– Toppmöte efter toppmöte gör uttalanden om att EU ska få bort arbetslösheten. Men EU kan inte åstadkomma mirakel. EU-budgeten står för 0,3 procent av de sociala insatserna, medlemsländerna för 99,7, sade Jean-Claude Juncker i sin presentation inför EU-parlamentet.
– Det är dags att få ett slut på ”Brussels bashing”. Dags att diskutera vad EU ska göra och inte göra.
De fem scenarierna är:
1. Fortsätta som i dag – försöka nå enighet om att stärka inre marknaden, få eurosamarbetet att fungera bättre, successivt få igång Schengensamarbetet igen.
2. Lägsta ambitionsnivån: EU-samarbetet backar och ägnas enbart åt att få inre marknaden att fungera, nedtrappning av eurosamarbetet, mer interna gränskontroller, ingen gemensam asylpolitik.
3. EU i olika hastigheter: De medlemsländer som vill fördjupa samarbetet inom t ex försvar, terrorbekämpning, sociala regler, budget, gör det på egen hand. Medan övriga länder inte deltar.
4. EU27 stärker samarbetet med ökad överstatlighet på några få områden – t ex utvecklar gemensam asylpolitik, skapar försvarsunion.
5. EU27 stärker samarbetet på flera områden – t ex fördjupat eurosamarbete med samordnad finanspolitik och eurofinansminister, ökad överstatlig styrning av handelspolitik, sociala regler.
EU-kommissionen talar inte om vilket alternativ den föredrar, även om Juncker tog avstånd från alternativ 2. Om kommissionen tagit ställning för en framtidsmodell hade den löpt risken att många regeringar ägnat sig åt att kritisera den modellen i stället för att själva ta ansvar.
Kommissionen vill inte heller ha någon diskussion om att ändra EU:s grundlag. Den anser att samtliga fem alternativ ryms inom gällande fördrag.
I EU-parlamentets debatt tog dock både Socialdemokraternas och Liberalernas gruppledare klar ställning mellan framtidsalternativen. Gianni Pittella och Guy Verhofstadt sade att alternativ 5 är den enda framgångsrika vägen framåt för EU.
Kommissionen vill nu ha igång en gigantisk diskussionsklubb om unionens framtid efter Brexit. Under våren kommer den att lägga fram fler papper till diskussionsbrasan – förslag om stärkt socialpolitiskt samarbete, fördjupat eurosamarbete, försvarssamarbete och EU-budget. I december hoppas kommissionen att EU:s stats- och regeringschefer ska börja ge besked om vilket alternativ de föredrar.
Men EU-stormakternas ledare kommer inte att vänta så länge. Redan på måndag träffas Tysklands, Frankrikes, Italiens och Spaniens ledare i Versailles för att diskutera EU:s framtid.
Angela Merkel har redan uttalat sig för att EU kan behöva utvecklas i olika hastighet – som alternativ 3 på kommissionens lista. Det är blockeringen av Ungern, Polen och andra öststater mot bland annat samordningen av EU:s asylpolitik som gjort den modellen högaktuell igen.
Polens politiske ledare Jaroslaw Kaczynski reagerade också mycket negativt över det beskedet från Merkel när de möttes för några veckor sedan. Hans och Viktor Orbans uttalade ambition är att minska EU:s överstatliga befogenheter – enligt alternativ 2 bland kommissionens alternativ.
Här pressas nu svenska regeringen och samtliga riksdagspartier till att tala om vad de egentligen vill med EU. Socialdemokraterna och Moderaterna är rädda för att deras väljare är djupt splittrade om EU.
S har därför valt att ställa upp med både EU-motståndare och förespråkare i EU-parlamentsvalen. S-kandidaten för att bli ordförande för EU-kommissionen, Martin Schulz, skickades till Umeå för dörrknackning när han kom till Sverige under förra valrörelsen. Medan M-ledningen legat lågt under EU-valrörelserna, och de konservativas kandidat, Jean-Claude Juncker, inbjöds inte ens till Sverige.
Svenska riksdagen har genom åren oftast protesterat mot nya lagförslag från EU-kommissionen, med argumentet att det inte behövs något EU-samarbete. Senast är regeringen och de flesta riksdagspartier ense om att Sverige ska ställa sig utanför planerna på att inrätta en EU-åklagare mot korruption.
Samtidigt vill regeringen nu bli bundsförvant med Tyskland, när Storbritannien är på väg ut ur EU.
Regeringen och partierna kommer nu att pressas till besked om vilket framtidsscenario för EU de vill ha på kommande toppmöten. Frågan är om de är villiga att gå ut till sina väljare och diskutera även med dem vilket EU de vill ha 2025.