Det var onsdagen den 18 maj 2016 det skulle ske – EU-kommissionen skulle för första gången straffa ett euroland som brutit mot budgetreglerna. En signal skulle skickas till finansvärlden: Vi garanterar ”Aldrig någon ny eurokris”.
Men än en gång fick den högste ansvarige finanskommissionären, Valdis Dombrovskis, backa. Än en gång fick politiska hänsyn gå före kommissionens roll som ekonomisk vakthund och beslutet om att dra igång en sanktionsprocess lades på is.
Uppladdningen inför det historiska beslutet som skulle tas har pågått länge. Läckorna till media har talat om att nu skulle sanktionsvapnet tas till för att stärka EU-kommissionens trovärdighet som väktare av de strikta ekonomiska regelverket.
Men kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har samtidigt satt upp målet att han leder en ”politisk kommission”. Det har visat sig innebära att Juncker och hans närmast förtrogne, förste vice ordföranden Frans Timmermans, mer än tidigare kommissioner agerar utifrån vad de bedömer är politiskt möjligt att få stöd för av EU-ländernas regeringar och parlamentet. Vilket kan vara klokt eftersom det är dessa som har den lagstiftande makten.
Det riskerar samtidigt att leda till att ”politiska hänsyn” ställs mot kommissionens föreskrivna roll som ”EU-fördragets väktare”.
I beslutet om sanktioner mot Spanien och Portugal blir det extra tydligt. Efter två långa möten beslutade EU-kommissionen att skjuta upp beslutet till efter nyvalet i Spanien den 26 juni.
Den högste ansvarige som ”ekonomisk vakthund, vice kommissionären Valdis Dombrovskis, såg slokörad ut på den efterföljande presskonferensen. Han överlät åt finanskommissionären Pierre Moscovici att förklara varför det inte blev något sanktionsbeslut:
– Vi bedömde att det inte var rätt tillfälle att ta beslutet nu, sade Moscovici.
– Det är inget lätt beslut att ta. Vad man än gör kan det kritiseras. Vi vill skicka signalen om att medlemsländerna ska följa reglerna. Men vi vill också uppmuntra till en ekonomisk stimulanspolitik.
”As regards Portugal and Spain, the Commission recommends to the Council to recommend a durable correction of the excessive deficit in 2016 and 2017 respectively, by taking the necessary structural measures and by using all windfall gains for deficit and debt reduction. In line with its duty to monitor the implementation of the excessive deficit procedure under Article 126 of the Treaty, the Commission will come back to the situation of these two Member States in early July.”
EU-kommissionen befarar att ett beslut om sanktioner nu skulle påverka den spanska valrörelsen. Det nya partiet Podemos som bildades som en proteströrelse mot den ekonomiska åtstramningspolitiken skulle ha kunnat gynnas.
Men frågan är om beskedet att det blir ett beslut efter valet innebär någon skillnad. Ingenting talar för att det ekonomiska läget kommer att vara annorlunda i Spanien och Portugal i början av juli. Spanien kommer troligen inte att ha någon ny regering. Landet har haft en expeditionsministär sedan parlamentsvalet i december och opinionssiffrorna tyder på att läget kommer att vara lika besvärligt efter nyvalet.
Valdis Dombrovskis poängterade också att beslutet om att föreslå sanktioner inte handlar om vilken ekonomisk politik ett land planerar att föra, utan vad de har gjort tidigare. Han slog också fast att hans tolkning hade fått stöd av kommissionens juridiska experter; ett tydligt tecken på stor oenighet mellan kommissionärerna.
Allt talar därför för att EU-kommissionen i juli kommer att ta det historiska beslutet att föreslå ekonomiska sanktioner mot Spanien och Portugal. Men det kan ändå bli ett västgötaklimax. Det talas redan om att kommissionen inte kommer att föreslå några 0,2 procent av ländernas BNP i straffavgift, utan att det bara blir ett symboliskt straff, på kanske 0 euro.
Spaniens konservative premiärminister Mariano Rajoy är dock troligen mycket nöjd över att ha beviljats ett litet politiskt andrum av kommissionen. I en intervju i Financial Times utlovar han skattesänkningar om han vinner valet, och hävdar att Spanien ändå kan uppfylla EU:s budgetkrav. Och den högste ansvarige finanskommissionären Valdis Dombrovskis höll god min och kommenterade att kommissionen inte lägger sig i vilken ekonomisk politik som förs, bara den leder till att budgetkraven klaras.
Italiens premiärminister Matteo Renzi kom ännu lindrigare undan EU:s ”vakthund”. Trots en rekordstor statsskuld och flera år av uteblivna ekonomiska reformer får Italien ny ytterligare respit med att uppfylla kraven. Finanskommissionären Pierre Moscovici berättade om den intensiva lobbying han blivit utsatt för, med ett tiotal möten med italienske finansministern de senaste månaderna.
I ett brev till italienske finansministern skriver Dombrovskis och Moscovici att inget annat land fått en så stor ”flexibilitet” att göra avsteg från budgetreglerna.
“No other member state has requested nor received anything close to this unprecedented amount of flexibility”.