EU fick på onsdagen sin klimatavgift på importerat stål – vilket gör det svårare att enas med Joe Biden om att ta bort Trump-tullarna.
”Hurra,” ropade liberala EU-parlamentarikern Karin Karlsbro idag, med-rapportör på EUs nya importavgift, ”EU är världens viktigaste miljöorganisation.”
Cbam (carbon border adjustement mechanism) som Karlsbro gillar så, blir ett stort kliv i EUs klimatarbete. EU kommer ålägga importörer att betala en klimatavgift till EU om deras import tillkommit genom CO2-utsläpp (utom om de redan betalat avgift i hemlandet).
Avgiften täcker stål, järn, aluminium, cement, gödsel, glas, el och vätgas. Idén är att importörer ska betala en lika hög avgift som europeisk industri betalar. Egentligen har tung EU-industri generösa undantag idag men dessa undantag börjar nu fasas ut samtidigt som importavgiften fasas in.
Så långt är det utmärkt men USAs president Joe Biden vill ha ett särskilt undantag från Cbam för amerikanskt stål.
Han vill att EU och USA gör något helt annat – ett ”globalt hållbart stål och aluminium-arrangemang.”
Syftet med det skulle å ena sidan vara att uppmuntra hållbar produktion, å andra sidan att tvinga bort Kina från världsmarknaden för stål.
Det finns en överkapacitet på stål, säger Biden helt korrekt, och anser att det är Kinas stålproduktion som måste bort.
Klimatsyftet skulle enligt Biden uppnås genom att USA och EU gemensamt omgärdar sina marknader med CO2-tullar… utom för de länder som ansluter sig till deras globala arrangemang.
Kina skulle inte vara välkommet och därigenom alltid mötas av ståltullar.
Fast det upplägget bryter ju mot WTOs handelsregler, invänder EU, som ägnat mycket tid till att utforma sin klimatavgift på ett sätt man bedömer vara förenligt med WTO.
Plus att Cbam har nu tuggat sig igenom alla steg utom ett obetydligt i en lång lagstiftningsprocess… bara för att skrotas?
Joe Biden fick då idén att EU borde ge USA undantag från sin klimatavgift. I utbyte lovar han i så fall att ta bort Trumps ståltullar på Europa (vilka han alltså aldrig har avskaffat men tillfälligt pausat mot länder han anser vara vänner).
Det går förstås inte.
EU har utformat klimatavgiften så att den slår lika mot europeiska och icke-europeiska tillverkare. Ger man amerikanskt stål ett undantag så krossas ju hela principen, för att inte tala om att europeiska ståltillverkare i Europa skulle betala en avgift som amerikanska rivaler slipper undan.
För övrigt har WTO förklarat att Trump-tullarna strider mot WTOs regler så det borde inte vara något som Biden ger EU i utbyte för något som helst.
Trump la strafftullar 2018 på bl a Europa (Kina, Storbritannien, Indien mfl) med motivet att ”skydda sin nationella säkerhet.” Det finns förstås inget militärt hot från Europa. WTO deklarerade att USA inte hade lyckats argumentera för vad hotet bestod i och därför måste ta bort tullarna.
Det meddelade Joe Biden att det tänkte han inte alls göra.
Så inte bara bryter USA mot världshandelsreglerna med sina ståltullar, man vill skapa ett globalt arrangemang som bryter mot världshandelsreglerna och uppmanar EU att bryta samma regler med sin klimatavgift.
Det är kort sagt ett hopplöst upplägg för européerna. Det är egentligen inte helt klart varför man ens förhandlar något sådant men ändå har EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lovat Biden att stål-samtalen ska vara klara till oktober i år.
Då löper nämligen Bidens paus på ståltullar mot EU ut.
Skulle USA lägga på dessa tullar igen kommer EU svara med lika höga tullar på något annat amerikanskt.
Ingen av parterna vill egentligen det.
Den amerikanska nättidningen Politico beskriver hur obegripliga européerna framstår för Biden-administrationen med sina invändningar.
…the Biden administration’s concept paper wasn’t written with WTO compliance top of mind…,” avfärdar en av de amerikanska förhandlarna saken.
Nej, men för EU är multilaterala regler fortfarande en helig ambition.
Det är mycket svårt att se var de två ska kunna mötas.