Hårt mot hårt i EU-konflikten om flyktingmottagande ser ut att bli årets tema.
Uppgiften att dämpa upprördheten faller på Bulgarien som begår premiär som EU-ordförande.
Estland misslyckades i höstas med att närma de EU-länder varandra, som har rakt motsatt åsikt om hur flyktingmottagandet i EU ska skötas.
Mest akut anses en reform av Dublinförordningen vara,.
Dublins första-lands-princip gör att länder som Grekland, Italien och Spanien bär bördan för nästan hela det europeiska flyktingmottagandet.
Italien har tagit emot 460 000 flyktingar de senaste fyra åren.
Grekland sitter med 50 000 övergivna flyktingar sedan den stora vågen 2015-16 och nu börjar fler anlända – nära 29 000 under 2017.
Spanien har det senaste året fått en starkt ökad ström, cirka 23 000 förra året.
På onsdagen möttes regeringscheferna för EUs sju medelhavsländer (Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Malta, Cypern och Grekland).
Hetaste ämnet var migration och budskapet som de sju sände från Rom, var tydligt riktat till övriga EU-länder:
”EU-solidariteten är inte förhandlingsbar”.
Beskedet var bland annat ett svar på höstens ordförandeland Estlands missriktade försök till kompromiss.
Det ursprungliga förslag som diskuteras, är att alla länder ska vara skyldiga att öppna sina dörrar om ett land skulle få orimligt stor anströmning av flyktingar.
Den som inte ställer upp får rejäla böter (250 000 kr per person).
Estlands förslag var att inget land ska tvingas ta emot, inte heller behöva betala men kunna erbjuda sig att hjälpa genom att t ex skicka fler gränsvakter.
Detta är den ”förhandling” som EUs sju södra länder alltså vägrar ens diskutera.
Budskapet från de sju gick också till EU-rådets ordförande Donald Tusk.
Han prövade före EUs decembertoppmöte med något liknande.
Tusk ansåg att EU borde lägga ner försöken med solidaritet i flyktingfrågan eftersom det ändå bara ledde till oenighet.
Hans bidrag till diskussionen väckte stor ilska.
Polens nye premiärminister Matteus Morawiecki har som nyårslöfte understrukit att han vägrar omflyttning av flyktingar.
Polen, Tjeckien och Ungern har hittills vägrat.
Rent formellt bryter dessa länder då mot ett EU-beslut fattat i god ordning (Polen röstade för).
EU-kommissionen stämde trion inför EU-domstolen i december 2017 för detta och en första test på hur det går, lär komma under 2018 i form av generaladvokatens utlåtande om ärendet.
Den som nu måste hantera EU-oenigheten blir Bulgarien, vårens ordförandeland som bland sina prioriteringar emellertid tonar ner tvisten om flyktingsolidaritet och istället skruvar upp för frågan om hårdare EU-gränser.
I väntan på att EU-solidariteten ska visa sig, tar t ex medelhavsländerna själva till tuffare metoder.
4 000 franska soldater finns i Sahel för att bekämpa terrorism, numera med ett dubbeluppdrag; att bromsa flyktingresor och 5 000 afrikanska soldater ska stärka detta arbete.
Italien skickar soldater till Nigeria i samma ärende och flottan till Benin samt Mauretanien,
Den italienska regeringen tränar Libyens kustvakt i att stoppa och skicka tillbaka båtar till kusten.
Nu ansluts libyiska kustvakten också till satellitövervakning av kusten.
I det politiska klimat som fokuserar så hårt på att stoppa människor från att komma, går mycket kritik ohörd, över hur illa de behandlas som faktiskt lyckas nå fram, såväl i Ungern, som i Grekland, Spanien och Italien. samtidigt som Danmark försöker hitta på fler åtstramningsåtgärder än man redan har och Österrike tar fingeravtryck på sexåringar.