Depressionshotet överskuggar EU-toppmötet på torsdag. Hittills har stats- och regeringscheferna ägnat sig åt nationella nödåtgärder för att möta coronakrisens ekonomiska följder. Men finansmarknaderna har inte övertygats och de hårdast drabbade länderna riskerar att drabbas av finanshajarnas spekulationer om EU -ledarna inte visar att de är förmögna att möta krisen tillsammans.
Det räckte med en slarvig formulering av Europeiska Centralbankens nya chef Christine Lagarde i inledningen av krisen. Marknadsräntorna på italienska statsobligationer sköt i höjden efter en kommentar om att det inte är ECB:s ansvar att hjälpa länder på finansmarknaden som drabbats av coronaviruset. Det krävdes stora insatser av dementimaskinen för att lugna marknaderna.
Nu står det klart för alla att coronakrisen riskerar att leda till en djup konjunkturnedgång, eller till och med depression med massarbetslöshet. Då ökar också kraven på politisk handlingskraft. EU har inga befogenheter att ingripa i hälso- och sjukvårdsfrågor, men med en gemensam valuta och sammanflätade ekonomier måste medlemsländerna agera samordnat och visa att de ställer upp för varandra för att framstå som att de har kraft att möta krisen oavsett hur svår den blir.
Samtidigt förändras EU:s maktbalans av coronakrisen när EU-toppmöten och ministermöten nu sker via videolänk.
I tidigare kriser har stats- och regeringscheferna haft långa nattliga sittningar, där Angela Merkel och Frankrikes president snickrat ihop nya förslag vid sidan om eller där det har skapats ”snålallianser” med Hollands Mark Rutte i spetsen som blockerat alla åtgärder.
Med toppmöte via videolänk under några timmar mellan huvudstäderna övergår mer av initiativet/makten till Bryssel – till EU-kommissionen och till medlemsländernas EU-ambassadörer som möts fysiskt och sköter förhandlingarna inför minister- och toppmöten.
Den här förskjutningen märktes redan på EU-toppmötet via videolänk den 17 mars, då kommissionens ordförande Ursula von der Leyen efteråt nöjt kunde konstatera att alla hennes förslag godkänts av EU-ledarna.
EU-kommissionen har också agerat snabbt för att möta coronakrisen. De strikta reglerna i ”stabilitetspakten” ställdes åt sidan i förra veckan med hänvisning till en undantagsparagraf för att släppa fram de stora statliga stödpaketen. EU-ländernas finansministrar har snabbt ställt sig bakom förslaget.
När EU-ledarna sitter vid sina dataskärmar på torsdag kväll har de nya radikala förslag från kommissionen att ta ställning till. Men egentligen handlar det om nygamla förslag, som varit en tvistefråga mellan EU-regeringarna ända sedan eurokrisen: Ska euroländerna ställa upp för varandra och gå i borgen för gemensam upplåning?
EU:s finanskommissionär Paolo Gentiloni har lagt fram tre olika modeller för ett ekonomiskt räddningspaket emot coronakrisen.
Den mest långtgående är att EU:s räddningsfond, ESM, inrättad under eurokrisen, ger ut ”corona-obligationer” som ger möjlighet för särskilt hårt drabbade länder med svaga finanser som Italien att ta upp stora lån till mycket låga räntor tack vare att de garanteras av bland annat Tyskland.
Förslag att ge ut ”euro-obligationer” enligt samma modell har stoppats många gånger, och Tysklands finansminister Olaf Scholz sade för ett par veckor sedan att det var ”för tidigt” att diskutera det igen efter att Italiens premiärminister Giueseppe Conte vädjat om stöd.
Men när Angela Merkel nu talat om coronakrisen som den värsta utmaningen sedan andra världskriget och det inte går att anklaga något medlemsland för att ha orsakat den här krisen på egen hand har hoppet om ett genombrott för idén om ekonomisk solidaritet återuppväckts.
Euroländernas finansministrar ska förbereda toppmötet vid ett videomöte på onsdagskvällen. Men de avgörande besluten om hur EU-regeringarna ska visa handlingskraft lär överlåtas till stats- och regeringscheferna.
EU-kommissionen har även lagt två andra modeller till stödpaket. De handlar om att räddningsfonden ESM, som har 410 miljarder euro i utlåningskapacitet, ska låna ut pengar till drabbade länder, antingen enbart till sjukvårdsinsatser eller till hela ekonomin.
“The consensus is growing day by day that we need to face an extraordinary crisis with extraordinary tools, säger EU-kommissionären Paolo Gentiloni till Financial Times.
Stats- och regeringscheferna ser samtidigt hur deras opinionssiffror rusar i höjden på hemmaplan när de framstår som starka nationella ledare. Men när de sitter framför sina datorskärmar på torsdag kväll har de också att fundera över vad det innebär att ha en hel värld som åskådare som undrar över om de 27 är förmögna att tillsammans förhindra en depression.