Vi fick i veckan ett EU-toppmöte med nära komplett enighet – om att sitta still i båten.
EU-ledarna seglar i stormigt hav och har ännu inte räknat ut hur de ska ställa in kompassen.
Det var ett udda toppmöte som EU höll i veckan. De 27 stats- och regeringscheferna var märkligt eniga om det mesta – eniga om inte göra något nytt för stunden.
Tiderna är så osäkra och så oförutsägbara att det uppenbarligen känns lugnast att sitta still i båten.
Rådsordförande Antonio Costa hade lyckats pressa in maximalt med frågor för stats- och regeringscheferna att uttala sig om under en enda dag – vilket i sig är ett tecken på att EU-systemet tvingas lyfta upp mer än vanligt till högsta instans.
Dagordningen innehöll därför många små, stora och svåra frågor:
* Mer pengar till Ukraina
* Starkare försvar för Europa
* Nya sanktioner på Ryssland
* Industrin som ny prioritet framför klimatet
* Kinas dominans på sällsynta mineraler
* Klimatmålet för 2035 och för 2040
* Mellanöstern/Gaza
* Migration
* Digital euro
* Bostadskris
* Förbränningsmotorn efter år 2035
* Åldersgräns för barn på internet
Besluten? Allt utom sanktionspaket nr 19 mot Ryssland, sköts på framtiden med en handviftning till EU-kommissionen om att fortsätta göra sitt jobb.
Och vad gäller beslutet om det 19nde sanktionspaketet så hade det redan dröjt i tre månade innan det nu äntligen kom, genom att Slovakien mutades med eftergifter på energi och bilindustri.
Ett gräl uppstod ändå på toppmötet, utlöst av det envisa nej:et från Belgiens premiärminister Bart de Wever om att använda ryskt fruset kapital på belgiska Euroclear, till att skaffa Ukraina kapital.
”Då ska vi alla dela lika på risken om det i framtiden dyker upp krav från någon domstol att Belgien måste betala tillbaka pengarna,” sa de Wever ilsket.
Det enda stöd de Wever fick, var ett muttrande ute i korridoren där eurogruppens irländske ordförande Paschal Donahue gav belgaren rätt i att internationell lag måste respekteras.
Detsamma har ECBs chef Christine Lagarde framfört. Lagarde och Donahue fruktar allvarliga konsekvenser för EU om man bryter mot internationell lag och utnyttjar beslagtagna pengar. Risken är att internationella investerare skulle uppfatta EU som en osäker plats för deras pengar.
Den förlusten av trovärdighet och av utländskt kapital har EU inte råd med.
Så frågan sköts på framtiden med uppmaningen till EU-kommissionen att fortsätta leta efter lagliga vägar att ta pengarna… vilket kommissionen i och för sig redan letat efter ganska länge utan framgång.
EU-ländernas enighet verkar inte rubbas av sådana motgångar, man vill gärna kunna ge dessa 140 ryska miljarder euro till Ukraina för att slippa behöva hämta pengar ur den egna statskassan.
Enigheten är också stark när det gäller färdplanen för att rusta Europa militärt till år 2030.
Själva idén om att upprusta får ett tydligt ja från de allra flesta.
Men det får också uppfattningen att EU-kommissionen ska hålla fingrarna borta.
Grundidén om att Europa skulle behöva bygga ett gemensamt försvar genom att inte längre planera försvaret enbart nationellt utan börja tänka europeiskt, är inte populär.
Så kommissionen kan backa, det här vill medlemsstaterna sköta själva. Med US… med Nato.
Lika överens är ledarna om att nu får det räcka med klimatkrav för nu behöver näringslivet mer armbågsutrymme.
”Detta är en väldigt tydlig omsvängning. Europa talar vårt språk nu,” sa en storbelåten polsk premiärminister Donald Tusk efter toppmötet.
Polen har i många år och under olika regeringar kämpat emot klimatkrav.
Omsvängningen som Tusk talar om, syns redan i rubriken till toppmötets slutsatser. Konkurrenskraft och klimat har utnämnts till tvillingar, de ska gå hand i hand.
EU ska gå in för att förnya sin industri, säger ledarna, och det ska man lustigt nog göra genom att bevilja extra hänsyn till den traditionella industrin.
Det gäller (än en gång) för bilindustrin och för stålsektorn men även annan tung industri som cement och kemikalier och förstås för skogsindustrin.
Risken att klimatinsatserna tar stryk upptar inte EU-ledarna som förklarar att klimatarbetet måste vara ”pragmatiskt (= anpassas till omständigheter), kostnadseffektivt (=billigt) och socialt balanserat (=inga arga gula västar på gatorna).
EU-ledarna tackar också EU-kommissionen i förväg för att den nya utsläppshandeln som snart gör att biltrafik och uppvärmning ska betala för sina utsläpp, kommer att ses över för att bli maximalt flexibelt.
Ledarnas vilja att skriva om EU-regler för att lyfta av näringslivet diverse bördor är stark. De 27 ledarna tävlade rentav i anekdoter om hur krångliga EU-regler har gjort livet surt för dem.
Kommissionsordförande von der Leyen ligger som vanligt steget före och har under våren gjort just förenklade regler till sin egna märkessak. Hon har hunnit lägga fram sex paket med knippvis av regler som skrivits om för att lyfta administrativa bördor.
Det allra första av hennes paket stötte i veckan på motstånd bland lagstiftarna i Europaparlamentet. Parlamentets president Roberta Metsola fick en rejäl avhyvling av flera ledare på toppmötet för att hon inte ha parlamentarikerna under kontroll.
EU-ledarna meddelar också i toppmötets slutsatser att förenklingarna hittills inte är tillräckligt drastiska för deras smak, man vill att EU-kommissionen blir tuffare, och sedan ser till att gå över ALLA EU-regler för att fixa till dem.
EUs klimatmål för år 2035 och för år 2040 som skulle ha rapporterats till FN senast den 25 september? Det får bli ett extrainkallat miljöministermöte den 4 november för att lösa det. Ministrarna har då en halv vecka på sig innan FNs nästa stora klimatkonferens i Brasilien.
Bostadskrisen? OK, kommissionen kan få komma med idéer men det är en nationell fråga.
Minimiålder på internet? OK att titta på senare.
Bränslemotorn? Visa hänsyn för teknikneutralitet.
Kina och mineraler? Se vad ni kan göra.
Anti-drönare? Jovisst men inte på bekostnad av luftförsvar, havskabel-försvar, osv.
Ryska hot, amerikansk utpressning, kinesiskt trassel och klimatet ovanpå det. EU-ledarna har inga färdiga svar men håller masken och trampar tills vidare på i kända hjulspår.