EU-ledarna 60-årsfirar i Rom – ett besök på långvårdskliniken hos Europas sjuke man

Europas demokratiska partier andas ut över valet i Nederländerna och de hoppingivande opinionssiffrorna I Frankrike och Tyskland. Men EU27:s ledare borde se sig bekymrat omkring när de åker till Rom för att fira unionens 60-årsdag. De är i praktiken på besök på långvårdskliniken hos Europas sjuke man – Italien.

När 80-årige Silvio Berlusconi nu siktar på politisk comeback vill han locka röster med ett löfte om att återinföra italienska lira som parallellvaluta till euron.

Det är troligen inte valen i Nederländerna, Frankrike eller Tyskland som är det stora hotet mot EU och euron. Där är det folkliga stödet för euron stabilt. Men missnöjet med valutasamarbetet är mycket stort i Italien – endast på Cypern är stödet lägre i dag, enligt Eurobarometern.

“It’s Italy, not Greece or France, that’s most likely to bring down the single currency.,” säger Bloombergs Jamie Murray i en analys.

I opinionsmätningarna leder populistpartiet Femstjärnerörelsen under ledning av den tidigare ståuppkomikern Beppe Grillo stort. Han vill att Italien ska lämna euron, och det kravet stöds också av invandringsfientliga Lega Nord.

Den tre gånger tidigare premiärministern och tv-bolagsmiljardären Silvio Berlusconi vet hur man känner av opinionsvindarna med ett vått finger när han lanserar idén om lirans återkomst. Han fick livstidsförbud att ställa upp i politiska val 2013 efter att ha dömts för skattebedrägeri. Men han hoppas att Europadomstolen för mänskliga rättigheter ska upphäva det förbudet och att han ska kunna leda sitt parti Forza Italia i nästa val.

Berlusconis utspel om en nationell lira är ett försök att locka röster från Lega Nord och Femstjärnerörelsen genom att hävda att han har ett “mellanalternativ” som inte skulle ställa till finansiellt kaos som ett beslut att lämna euron.

På finansmarknaderna tar man inte Berlusconis uttalanden på särskilt stort allvar än, trots att det innebär att det finns en majoritet emot euron bland de stora partierna. Ingen har börjat diskutera följderna av om eurozonens tredje största ekonomi skulle försöka bryta sig ur Europeiska Centralbankens valutaregim.

EU-ledarna kan beskåda ett av unionens grundarländer som hamnat långt bakefter de övriga. Den euroentusiasm som fanns när valutasamarbetet inleddes och italienarna röstade för en skattehöjning för att få vara med har övergått i att alla ekonomiska problem skylls på euron.

De många smyghöjningarna av priserna när liran överfördes till euron följt av många år av ekonomisk stagnation har lett till en djup misstro bland väljarna. Italien är det enda eurolandet med sjunkande bruttonationalprodukt sedan 1998. Arbetslösheten mäts fortfarande i tvåsiffriga tal och med en statsskuld på 130 procent av BNP är det bara Grekland som ligger sämre till. Samtidigt pågår förhandlingarna med EU-kommissionen och Europeiska Centralbanken om italienska regeringens planer på att rädda flera krisdrabbade banker med Monte dei Paschi di Siena i spetsen.

I det regerande socialdemokratiska PD pågår en maktstrid. Partiledaren Matteo Renzi avgick som premiärminister i december efter att ha förlorat folkomröstningen om förändringar av konstitutionen. Han hoppades snabbt kunna komma tillbaka via ett nyval senare i år. Men det är presidenten, Sergio Mattarella, som avgör om det blir något nyval, och han har skjutit på avgörandet med hänvisning till att valreglerna för de båda kamrarna i parlamentet måste ändras.

Nästa val måste hållas senast maj 2018. Det kan bli betydligt mer gastkramande för EU än valen i Nederländerna, Frankrike och Tyskland.

Men när EU-ledarna är på besök fredag-lördag kommer påven Franciskus och president Sergio Mattarella säkerligen att försöka avleda deras uppmärksamhet från sådana samtalsämnen.