EU-ledarna splittrade om coronaobligationer – dags för nylansering av Ingvar Carlssons EU-förslag anno 1995

EU-ländernas regeringar är djupt splittrade om hur Europa ekonomiskt ska kunna återhämta sig efter coronakrisen. Tyskland, Holland m fl säger stenhårt nej till ”coronaobligationer”. De senaste utspelen pekar mot att EU kan vara på väg att förverkliga det förslag som förre statsministern Ingvar Carlsson lanserade på Sveriges första EU-toppmöte som fullvärdig medlem 1995. Men då utan framgång.

Inför toppmötet i Cannes 26-27 juni 1995 föreslog nykomlingen Ingvar Carlsson tillsammans med Danmarks Poul Nyrup Rasmussen att EU-ledarna skulle lova att möta nästa konjunkturnedgång med samordnade ekonomiska stimulanspaket för att undvika massarbetslöshet.

Ingvar Carlsson hänvisade till John Maynard Keynes´ekonomiska tänkande om hur lågkonjunkturer kan överbryggas.

-Men det fungerar inte längre på nationell nivå. Det landet som försöker sig på det utsätts för ett massivt tryck från marknadskrafterna som får effekt på räntor och valutakursen, sade Carlsson till TT. Men om EU-länderna tillsammans vidtar mer expansiva åtgärder minskar dom här riskerna betydligt.

Ingvar Carlsson fick stöd av Spaniens och Belgiens premiärministrar. Men i toppmötets slutdeklaration manades medlemsländerna i stället till en stram budgetpolitik och minskade offentliga underskott, även om det fanns en formulering om ”förstärkt samordning av den ekonomiska politiken”.

Efter toppmötet talade Ingvar Carlsson om ”genombrott” och lovade fortsätta driva sin linje:

-Jag känner en intellektuell övertygelse om att det här är rätt väg, sade han till TT.

Men ett halvår senare kunde Dagens Nyheter rapportera att inför EU-toppmötet i december fanns inget kvar av Ingvar Carlssons förslag om ”samordnad stimulanspolitik på europeisk nivå”.

I två ännu hemligstämplade rapporter inför EU:s toppmöte i Madrid nästa vecka, som DN tagit del av, finns inga spår av den samordnade stimulanspolitik i lågkonjunkturer som Carlsson egentligen efterlyste.

När EU-länderna nu 25 år senare står inför hotet om depression lanseras rader av förslag och krav som utgår från samma idé om samordnad stimulanspolitik som Ingvar Carlsson talade sig varm för vid toppmötet i Cannes.

EU-regeringarna vet att Europas ekonomier nu är så djupt integrerade i varandra att de ekonomiska hjulen måste börja snurra i praktiken i samtliga länder för att komma upp i full fart igen. Därför förstår stats- och regeringschefer som nu gnuggar händerna över stigande opinionssiffror när de stängt sina länder att deras väljarstöd snabbt kan rasa igen om de inte bidrar till att få igång världsekonomin.

Problemet är att Tysklands Angela Merkel och Hollands Mark Rutte har låst sig så hårt vid att deras länder absolut inte ska gå i borgen för andra att ”coronaobligationer” eller ”euroobligationer” förvandlats till förbannelser som måste undvikas till varje pris.

Därför pågår nu ett frenetiskt sökande efter idéer på hur EU ska kunna få till stånd en ”samordnad stimulanspolitik” utan att Merkel, Rutte m fl ska framstå som överkörda.

Euroländernas finansministrar lyckades komma en bit på väg när de vid sitt möte den 9 april kom överens om åtgärder värderade till 500 miljarder euro.

Sverige och övriga medlemsländer går in med garantier på 25 miljarder euro till sysselsättningsåtgärder, och med ytterligare 25 miljarder för att öka Europeiska investeringsbankens möjligheter att stödja företag. Euroländerna kan dessutom låna upp till 2 procent av landets BNP från räddningsfonden ESM, motsvarande 240 miljarder euro.

Men finansministrarna enades också om att det kommer att behövas mer, och myntade därmed begreppet ”Resolution Fund”. En majoritet av euroländernas regeringar vill att den ska finansieras med gemensam upplåning – läs coronaobligationer. Men eftersom det kategoriskt avvisas av några regeringar efterlyser ministrarna ”innovative financial instruments”.

EU-kommissionen har kommit längst i uppfinningsrikedom hittills. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen utnämnde EU:s kommande långtidsbudget 2021-27 till ”the mothership of the recovery” i ett tal inför EU-parlamentet på torsdagen.

Budgetkommissionären Johannes Hahn arbetar med en modell som ska göra det möjligt att med EU-budgeten som säkerhet kunna få upp till 1 500 miljarder euro till att sätta igång ländernas ekonomier.

Den modell han lanserat i Financial Times innebär att EU-budgetens tak höjs kraftigt, från dagens 1,2 procent av ländernas samlade BNP till 2 procent. Med det höjda taket ska kommissionen som har högsta möjliga kreditvärdighet kunna ta upp billiga lån på finansmarknaderna som därefter kan slussas till samtliga medlemsländer på lika villkor, oberoende av deras ekonomiska ställning på marknaden.

“This is real firepower,” Mr Hahn said. “We need to boost the recovery and resilience of the EU in our upcoming budget.”

När EU-kommissionen tar upp lån med budgeten som säkerhet är det i själva verket medlemsländernas som garanterar lånen. Men kommissionen hoppas att det ändå inte ska framstå som att de rika länderna går i borgen för krisländer. Johannes Hahn för också fram argument om att utlåningen kan stärka ekonomierna i länder som Italien och Spanien och göra att risken för nya kriser i eurozonen minskar.

“To get the better-performing member states on board, we could say we will provide this money not only to boost the recovery but also for measures that improve the country’s resilience against future crises,” said Mr Hahn.

EU:s långtidsbudget som ska träda i kraft den 1 januari 2021 borde egentligen vara färdigförhandlad redan. Men positionerna var helt låsta vid toppmötet i februari. Och coronoakrisen gör att verkliga förhandlingar lär komma igång först efter sommaren.

Då är Tyskland ordförandeland och får därmed huvudansvar för arbetet med att leda EU ut ur den djupa krisen. Det pressar Angela Merkel och hennes konservativa parti ännu mer att lämna nejsägarbänken och delta i uppfinnandet av ”innovative financial instruments”.

Så kan Ingvar Carlssons förslag om ”samordnad stimulanspolitik” förverkligas.