EU-länderna måste trappa upp militärsamarbetet för att kunna öka stödet till Ukraina, manar kommissionen. Särskilt som Donald Trump snart kan vara USA:s president igen.
Men svensk militärindustri med stora utländska ägare och många fd politiker som lobbyister vill inte ha någon EU-samordning. Och regeringen protesterar nu mot EU-kommissionens planer.
I maj tog EU-regeringarna ett historiskt beslut göra EU till vapenhandlare genom att beställa en miljon artillerigranater och robotar till Ukrainas krig mot Ryssland. EU-kommissionären Thierry Breton hade rest runt till vapenfabrikerna i medlemsländerna och lovat dem 10 procents överpris för att nå målet.
Men det står nu klart att militärindustrin inte kommer att leverera all den ammunition som beställts till slutet av mars. Industrikommissionären Breton manar regeringarna att sätta press på företagen att prioritera produktionen för Ukraina.
”The problem is not production capacity but contractualisation”, Breton said.
Men regereringarnas inflytande över vapenfabrikernas ägare är minimalt. Och EU-kommissionen har satt igång en debatt om hur samarbetet mellan EU-ländernas försvarsindustrier ska fördjupas för att stärka Europas försvarsförmåga, enligt kommissionens ordförande Ursula von der Leyen:
”It is now time for the EU to move from emergency response to the building of the EU’s long-term ability to enhance its defence readiness.”
Kommissionen vill ha med försvarsindustrin, regeringar, banker och finansmarknaden för att kunna samordna och stärka utvecklingen och konkurrenskraften i den europeiska vapentillverkningen gentemot i första hand amerikanska bolag.
Ett av förslagen är samordnad upphandling och export av försvarsmateriel enligt samma modell som USA:s försvarsdepartement.
To secure aggregation of demand, the EU must look into “how the United States create stable demand for industry, lower costs and facilitate export transactions through the Foreign Military Sales programme,” she said, referring to an idea mentioned in the consultation.
Men de stora vapentillverkarna vill inte att politikerna ska styra över deras verksamhet, förutom att beställa vapen till sina trupper. Regeringarna i de fyra EU- länder som har störst vapenindustri är också kritiska till ökad EU-samordning av försvarsindusrierna.
Det är regeringanra i Frankrike, Tyskland, Italien och Sverige som lagt fram ett så kallat non paper, som nyhetssajten Politico kommit över.
”Vi stödjer kommissionen ambition att stärka europeiska försvarsindustrin, men medlemsländernas befogenheter måste beaktas”, deklarerar de fyra regeringarna.
De stora vapentillverkarna ska kunna fortsätta konkurrera och agera på samma sätt som i dag, enligt regeringarna.
Många av företagen ägs av brittiska och amerikanska vapentillverkare eller har nära samarbete med dem. Svenska Bofors och Hägglunds ägs av brittiska BAE Systems. Svenska Saabs JAS Gripen är beroende av företag i USA och Storbritannien för de vitala delarna av planer, inklusive en motor från amerikanska General Electric.
Företagen arbetar också intensivt för att styra politikerna och anlitar gärna lobbyister från den branschen med direkt kontakt in i regeringskanslierna.
Wallenbergs Saab har handplockat en lång rad politiska toppar:
+ Jan Nygren, påtänkt som Ingvar Carlssons efterträdare, blev ”senior adviser” till Saabs koncernchef.
+ Försvarsministern Leni Björklunds statssekrekretare Jonas Hjelm togs in för att sköta Saabs relationer med EU:s försvarsbyrå och gick senare vidare till vd för Saab Aeronautics.
+ Fredrik Reinfeldts statssekreterare Gunnar Wieslander klev in i Saabs koncernledning och chef för Kockums.
+ Stefan Löfvens planeringschef Wille Berksten blev ”Senior Public Affairs Advisor” på Saab.
Men trots påtryckningarna från försvarsindustrin och invändningarna från regeringarna fortsätter EU-kommissionen att driva på för en ökad samordning. Ursula von der Leyen pekade i ett linjetal hos Europeiska försvarsbyrån EDA på de stora extrakostnaderna för bristande samarbete.
”When Member States buy in an uncoordinated way, this may drive prices up. Secondly, it has a competitiveness cost for our industry. These investments could foster innovation and economies of scale in Europe, instead of buying off-the-shelf products elsewhere. Thirdly, it has a military cost. There are way too many different weapon systems in Europe. And this leads to a lack of interoperability.”
Von der Leyen lockar med momsbefrielse för samordnade försvarssatsningar, lån från Europeiska investeringsbanken EIB, och att försvarsinvesteringar ska undantas från EU:s budgerkrav.
EU-kommissionen vill också att Ukraina ska få delta i arbetet med att ta fram en plan för EU:s försvarsindustri.
“Our strategy can only be complete if it also takes into account Ukraine’s needs and Ukraine’s industrial capacity,” von der Leyen said.
EU-kommissionen backas också upp av EU-ledarnas ordförande Charles Michel. På mötet med EU-försvarsbyrån varnade han för ett inrikespolitiskt försvarstänk:
”As long as EU defence companies are structured along national lines, demand will primarily come from their respective national governments. And this leads to a style of production that does not match the geopolitical reality we face.”
Michel manade också medlemsländernas regeringar att upprätta en ”Europeisk cyberstyrka” för att möta attackerna från Ryssland.
”It would help us to take a position of leadership in cyber response operations and information superiority, and I believe it should be equipped with offensive capabilities,” Michel explained.
Även om Sverige är det land som ökar försvarssatsningarna mest av alla länder inför Nato-medlemskapet är det inte överraskande att Sverige bromsar när EU diskuterar militärsamarbete. Den socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist förlöjligade under flera år EU:s ambitioner och ägnade sig i stället all sin energi åt att få garantier om militärt stöd från president Trumps administration. EU-förhandlingarna avfärdade han:
”Det finns inget intresse från regeringen att vi skulle delta i några sådana diskussioner. Vi vill inte ha någon Europa-ÖB. Vi vill inte ha något Europahögkvarter. Vi vill inte ha någon Europaförsvarsorganisation”.
Tre år efter att EU 2016 beslutat om en ny global strategi där det krävdes försvarssamarbete för att möta de nya hoten hängde Sverige på.
I dag med Rysslands militära invasion i Ukraina, det uppblossade kriget i Mellanöstern och risken för en återkomst för Donald Trump till Vita huset krävs radikal uppdatering av EU:s framtidsstrategi. Ursula von der Leyen betonar vikten av det fördjupade samarbetet mellan EU och Nato, men varnar för att det inte räcker:
”Of course collective defence remains primarily the responsibility of Member States and of NATO. Our cooperation with NATO remains central – it is excellent and it is stronger than ever. But strategic responsibility also calls for a stronger European contribution within NATO and to NATO.”
Militärexperter talar nu om hur Ukrainakriget visat hur nära kopplat vapenfabrikerna är till övriga privata industrin.
Nato has launched a €1bn Europe-focused innovation fund to act as a “commercialisation machine” for promising civilian technologies with military applications.
Och EU-kommissionens ordförande pekar på hur EU-länderna fördjupat sitt samarbete efter coronapandemin med en ”EU-hälsounion”, hur energisamarbetet fördjupats för att minska beroendet av Ryssland, hur industripolitiken förändrats för att öka gröna investeringar och få fram kritiska mineraler.
”These last years have shown that when there is a political will, there is a way. When we come together, things that were stuck for years can start moving again. In these eventful times, we must be driven by a strong sense of urgency. We should not shy away from asking bold questions about the future of European defence.”