Migrationsminister Maria Malmer Stenergard(M) och migrationskommissionär Ylva Johansson(S) lyckönskade varandra på torsdagskvällen till EU-ministrarnas uppgörelse om ”migrationspakten” som de hoppas ska få färre flyktingar att försöka söka skydd i EU.
Men först på söndag avgörs om deras förhoppning ska infrias. Då ska EU-höjdare med Ursula von der Leyen och Italiens Giorgia Meloni i spetsen erbjuda Afrikas nye diktator miljarder för att han ska upprätta stora flyktingläger i Tunisien och stoppa migrantbåtarna över Medelhavet.
Den ”historiska migrationsuppgörelsen” kunde röstas igenom efter att Italiens regering i sista stund fått fria händer att skicka tillbaka migranter med vändande båt till Tunisien oavsett vilket land de kommer ifrån. En helt ny tolkning av asylreglerna.
Migrationsminister Malmer Stenergard som ledde EU-förhandlingarna medgav att varje medlemsland nu får avgöra vilka länder man anser är ”säkra” och även avgöra vilket land de sänds tillbaka till, även om det i uppgörelsen sägs att migranten ska ha någon ”kontakt” till landet.
Ministers agreed to give national governments the right to decide – rather than agree common EU rules – on the definition of a ‘safe’ country to which failed asylum seekers and economic migrants can be returned. They will be required to show a ‘connection’ with the return country, but diplomats indicated that this could allow the likes of Italy to transfer migrants to Tunisia and other North African countries.
Mer än hälften av de 50 000 migranter som har anlänt till Italien i år kom i båtar från Tunisien. Både flyktingar från krishärjade områden i Afrika och tunisier som flyr den ekonomiska och politiska krisen i landet.
Det är därför EU nu sätter in den stora charmoffensiven mot Tunisien. EU-kommissionär Ylva Johansson var på besök i april och erbjöd EU-stöd för att stoppa migrantbåtar, finansiellt stöd för att få flyktingar att återvända från Tunisien till sina hemländer och till tunisiska migranter som skickas tillbaka från EU. Det kallas för ”Team Europe” spirit”
The visit highlights in particular the importance of the migration partnership between Tunisia and the EU and the willingness for such partnership to be deepened in cooperation with the EU Member States, in a ‘Team Europe’ spirit.
Men när EU nu öppnar för massdeportationer av migranter till Tunisien för att fixa ihop sin migrationspakt krävs mer för att säkra att den tunisiska regimen hänger på.
Italiens premiärminister Giorgia Meloni, som vann valet i fjol på löftet om att sätta stoppa för flyktingströmmarna, har varit på besök i Tunis och lovat president Kais Saied att hjälpa Tunisien få loss ett lån på 2 miljarder euro från Internationella valutafonden, IMF, och att mer EU-pengar är på väg.
Men Världsbanken och IMF har goda skäl att tveka om stöd till Tunisien. Landet som gick i spetsen för den ”arabiska våren” och störtade diktatorn Ben Ali 2011 styrs nu åter av en diktator. President Kais Saied stängde parlamentet 2021 och drev igenom en ny grundlag som ger honom närmast oinskränkt makt. Presidenten har i rasistiska tal manat till ”akuta åtgärder” mot illegala immigranter som resulterat i attacker mot migranter.
Världsbanken har stoppat förhandlingarna om nya lån till Tunisien och IMF har skjutit upp ett lånebeslut. President Saied anklagar dem för ”diktat”.
Men premiärminister Meloni har fått de stora EU-ländernas ledare, som är finansiärerna till IMF, att lova miljardstöd till Tunisien. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz var i Rom och efter mötet sade Meloni att hon var övertygad om att IMF-lånet kommer att betalas ut.
Meloni said managing migrant flows was a priority, noting that instability created ”a domino of other problems for Italy, and also for Europe as a whole.”
EU har gett miljardstöd till Tunisien de senaste tio åren. Men när det meddelas att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen är på väg till Tunisien handlar det inte längre ”bara” om IMF-lånet. Von der Leyen kommer med löften till president Saied som ska få honom välvilligt inställd att att göra en insats för att EU:s migrationspakt ska fungera.
Von der Leyen och premiärminister Meloni har också sällskap av Nederländernas premiärminister Mark Rutte. Ett oväntat ressällskap. Men det blir begripligt om man ser att de har ett gemensamt problem – flyktingströmmarna.
Mark Rutte är under hårt tryck på hemmaplan på grund av ökat inflöde av migranter. Han har lovat sitt parti att försöka få fram ett ”migrationsavtal” med Tunisien.
I EU:s migrationsuppgörelse ingår att gränsländer som Italien ska upprätta läger för att inom sex månader avgöra vilka som inte kan få asyl och skicka tillbaka dem. Men den italienska regeringen har med ”sista minuten-eftergiften” om att slippa försöka skicka tillbaka dem till flyktingens ursprungsland där det kan pågå ett krig i stället kunna skicka dem till senaste transitland fått en möjlighet att ”bli av med” de flesta migranter snabbt och slippa bygga stora läger.
Men för att Meloni och Rutte ska kunna lösa sina inrikespolitiska problem måste de vara beredda att smörja president Saied för att få Tunisien att bygga upp sådana läger för migranter som skickas tillbaka från Europa. Det är av allt att döma kommissionsordförande von der Leyen som förväntas ha smörjmedlet med sig till Tunis.
Den här ”lösningen” kan bli en kopia av EU:s mångmiljarduppgörelse med Turkiets president Tayyip Erdogan för att stoppa flyktingvågen 2015.
Att EU nu än en gång tvingas till uppgörelser med auktoritära regimer är ett bevis på att migrationspaketen är en halvmesyr. EU-ländernas regeringar är inte beredda att ta gemensamt ansvar och solidariskt hantera migrantströmmarna. Migrationsexperter kallar det för en ”urvattnad kompromiss jämfört med EU ville från början”.
Migrationskommissionär Ylva Johansson hävdade på torsdagskvällens presskonferens att ”förtroendet mellan länderna är tillbaka” efter att den gemensamma migrationspolitiken havererade under flyktingvågen 2015-16.
Men likt det förra haveriet meddelade Polens och Ungerns regeringar omedelbart att de inte bara röstade nej till EU-uppgörelsen. De kommer också att vägra betala den prislapp på 20 000 euro/migrant som medlemsländer förväntas betala för att slippa ta emot några flyktingar.
Polish minister, Bartosz Grodecki, stated that his government would refuse to pay EU “fines” for not taking people. “Politically, pragmatically, this mechanism is unacceptable to us,” he said.
EU-kommissionären Ylva Johansson svarade att hon är beredd att dra Polen och Ungern inför EU-domstolen. Men det gjorde EU-kommissionen även när några länder vägrade delta i någon EU-solidarisk omfördelning av flyktingar. Viktor Orban et cons struntade dock i domstolens utslag och migrationsuppgörelsen föll samman.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard kan dock vara nöjd. Hon har levererat i regeringens åtagande i Tidöavtalet med Sverigedemokraterna att ”skärpa migrationspolitiken” och att se till att det inte blir någon ”tvingande omfördelning” av migranter. I stället blev det en prislapp att betala för den som inte vill vara med i den frivilliga solidariteten, som i slutförhandlingen sänktes till 20 000 euro.
I höst väntar förhandlingar med EU-parlamentet för att nå fram till en ny lagstiftning.
De Gröna som röstade för parlamentets majoritetslinje med obligatorisk omfördelning i akuta lägen kommer säkerligen att avvisa EU-regeringarnas uppgörelse. This deal goes against European values such as fundamental rights and respect for the rule of law, konstaterar partigruppen i ett uttalande.
Däremot är Socialdemokraterna betydligt mer kompromissvilliga. S-gruppens migrationsförhandlare Juan Fernando López Aguilar har redan medgett att parlamentet måste göra eftergifter: “I am well aware that at the end of the day, there will be some compromise that I will not like”.
EU-parlamentets chefsförhandlare Tomas Tobé(M) kommer nog att kunna få en majoritet i parlamentet att acceptera det mesta i EU-regeringarnas ”historiska migrationsuppgörelse”.