EU tar nya steg mot försvarsautonomi när Trump drar hem trupper från Tyskland.
Och svenske försvarsministern har just lovat EU att låta detta få kosta.
Veckan var inte bra alls för det transatlantiska samarbetet.
Det startade med att president Trump kastade ur sig att han tänkte dra hem trupper från Tyskland.
Varför skulle han försvara Tyskland när Tyskland är skyldigt Nato massor?, undrade Turmp vresigt, som också tog upp sin irritation över det tyska handelsöverskottet.
Det finns mycket fel i hans påstående – bl a är de amerikanska trupperna baserade i Tyskland för andra uppgifter än att försvara Tyskland.
Och Tyskland har förstås ingen skuld alls till Nato men kan naturligtvis kritiseras för att inte närma sig det löfte man gav i Nato för några år sedan att öka sina nationella försvarsinvesteringar till motsvarande 2 procent av BNP.
Trump-administrationen har därefter bekräftat att (”så vitt de vet”) ungefär 10 000 av de 35 000 amerikanska soldaterna i Tyskland ska tas hem, men de kan inte säga mer om saken.
Beslutet var helt tydligt en nyck från presidenten som måste åtföljas även om det amerikanska försvaret har stor nytta av basen och des närhet till Mellanöstern samt Afrika.
Det nyckfulla i detta griniga beslut är i sig en källa till bekymmer för européerna.
Ännu mer oroande för européerna är Trumps avhopp förra året från kärnvapenavtalet INF där ett resultat är att Ryssland nu uppgraderar sina kärknvapen.
Ett möte mellan Trumps utrikesminister Mike Pompeo och EUs utrikesministrar på måndagen resulterade i konstaterandet att USA och EU inte är överens om just någonting för tillfället.
Två dagars möte i denna vecka mellan Natos försvarsministrar lär därför inte heller ge särskilt mycket.
EUs utrikes- och försvarsministrar diskuterade desto mer med varandra i veckan som gick.
Tyskland och Frankrike föreslår att EU tar nya steg inom europeiskt försvar och fick på onsdagen övriga försvarsministrar med sig.
Det nya initiativet från duon är inte spektakulärt men möjligen desto mer effektivt: EU ska ta fram en ”strategisk kompass.”
Idén är utan tvekan president Macrons, han har länge talat för att EU-länderna behöver en gemensamt strategisk kultur och tänkande om man i framtiden ska kunna agera tillsammans.
Utförandet känns mer som om det kom från Angela Merkel. EUs analytiska underrättelse-enhet ska före årets slut göra en noggrann analys över aktuella hot och risker som EU möter och över EUs försvarskapaciteter.
Analysen ska ligga till grund för en strategisk kompass – att beslutas under 2022 – och som sedan ska ange riktning för EU-ländernas nationella försvarsbeslut.
Syftet är att göra EU mer autonomt i försvar och säkerhet (alltså mindre beroende av USA) och en mer kapabel ”leverantör av säkerhet.”
Den sistnämnda formuleringen gjorde möjligen ont att skriva. EU visar sig nämligen för tillfället pinsamt svagt i en pågående aktion om att stoppa vapenleveranser till Libyen där inbördeskriget har intensifierats under coronapeidemin.
Merkel bjöd i januari in de två stridande parterna till en fredskonferens i Berlin tillsammans med konfliktens bak-krafter (Turkiets Erdogan och Rysslands Putin). Men den ena krigsherren var bara med en kort stund, den andra lämnade aldrig sitt hotellrum och ingen av dem skrev på fredsavtalet.
Det avskräckte inte Tyskland som förmådde EU att sätta upp en marin mission för att stoppa vapenleveranser, Irini. Den kom inte på plats förrän i maj eftersom vissa EU-länder ansåg att den kunde locka fler flyktingar till området.
Irini har visat sig ganska meningslös. Den här veckan har Frankrike rykt ihop med Turkiet som trots underskrift i Berlin, inte bara levererar vapen utan också soldater till den ena parten i konflikten.
Ryssland (som också skrev på i Berlin och som backar den andra parten med vapen) kräver att EU begär ett FN-mandat för sin operation och har lyft frågan i säkerhetsrådet.
Kort sagt, EU som ”leverantör av säkerhet” gör inte lysande reklam för sig själv för tillfället, ens i sin egen geografiska närhet.
Så både Trump och Putin kan ha något att göra med att EUs försvarsministrar på onsdagen gick med på det tysk-franska förslaget om en strategisk kompass för större försvarsautonomi.
EUs försvarsministrar åtog sig dessutom att öppna plånboken:
”För att uppnå detta, bör (”should”) EU och dess medlemsländer tilldela nödvändiga finansiella resurser till säkerhet och försvar, både på EU-nivå liksom på nationell nivå, i enlighet med medlemsländers nationella budgetprocesser vilket också kan stärka den ekonomiska återhämtningen i kritiska sektorer av EU.”
Intressant att notera för svensk del är att försvarsminister Peter Hultqvist deltog på mötet och alltså gjort samma åtagande … medan Hultqvist som bekant nyligen dragit sig ur de svenska försvarssamtalen om att bevilja anslag så att försvaret kan genomföra de uppgifter man ålagts – eftersom ”det saknas pengar”.
Vi får väl se vad finansminister Magdalena Andersson säger om att Hultqvist lovat bevilja anslag till försvaret både via EUs budget och den svenska nationella budgeten.
Hittills har hon svurit på att ingen extra krona ska gå till någotdera.