Sverige anklagas för att kompromissa bort EUs försök att stärka skyddet för journalister. Justitieminister Gunnar Strömmer går än en gång emot sina gamla bundsförvanter.
SLAPP har blivit den internationella förkortningen för välställda personers metod att tysta journalister, kritiska röster eller ideella föreningar som avslöjar skandaler kring dem.
Man stämmer journalisten/kritikern för förtal och låter rättsprocessen dra ut på tiden medan journalisten eller redaktionen lever under hot om höga skadestånd.
För den som har gott om pengar och råd med advokater kan man sätta metoden i system. Ryska oligarker hör till exempel till gruppen som ofta använder sig av brittiska domstolar för att stoppa avslöjanden om deras affärer.
Metoden har länge använts i USA och blivit allt mer utbredd i Europa sedan ett tiotal år. Den grävande journalisten Daphne Caruana Galixia hade 2017, året hon mördades, 47 pågående stämningar i domstol för sin rapportering om korruption på Malta.
I Storbritannien stämdes journalisten Carol Cadwalladr för att ha rapporterat att affärsmannen Aron Banks finansierat brexitkampanjen delvis med ryska pengar. Hon frikändes eftersom hon kunde bevisa sina uppgifter men måste sedan betala en tredjedel av rättegångskostnaderna för att hon inte har bevisat att Banks rykte inte lidit skada.
I Sverige stämdes den svenska redaktionen Realtid i Storbritannien för att (på svenska) ha skrivit om svenske Svante Kumlins affärer.
Journalister går alltså inte trygga i Sverige för att de följer svenska lagar.
Domstolsprocessen pågick i flera år till redaktionen till slut accepterade en förlikning för att slippa loss ur juridikens klor och mot en obekant stor summa pengar.
Förra våren föreslog EU-kommissionen att skydda journalister och andra kritiska röster från detta slags trakasserier genom att höja kraven för sådana åtal. Uppenbart oskäliga åtal skulle kunna avvisas direkt av en domstol.
Böter kan införas för att avskräcka sådana åtal och skadestånd för journalister som orättfärdigt drabbas av dem.
EUs direktiv skulle förstås gälla gränsöverskridande fall men alla EU-länder skulle uppmanas att även nationellt skydda sina journalister och andra på liknande sätt.
EU-länderna rekommenderas dessutom se över sina lagar och åtgärda om någon lag kan avskräcka människor att avslöja missförhållanden.
Den svenska regeringen har som bekant nyligen infört en ny lag som bl a kan användas mot journalister vilka kan dömas för spioneri om man publicerar uppgifter som på något sätt kan störa utländsk makt.
Den nya lagen hade bara varit i kraft i två dagar innan den användes för att stoppa en journalist som med hänvisning till offentlighetsprincipen begärt ut uppgifter om de största elanvändarna i en kommun.
I maj avstod SVT från att sända ett avslöjande reportage för att inte råka bryta mot spionerilagen.
Finns det en chans att den tidigare medborgarrättskämpen Gunnar Strömmer som justitieminister följer uppmaningen från EU-kommissionen att i lag försöka skydda journalister mot anklagelser om spioneri?
Strömmer grundade för tjugo år sedan Centrum för Rättvisa med uppgift att just skydda medborgerliga rättigheter mot orättvis behandling av stat, kommun eller myndighet.
Fast troligen inte.
Det var ju med samme Strömmer på justitieministerposten som den nya spionerilagen genomfördes.
I Bryssel agerar det svenska EU-ordförandeskapet på samma sätt. EU-kommissionens förslag om skydd för mot trakasserier, vill den svenska regeringen försvaga så mycket, att det i princip inte skulle göra någon skillnad mot idag.
Protesterna från t ex Civil Rights Defenders (som internationellt gör vad Strömmer brukade göra i Sverige) liksom Reportrar utan gränser, flera internationella journalistförbund samt det svenska förbundet, har varit mycket starka.
Flera öppna brev har ställts till den svenske EU-ambassadören (huvudförhandlare för Sveriges regering i Bryssel) för att uttrycka djup oro över det svenska förslaget:
”Det svenska EU-ordförandeskapets kompromiss är självdestruktivt, går tvärtemot syftet med direktivet och undergräver dess andemening,” skriver CASE, en koalition av föreningar som arbetar mot SLAPP.
Jurister i Sverige instämmer och även den svenska riksdagens justitieutskott har fått brev med vädjan om att inte undergräva skyddet.
Redan i den inledande förklaringen vad syftet med lagen är, försvagas skyddet.
Kommissionen föreslog:
”Syftet med detta direktiv är att upprätta skydd för fysiska eller juridiska personer som deltar i det offentliga samtalet i frågor i allmänhetens intresse, särskilt journalister och människorätts-försvarare, mot domstolsprocesser som startas emot dem för att avskräcka från offentlig medverkan.
Det svenska ordförandeskapets förslag har ett annat syfte och skyddet blir en bisak:
”Syftet med detta direktiv är att undanröja hinder för väl fungerande civilmålsprocesser under det att skydd utgår till fysiska eller juridiska personer som deltar i det offentliga samtalet… osv”
Ett nytt tillägg varnar sedan för att de kritiska rösterna inte alltid är av godo och att domstolen själv bör avgöra om de vill pröva ett ärende.
Det här är bekymrande eftersom det svenska kompromissförslaget skulle ta bort definitionen av vilka fall som ska räknas som gränsöverskridande och därmed falla under EU-direktivets skydd.
Istället tillåts alltså nationella domstolar bestämma om ett ärende räknas in.
Med tanke på hur t ex ungerska och polska domstolar har fråntagits sitt oberoende av sittande regeringar, innebär det att den journalist som vågar sig på att avslöja någon i Ungern eller Polen får räkna med att stå utan skydd.
Det svenska förslaget underminerar sedan en generös rätt till skadestånd eller ersättning för den som har åtalats.
Dessutom vill man göra det mycket svårare för en domstol att direkt avvisa uppenbart vilseledande och kränkande åtal.
I princip föreslår EU-ordförande Sverige att alla de nya skyddsmurar som ska göra det säkert att gräva upp missförhållanden, tas bort.
Emellertid, skulle Strömmer och EU-ordförandeskapet få med sig övriga EU-regeringar på förslaget, kan det fortfarande inte bli något EU-beslut utan att justitieministrarna först också enas med Europaparlamentet.
Lagförslaget som kallats Daphne-lagen efter den mördade journalisten, kom faktiskt till efter uppmaning från EU-parlamentarikerna som har varit oroade över journalisters arbetssituation.
I EU-parlamentet har man räknat med att förhandlingen om Daphnelagen ska sluta i ett betydlig starkare skydd för pressen än vad svenskarna har föreslagit.
Om parlamentet sätter sig emot den svenska kompromissen, går ärendet över till inkommande EU-ordförande Spanien som tar över den 1 juli.