EU pratar handel men USA och Kina lyssnar inte

Europa försöker övertala Trump att inte bedriva handelskrig med Kina för handel är bra för alla.
Men om handelskriget bara är ett medel för att uppnå något annat, då kommer inga kloka ord hjälpa.

EUs handelskommissionär Cecilia Malmström höll ett lysande tal nyligen där hon förklarar handel så pedagogiskt att minsta barn – rentav Donald Trump! – måste begripa fördelarna.
Franske presidenten Emmanuel Macron lyckades i augusti charma USAs president Donald Trump till att börja diskutera – istället för att underminera – WTO.
Tyska förbundskanslern Angela Merkel besökte i veckan Kina och fick president Jinping att åta sig slutförhandla investeringsavtalet med EU inom ett år.
Europa kämpar verkligen för att få de två världsgiganterna USA och Kina att sluta kriga.
Men tänk om européerna missförstått vad kampen handlar om?

Vi kan se att värlsekonomin saktar in och börserna går ner när Trump tweetar nya hot mot Kina. Sedan går börserna upp igen när han tweetar att nu ger Kina med sig.
Bloomberg Trade News ställde sig nyligen frågan om detta förvirrande handelskrigs alla turer fram och tillbaka – vad är egentligen slutmålet (the end game)?
Ja, inte att få Kina att köpa mer sojabönor, löd slutsatsen. I en inlaga till WTO nyligen beskriver USA sina mest akuta klagomål på Kina och dessa handlar alla om hur Kina sägs ”stjäla teknologi”.  
Bloomberg landar i slutsatsen att kriget för amerikansk del tycks gå ut på att återfå det teknologiska övertaget.

I Trumps ena öra tutar européerna att handelskrig är dåligt, frihandel är bra så sluta med krig, börja samarbeta.
Men i hans andra öra viskar amerikanska konservativa att fajten med Kina, det handlar om mycket om mer än ett retligt handelsunderskott.
Det är ett krig om nationell säkerhet. USAs hela existens står på spel. Kina vill ta över världsherraväldet genom att knäcka USA.

Om den amerikanska administrationen tror det, så kommer handelskriget inte upphöra förrän den ena sidan vunnit.

Argumentationen återfinns i konservativa skriften The National Review. Den inleder så här; Ja, det gör verkligen ont på amerikanska konsumenter och företag att Trump har infört tariffer på Kina. Men det är ett nödvändigt pris att betala för att återfå övertaget i denna geopolitiska kamp.

Återfå? I The American Conservative beskrivs i detalj hur USA alltför länge tillåtit Kina att ”stjäla” teknologi. Det finns inget amerikanskt telekom-företag längre. Amerikansk industri kan inte längre tillverka t ex u-båtar därför att så många underleverantörer försvunnit.
Att mängder av amerikanska företag flyttat sin produktion till Kina var redan illa. Värre är att de flyttat dit sin FoU också. Idag är Kina först och bäst på AI. Kina besitter spetsteknologi och bedriver produktion som amerikansk militär är beroende av.

Här bör nämnas i förbigående: Nästa krig lär främst utkämpas vid datorskärmar, mindre på slagfält. Att ha militärer nog att omringa oss alla och bli stående med vapen pekande på oss är jobbigt. Fienden kan istället övermanna oss och styra oss genom att stänga ner vår vattenförsörjning, vårt elnät, sabba våra chanser att kommunicera med varandra, osv.
AI, data och cyberrymden – det är den nya försvarskapaciteten.

National Review säger att om målet med handelskriget vore det traditionella skälet för all frihandel; att ge konsumenten störst möjliga urval av billigast möjliga varor, så förlorar USA.
Men om målet är att bryta Kina-beroendet så är Trump rätt ute. Särskilt när han beordrar amerikanska företag att flytta hem igen.

Intressant nog anser de amerikanska konservativa att Wall Street har stor skuld i att USA är så illa ute.
Finansmarknaden vann i slutet av 1980-talet enorm frihet av amerikanska regeringar och valde att satsa enbart på kortsiktig profit för aktieägarna. (Den globala finanskrisen var ett resultat av det.)
Att flytta produktion till Kina, att sälja teknologiska spjutspetsföretag blev då logiskt. Att det kunde skada amerikanska långsiktiga intressen var inte ett hänsyn som angick marknaden.
Denna grupp konservativa som ger Wall Street skulden nu, ser otyglade marknadskrafter som något farligt. Och det blir särskilt farligt när USA konkurrerar med en rival (Kina) som struntar i fria marknadskrafter och istället styr sitt näringsliv utifrån deras nationella intresse.

USAs nationella försvarsstrategi (dec 2018) fastslår att ”främmande stater… ifrågasätter USAs geopolitiska styrkor och försöker förändra världsordningen i deras favör.” Strategin pekar ut Kina och Ryssland som de största hoten mot USA.
När vice president Mike Pence lägger ut texten om Kina låter han  i stora delar som de amerikanska konservativa.

President Trump överraskade alla när han 2018 ville bromsa Europas bilimport och påstod att det berodde på nationell säkerhet. Någon hade förklarat för honom att USA måste ha en basindustri för att kunna leverera till en avancerad försvarsindustri. Trump verkar ta till sig delar av de briefingar han får men han skapar stor förvirring i omvärlden när han tweetar ut enstaka delar av vad han hört.
Idén att köpa Grönland kommer säkert också från en säkerhetsbriefing. USA ligger efter Kina i Arktis. Ordentlig närvaro på Grönland hade varit bra.

Från honom hör vi inget om det ryska hot som Pentagon strängt varnar för och när han talar om Kina handlar det mycket om just sojabönor.
Det blir svårt för omvärlden att avgöra vad som faktiskt gäller för USA när presidentens arbetsmetod – eller mentala kapacitet – går ut på att förvirra.

Men bakom Trump arbetar en hel administration för att göra Amerika Stort Igen.
Om de konservativa har vunnit den amerikanska administrationens öra så har handelskriget mellan USA och Kina bara börjat. Även om det gör ont i amerikanska plånböcker kommer det inte upphöra förrän en part vinner övertaget.

Europas alla modiga försök att påverka handelskriget kan i så fall aldrig lyckas och EU behöver inte bara den kinesiska strategi som franske presidenten Macron beställt av Bryssel, men en ny amerikansk strategi också.






 

 




 



About

Journalist, skribent och bloggare - alltid om EU