EU-president Donald Tusk tar avstånd från EU-kommissionens beslut att inleda en granskning av om Polens nya regering lever upp till de grundläggande demokratiska reglerna. Som f d premiärminister i Polen försöker han agera ”good cop” i konflikten, men han riskerar samtidigt att sänka sin auktoritet när han än en gång även hamnar i konflikt med Tyskland.
Huvudsyftet med dagens möte i Bryssel mellan Polens nya konservative president Andrzej Duda och hans tidigare politiske motståndare, Donald Tusk, var att tona ner ordkriget.
– Vi vill ha en lugn dialog, baserad på fakta, försäkrade president Duda.
– Polen har inga fiender i Bryssel, försäkrade president Tusk.
President Duda hade också skrivit ett inlägg i Financial Times med samma budskap: Poland is still pro-European.
Men Duda kom inte med några besked om eftergifter, att ändringarna av lagarna för konstitutionsdomstolen eller sättet att tillsätta chefer i public service-media ska ändras. Hans budskap om flyktingpolitiken var detsamma – flyktingarna måste själva få bestämma vart de vill söka sig i Europa – alltså till Tyskland.
Och Tusk fortsatte övriga EU:s kritik mot Polens nya regering, men men andra argument än t ex EU-kommissionen. Han argumenterade i stället som en polsk inrikespolitiker:
– Polens starka ställning och goda rykte som byggts upp under de senaste 25 åren hotas av den senaste tidens debatt. När jag deltog med Lech Walesa i oppositionen ville vi bort ”från den mörka sidan till den ljusa”. Det lyckades vi med, och Polens framtida ställning beror på hur man kan visa sin lojalitet med EU:s fundamentala värden, där demokrati är en väsentlig del, sade Donald Tusk.
Men han tillade oprovocerat att han ansåg att EU-kommissionen inte borde ha startat den formella granskningsprocessen av Polen.
– Jag är inte entusiastisk över kommissionens beslut. Jag tycker den kunde använt andra metoder, sade Tusk och försäkrade att Polens demokrati inte kommer att tas upp på något EU-toppmöte, om inte EU-kommissionen efter sin granskning kräver det.
Donald Tusk går därmed än en gång offentligt ut mot EU-kommissionen på andra sidan Rue de la Loi och agerar i första hand som en polsk inrikespolitiker. Han gjorde det i fjol när han gick emot EU-kommissionens och Tysklands förslag om att alla EU-länder måste ta emot flyktingar.
En snäll tolkning är att Tusk försöker agera ”good cop”, medan EU-kommissionen ges rollen som ”bad cop” när EU ska sätta press på Polens nya regering att backa. Men när han samtidigt tar avstånd från ”hysteriska utfall” mot Polen och därmed indirekt kritiserar tyska politiker riskerar han att framstå som en försvarsadvokat för Polen snarare än som en samlande EU-ledare.
Donald Tusks företrädare, Herman Van Rompuy, blev känd för sin förmåga att agera bakom kulisserna, för att styra och stärka EU-kommissionen. Det bidrog till att EU kunde hantera eurokrisen, rädda flera euroländer från konkurs och införa nya regelverk för eurozonen.
Juncker-kommissionen är i dag betydligt starkare politisk aktör än Barroso-kommissionen. Men när EU-ordföranden, som har i uppdrag att få de 28 medlemsländernas regeringar att enas utifrån kommissionens förslag, har en egen politisk agenda riskerar beslutsmaskineriet ändå att gå i stå. Alternativt blir EU-ordföranden överflyglad av kommissionen i samarbete med stormakterna Tyskland och Frankrike.