EU prövar konsumentmakten för klimatet

Nu går EU-kommissionen efter klimatsynder hos konsumenterna – i skottgluggen hamnar kaffe, choklad och nötkött.

Hur skyddar man lemurens favoritställe?

Stolsätena på FNs stora klimatmöte i Glasgow hade inte hunnit svalna innan EU-kommissionen stod på presspodiet i Bryssel för att kasta fram en rad nya förslag till klimatregler.
Dit hör till exempel att börja attackera en klimatfråga som flugit lite under radarn ett tag; hur vi konsumenter i västvärlden skapar CO2-utsläpp i andra delar av världen.

För att vår konsumtion inte ska fortsätta uppmuntra andra länder att hugga ner skogar för att odla produkter som vi sedan köper, föreslår EU-kommissionen importförbud för särskilt klimatsyndande handel.
Till att börja med gäller det sex varugrupper:
Kaffe, kakao, nötkött, palmolja, soja och trä. Och så de produkter som följer av dessa sex som läder, choklad och möbler.

Inte allt kaffe och kako förstås, bara det som vållat ökad skogsavverkning. Hur man vet?
Förslaget lägger plikten på exportörer och importörer att kontrollera och garantera att deras produkter INTE är ett resultat av skogar som fällts efter den 31 december 2020.

Om de inte genomför detta rimligt noga (“due diligence”) väntar böter i samma mängd som den ekololgiska skada deras produkter står för.
EU-länderna står för kontrollen av importen.
Och om något avsändarland tycker att kraven verkar oöverstigliga så är EU villig att ingå ett skogsavtal och bidra med resurser till att styra upp sektorn.

Att EU – världens största och rikaste konsumentmarknad – tar sitt ansvar för handelns klimateffekter är något som miljörrörelsen länge krävt och som Europaparlamentet liksom ett populärt medborgarinitiativ har frågat efter.

Just skogsavverkning är dessutom ett av de värsta klimatproblemen i världen. Som COP26-mötet i Glasgow så sorgligt visat, finns det inte många sätt att tvinga länder som t ex Brasilien att sluta skövla skog.

Men om EU ska kunna genomföra sin konsumentbojkott av varor från skövlad skog, måste man undvika alla anklagelser för protektionism och för brott mot värlshandelsreglerna i WTO.
Det planerar EU-kommissionen att undgå genom att dels inte kräva högre standard på importerade produkter än man redan gör på EU-produkter, dels genom att inte rikta ett formellt importförbud mot något land eller någon vara, bara sätta högre standard för tillåten import.

EUs andra pågående initiativ för att utnyttja sin makt som konsument, handlar som bekant om CO2-avgifter på importerad stål, gödsel och glas – en slags CO2-tull. Även det lagförslaget har fått formuleras mycket noga för att inte klassas som ett handelshinder av WTO.

EUs tidigare försök att minska avskogning i andra delar av världen, består dels i ett frivilligt licenssamarbete (Flegt), dels ett direkt förbud på illegalt avverkad virke.
Det har haft mycket små effekter.
Bara åtta länder har t ex skrivit på ett Flegtavtal med EU och när det gäller illegalt avverkad virke har det visat sig extremt svårt att finna bevis för att stoppa import.

Men med bevisbördan i de nya reglerna lagd på de som handlar i virke och annat, kanske resultaten kommer se annorlunda ut.