EU-revolution undertecknad – dags Sverige tänker till inför dubbla framtidsdebatter

Utan någon större uppmärksamhet stadfästes en revolution i Bryssel i förra veckan. EU har efter undertecknandet fått rätten att ta upp gigantiska lån för att stötta medlemsländer.

Nu väntar förhandling om det ska bli en engångsföreteelse eller en permanent utökad solidaritet i EU. Samtidigt inleds en framtidsdebatt om andra stora maktfrågor, som ett nytt valsystem för parlamentet och att göra EU till “hälsounion”.

I den slutgiltiga uppgörelse om EU:s återhämtningsfond som högtidligt undertecknades av EU-parlamentets talman David Sassoli och EU:s nuvarande ordförande, Portugals premiärminister Antonio Costa under överinseende av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sägs att upplåningen på 750 miljarder euro är en “extraordinär åtgärd“.

Men under EU:s 70-åriga framväxt har akuta beslut i krislägen ofta övergått i fortsatt fördjupning av samarbetet, och tunga politiska aktörer talar redan om att permanenta möjligheten att ge ut obligationer för att stärka sammanhållningen i unionen.

Tysklands finansminister Olaf Scholz(S) har kallat det för ett “Hamiltonian Moment” på väg mot Europas förenta stater.

”I takt med att EU-samarbetet fördjupas borde upplåning på EU-nivån inte vara något tabu. Vi ska använda krisen för att vidareutveckla EU”, sade Scholz.

I höstens förbundsdagsval är Olaf Scholz Socialdemokraternas kanslerskandidat.

När EU-kommissionen nu ger ut obligationer på 850 miljarder euro – 750 miljarder för återhämtningsfonden och 100 för arbetslöshetsfonden Sure – ökar det samtidigt eurons betydelse på de internationella finansmarknaderna på bekostnad av i första hand amerikanska dollarn.

Chefen för EU:s räddningsfond, ESM, som inrättades under finanskrisen, Klaus Regling, poängterade efter eurofinansministrarnas möte på måndagen att det är viktigt för Europas internationella inflytande att öka eurons roll på valutamarknaderna.

“I have argued for a long time that a stronger international role of the euro would add to the stability of the international, monetary and financial system….With the decisions taken – Next Generation EU, SURE, some more EIB activities, this can go up to €2 trillion over the next few years. And I think that is positive also for the international role of the euro.”

Det var framför allt Angela Merkels kristdemokrater som gjorde en historisk helomvändning när den tyska regeringen efter många års stenhårda Nej anslöt sig till Frankrikes Emmanuel Macrons förslag om gemensam upplåning i EU. Och kristdemokratiska CDU:s nye ledare Armin Laschet har redan lovat att fördjupa samarbetet med Macron.

Sverige tillhörde motståndarna mot utformningen av EU:s återhämtningsfond och statsminister Stefan Löfven underströk att det är en engångsföreteelse när han fick riksdagens stöd för att inte lägga in ett svenskt veto. Men de ekonomiska realiteterna kommer att göra det svårt att avveckla det finansiella instrument som EU-ledarna nu skapat.

Återhämtningsfonden har knappt hunnit underecknas men har redan börjat ändra fundamentala spelregler i EU: sätt att fungera.

I dag granskar EU-kommissionen varje år hur medlemsländerna sköter sin ekonomiska politik, i det som kallas European semester, och ställer krav på åtgärder. Men det är krav som medlemsländerna som regel struntar i. Med återhämtningsfonden ändras tågordningen i ett slag. Nu måste medlemsländerna lämna in förslag på hur de vill använda fondmedlen, och det krävs kommissionens godkännande för utbetalning. Kommissionen har redan börjat ställa krav på lagrändringar i bl a Ungern som villkor för utbetalning av miljarder från återhämtningsfonden.

EU-länderna kan därmed få en mer samordnad finanspolitisk inriktning, och lyckas med det som de blockerade försöken att fördjupa eurosamarbetet med bankunion och kapitalmarknadsunion inte klarat av.

Lucas Guttenberg på tankesmedjan Jacques Delors Centre pekar i en analys på att EU måste utarbeta en helt ny plan för hur det ekonomiska samarbetet ska fungera innan en ny långtidsbudget ska förhandlas fram.

The old Eurozone reform agenda has been rendered obsolete by the events of the past year. Instead, a new reform agenda for EU economic governance is needed.”

Men redan i maj börjar en annan viktig framtidsdebatt – Konferensen om Europas framtid. Det är över tio år sedan EU genomförde sin senaste förändring av regelverket med Lissabonfördraget. Frankrikes Emmanuel Macron lanserade förslaget om en ny framtidsdebatt 2019, med sikte på att gå i mål under det franska EU-ordförandeskapet och tillika presidentvalskampanjen våren 2022. Men projektet har ännu inte kommit igång, på grund av coronapandemin men också en dragkamp om vem som skulle leda arbetet.

Nu har EU-regeringarna enats om att inte ha en utan tre officiella ordförande – presidenterna för EU-institutionerna Charles Michel, David Sassoli och Ursula von der Leyen. Med en kommitté med tre representanter från respektive institution som leder det konkreta arbetet. EU-parlamentet har inte accepterat förslaget ännu, men ledarna för de två största partigrupperna, konservativa EPP och Socialdemokraterna, har sagt ja, och inriktningen är nu att skjuta startskottet för framtidsdebatten på Europadagen den 9 maj.

Från start var Konferensen om Europas framtid utlovad som en omfattande demokratisk övning där medborgare, frivilligorganisationer och nationella parlament skulle delta i att staka ut vägen för EU-bygget. Men EU-regeringarna vill nu tona ner förhoppningarna på stora förändringar som kräver ett nytt fördrag, och Emmanuel Macron driver på för att framtidsdebatten inte ska pågå i två år utan avslutas som planerat parallellt med franska presidentvalet i maj 2022.

Trots det kommer flera stora maktfrågor upp på bordet direkt framtidskonferensen öppnas.

+ EU-parlamentets stora partigrupper kräver ett nytt valsystem till parlamentsvalet 2024, med transnationella vallistor och ett stadfäst system med toppkandidater – Spitzenkandidaten – som metod för att välja ny kommissionsordförande. Och Ursula von der Leyen lovade att stödja dessa krav som ett sätt att bli godkänd av parlamentet som ordförande för kommissionen.

+ Coronapandemin avslöjade hur illa rustat EU är för att hantera sådana kriser. Hälsofrågor är strikt nationell politik och EU-kommissionen har inga befogenheter. Trots det har kommissionen agerat och försökt samordna medlemsländernas hantering av coronakrisen. Kommissionen har lagt fram några förslag om utökade befogenheter, kallat “hälsounion“. Just nu söks en syndabock för bristen på vaccin. Framtidskonferensen lär bli en utvärdering av hur EU ska kunna hantera framtida pandemier.

+ Med Lissabonfördraget stärktes medlemsländernas makt på bekostnad av kommissionen med inrättandet av en EU-ordförande för toppmötena. Parlamentet fick ökad lagstiftningsmakt. Samtidigt höjde EU-regeringarna ambitionerna att samordna sin utrikes- och säkerhetspolitik med inrättandet av en utrikeschef och ett “utrikesdepartement”. Tolv år senare lär framtidskonferensen bli en slags utvärdering med lågt slutbetyg. Vem ska styra när EU-länderna ska hantera klimatkrisen, hoten från Ryssland och Kina, och lyfta Europa efter coronakrisen?

Svenska regeringen och partierna har närmast unisont stått på nejsidan i de stora frågor som står på EU:s dagordning de närmaste åren. Nej till återhämtningsfonden, nej till Spitzenkandidaten och transnationella listor i parlamentsvalet. Nej till EU-lagstiftning om minimilöner och arbetsrättsvillkor.

Samtidigt rullar EU-projektet vidare för att ta sig an nya kriser, och resultatet blir ofta fördjupat samarbete för att möta nya hot. Svenska politiker OCH väljare bör därför börja fundera över var man ska stå för att inte hamna på läktaren när de dubbla framtidsdebatterna drar igång.