Vad gör Europa när USA har valt en pajas till president?
Hoppas på det bästa och förbereder sig för det värsta.
Förbundskansler Angela Merkel satte tonen från start, när hon gratulerade Donald Trump till valsegern och sa att hon såg fram emot att samarbeta med USA – utifrån europeiska värderingar om mänskliga rättigheter, öppenhet och frihandel.
Artig men tydlig.
Hon har fortsatt att envist men artigt betona att för Europa är det den multilaterala ordningen som gäller vilket det betyder flyktingkonventionen för flyktingar oavsett deras religion, Nato för försvaret och WTO-regler för handeln.
På senare tid – apropå utvecklingen i Vita Huset – har hon kastat in betydelsen av pressfrihet.
Budskapet är att så länge USA inte har hoppat av något formellt, så utgår vi alla från att USA blir kvar i alla internationella avtal.
En första test på om Trump menade allvar med sina uttalanden om att Nato var överspelat och EU ett hot mot USA, kom i förra veckan när Trumps försvarsminister och hans vice president deltog i en internationell säkerhetskonferens, varefter de besökte Nato och EU.
Deras budskap var det motsatta mot Trumps – Nato är viktigt och EU en positiv kraft.
Problemet är förstås att ingen vet vem som egentligen bestämmer i Washington i dessa dagar.
Om två veckor testas andra amerikanska uttalanden när ett G20-möte för finansministrar hålls i Tyskland, årets ordförande för G20.
River Vita Huset upp lagar som infördes efter finanskrisen 2008 och släpper lös Wall Street igen? Fortsätter attackerna på Tyskland för att man säljer mer till USA än tvärtom?
Merkel vill i så fall inte se ett ordkrig med arga tyskar som biter tillbaka. Hon vill avvakta.
I sommar hålls nämligen G20s årliga toppmöte i Hamburg och Donald Trump har sagt att han kommer.
Förra årets G20-möte betraktas som ett fall framåt för multilateralismen när Kina förklarade sig vara med ombord.
Vid årets möte hade Angela Merkel hoppats att få ledarna för de största industrinationerna att binda sig vid klimat- och energimål.
Det hade suttit bra för henne inför den tyska opinionen, eftersom hon går till val några månader senare.
Men det är svårt att se detta hända när Trump och hans omgivning förnekar klimatförändringarna.
Merkel sägs nu ha sänkt sina ambitioner till att mötet åtminstone håller fast vid vad tidigare års G20-möten har åtagit sig om frihandel och anti-protektionism.
Om det blir fredligt framför kamerorna, betyder det inte att Europa förbereder sig för attacker bakom kulisserna.
EU-kommissionen har gått igång med att förbereda ett snabbt europeiskt svar, om Donald Trump t ex skulle göra allvar med sitt hot att riva upp handelsavtal, eller att införa en 35-procentig tull på importvaror.
Tänker USA verkligen riva handelsavtal?
EUs handelskommissionär Cecilia Malmström ser i så fall en möjlighet att erbjuda en europeisk marknad istället.
Förhandlingarna med Mexiko får höjd fart.
Samtalen med Japan och Indonesien om nya avtal – och cirka 18 avtal mer – får en skjuts framåt.
Straff på import?
Jurister i Bryssel snabbutreder olika former av amerikanska straffåtgärder för att se om de innebär att USA bryter mot WTO-reglerna.
Ekonomer snabbutreder vilka ekonomiska konsekvenser olika åtgärder kan få för EUs näringsliv.
Om USA skulle bryta mot världshandelsavtalet, ger detta alla länder som handlar med USA, rätt att svara med motsvarande strafftullar på USA.
När USA vann ett WTO-mål mot EUs förbud på hormonbehandlat kött, riktade USA sitt straff i hög grad mot franska ostar – för att Frankrike aktivt hade drivit hormonförbudet.
Brittiska produkter kom lindrigare undan.
Utgå därför från att EUs handelsexperter just nu undersöker hur man bäst straffar Donald Trumps närmaste vänner.
Ett straff på amerikanskt kol kanske, som Trump säger sig vilja gynna?
EU kan vara långsamt att agera när något händer.
Den här gången har Merkel, EU-rådets ordförande Tusk och kommissionsordförande Juncker bestämt sig för att stå redo, om det smäller.