Paniken stiger just nu i den internationella skogssektorn. EU tar sin klimatkamp ut i världen och ställer klimatkrav på importörer.
För första gången slår EU till med klimatkrav på andra länders industrier, inte som hittills enbart på europeisk industri.
Syftet är att minska avskogningen i världen där skogar ofta fälls eller bränns ner för att ge plats åt mer snabbväxande och mer lönsamma grödor.
Men nu har EU beslutat att som köpare inte acceptera det längre.
Paniken och förvirringen slår brett just nu, när det sent omsider gått upp för internationell industri att det beslut som EU-länderna tog i maj 2023, faktiskt kommer att börja gälla.
”Toppstyrt och EU-anpassat,” lyder en irriterad dom från Diana Hallam från branschförbundet för Australiens skogssektor.
I australiska branschtidningar utmålas EU-initiativet som skyldigt till allt från ”kaos” till ”dödsstöt” för industrin.
Från Nya Zeeland kommer fruktan att deras miljardexport av träpallar hamnar i riskzonen.
Kanada, Indonesien, Malaysia, Brasilien med flera länders regeringar har stött på EU-kommissionen för att få undantag för deras specifika industrier.
I USA är hela sektorn i fara, anser i alla fall branschen själv, och föreslår att EU drar tillbaka sina nya regler.
Åtta amerikanska storbolag i sektorn har skrivit till EU-kommissionen med en begäran om att få två extra år på sig.
Det ser ut ungefär som när svensk industri i senaste laget upptäcker att EU har tagit regler några år tidigare som snart börjar gälla. Protesterna, liksom idén att man skulle kunna få EU att ändra regler i efterhand för att de blir jobbiga, låter bekant.
Men importörerna är verkligen sent ute. EU-reglerna togs för mer än ett år sedan. En frist ingick på 18 månader för att ge tid till anpassning och av den fristen har 12 månader nu gått. Vid årsskiftet 2024/2025 förväntas alla vara redo.
Att vara redo innebär då att vid en kontroll, ska bolaget kunna visa var ens produkter eller råvaror kommer från, att produkten går att spåra bakåt i ledet.
Huvudsaken är att ens produkter inte har vållat avskogning efter utgången av år 2020 – alltså att inte skogar har fällts för att ställa om marken till jordbruk.
I första hand gäller det nya importförbudet förstås skog- och träprodukter men även den som säljer kaffe, kakao, nötkreatur, palmolja, gummi eller soja måste kunna visa att avskogning inte lurar bakom deras varor.
För svenska skogsägare förväntas de nya reglerna inte utgöra något problem under förutsättning att Sverige klassas som ett ”lågrisk-land” vilket regeringen bedömt som realistiskt.
Kraven på spårbarhet bakåt i leverantörsleden skulle dock gälla även svensk och europeisk export. Enligt branschorganisationen Skogsindustrierna är detta genomförbart med det branschsystem som man redan använder, Biometria.
Indirekt borde tvärtom de nya reglerna ge svensk och europeisk skogsindustri en konkurrensfördel i den globala konkurrensen.
Ändå röstade Tidöregeringen inte för avskogningsförordningen när beslutet skulle tas. Landsbygdsminister Peter Kullgren ansåg att den var för krånglig och därför ”kan få stora konsekvenser för juridiska och fysiska personer.”
Protester från helt andra industrier rullar samtidigt in till Bryssel.
EU har nämligen börjat gå över till klimatkrav också på tung industri som vållar stora CO2-utsläpp.
Här måste importörerna börja betala för utsläppen genom att köpa så kallade utsläppskvoter – till samma pris som europeisk industri gör.
USA försöker skaffa sig ett specialundantag. Indien klagar och Sydafrika överväger att anmäla EU för brott mot världshandelsreglerna.
EU exporterar klimatarbetet, med andra ord.