Storbritanniens framtid i eller utanför EU avgörs först den 12 december. Men EU är redan i full gång med omstarten efter Brexit. Angela Merkel, Emmanuel Macron och ledare i EU-parlamentet vill ha snabba beslut om ”Spitzenkandidaten” och transnationella vallistor.
De svenska partierna har fnyst åt sådana förslag och valt att sopa dem under mattan. Kommer partierna att välja samma metod nu, och låta övriga EU debattera hur EU ska styras i framtiden?
Merkel-Macrons ”non paper” med förslag till upplägg av EU:s nya framtidsdebatt läggs vältajmat fram dagen innan EU-parlamentets avgörande omröstning om att godkänna den nya EU-kommissionen.
På det sättet hoppas de säkra en majoritet för Ursula von der Leyens kommission.
Ilskan är stor i de stora partigrupperna i parlamentet efter att EU:s stats- och regeringschefer körde över deras Spitzenkandidat-process. Inför EU-valet nominerade partierna Manfred Weber, Frans Timmermans och Margrethe Vestager, men EU-ledarna kunde inte enas om någon av dem och nominerade i stället von der Leyen att efterträda Jean-Claude Juncker.
Inför parlamentets beslut lovade Ursula von der Leyen för att bli vald att nya regler för valet av kommissionsordförande skulle finnas med i en ”Conference of the Future of Europe”.
Angela Merkel och Emmanuel Macron backar nu upp det löftet i sitt utspel, och lovar att dessa frågor ska ingå i ”fas 1” som ska vara klar redan till nästa sommar:
”Phase 1 would start as early as February 2020, until the summer of 2020, and focus on issues related to EU democratic functioning (esp. regarding elections and designations in key positions – e.g. transnational lists and lead candidate system, issues related to citizens’ participation in EU institutions/matters).”
I fas 2 som ska pågå till 2022 utlovas breda folkliga debatter om hela EU:s inriktning, och att det även kan leda till ändringar av EU-fördraget.
Men det är är så länge bara luftiga idéer. EU har försökt sig på omfattande framtidsdebatter med folklig förankring flera gånger tidigare. Det senaste stora konventet slutade i ett fiasko sedan den Europeiska konstitutionen röstats ner i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna.
Däremot är trycket att få fram beslut om valet av EU:s ledare starkt och de kommande månaderna utlovade debatt kan därför bli betydelsefull för EU:s framtida styre.
EU-regeringarna och den nya kommissionen kan inte få EU att fungera utan stöd av parlamentet under den kommande mandatperioden. EU-valet ledde dock till ett fragmenterat parlament, där det kommer att bli svårt att samla en majoritet till stöd för lagstiftningsförslag.
Det krävs stöd från de tre stora partigrupperna – konservativa EPP, Socialdemokraterna och liberala REM – för att få ihop en majoritet. Och deras samstämmiga krav för att vilja samarbeta med EU-regeringarna är att parlamentet ska ha mer makt.
EPP:s gruppledare Manfred Weber kräver i ett inlägg inte bara att Spitzenkandidat-processen i EU-val ska avgöra vem som blir kommissionsordförande. På hans kravlista ingår också att parlamentet ska få rätten att lägga fram lagförslag.
”First, the Parliament should insist on a real right of legislative initiative, something enjoyed by all national parliaments. This need not require treaty changes — just that the newly elected president of the European Commission agrees to implement any decision taken by a majority vote in the Parliament.”
Enligt EU-fördraget är det bara kommissionen som har initiativrätten, som en balans mellan stora och små länder och mellan regeringar och parlament. Ursula von der Leyen har lovat att hennes kommission ska lägga fram någon form av lagförslag om en majoritet i parlamentet kräver det. Men Weber kräver att kommissionen helt ska underordna sig parlamentet och lägga fram de förslag som röstats fram.
Webers krav backas upp av liberala gruppledaren Dacian Cioloș.
”The Conference on the Future of Europe needs to address several important questions, first among which is: How can European citizens be more directly involved in appointing the politicians who run the EU’s institutions and design its policies?”
De svenska partierna ”glömde bort” frågan om toppkandidater till ordförande för kommissionen i EU-valet – Spitzenkandidater – som lanserats av deras EU-partier. Statsminister Stefan Löfven behövde inte heller ta i frågan när parlamentets kandidater sopades bort i EU-ledarnas förhandlingar.
Men nu kommer av allt att döma förslaget upp på EU-ledarnas bord igen på decembertoppmötet. Om partierna fortsätter försöka sopa den under mattan är risken stor att övriga EU avgör hur EU:s toppledare ska utses framöver.