EU tar fajten med trollen, vill rädda det öppna samtalet

EU tar ett brett grepp för att rädda det offentliga samtalet – bort med troll, in med journalister.

Våren 2024 trängs en hel serie av nya EU-regler som sammantaget ska återupprätta det skadskjutna offentliga samtalet.
Trollen på sociala media, public service, tidningsbranschens lönsamhetsproblem och IT-plattformarnas dominans genom algoritmer och AI – allt detta och mycket mer ryms inom de nya lagpaketen.

EU utsätter alltså här medie-landskapet för en störtflod av nya regler, förbud och påbud – i det uttalade syftet att i dessa röriga tider rädda en sund samhällsdebatt, grundad i oberoende journalistik.

Filosofin bakom alltsammans syns tydligast i den banbrytande European Media Freedom Act som klubbades i april men redan är i kraft.
Det uttalade syftet är att skydda oberoende journalistik, döpt till ”allmänhetens väktare” vilken anses vara garanten för att makten granskas och nyhetsbevakningen styrs av allmänintresset.

Redan här skiljer sig då Europa från USA – och i mindre mån även Storbritannien – där rika miljardärer äger media och ofta använder dem för att leverera sin egen syn på världen.
Här vill Europa också skilja av sig med auktoritära staters ovana att kidnappa public service och kommersiella media för egna syften (Ungern och Polen fram till nu).

Journalisterna har nu därför fått ett nytt skydd i anti-SLAPP-reglerna där EU gör det mycket svårt för rika personer att försöka hindra ett avslöjande genom att stämma en journalist eller redaktion och (i Trumps stil) låta processen bli långvarig och dyr.

Deras källor till avslöjanden sina skyddas i en visselblåsar-lag. Och genom European Freedom Act blir det dessutom för första gången förbjudet att försöka tvinga fram vem en källa är – förbud att hota, trakassera, fängsla eller spionera på journalister.

För att grunda en mer fredlig medievärld, åläggs hädanefter alla media att offentliggöra sina ägare och ledning liksom att visa att (och hur) man ger sina journalister redaktionellt oberoende (gäller från oktober 2025).
En standard upprättas för vad som får klassas redaktionellt oberoende och lagstiftningen pekar på JIT (Journalism trust Initiative) som har ett system och godkännandemärkning.

Kort sagt, läsare och lyssnare ska enkelt kunna se om vad de läser och hör, kommer från riktiga journalister eller från någon tyckare med en mikrofon.

Youtube, facebook, instagram och alla stora IT-plattformar ska visa den märkningen – eftersom det är här som en stor del av befolkningen numera får sina nyheter. Återigen, läsarna och lyssnarna ska enkelt kunna se om vad de ser/hör är OK-märkt eller inte är det.

Trollfabriker ska veta att det blir förbjudet att gömma sig bakom en fejkad identitet. Slut alltså, med att låtsas vara socialdemokratiska partiet och sprida budskap på arabiska att socialtjänsten vill ta muslimernas barn.

Ännu ett sätt att göra skillnad på journalistik och på åsikter – både i gammelmedia och sociala media – återfinns i EUs helt nya regler för politisk reklam.
De är glasklara; politiska budskap ska ha en tydlig avsändare.
Det här kravet gäller inför alla val, folkomröstningar eller under en pågående lagstiftningsprocess på EU-nivå eller i det berörda landet.
Ungefär hela tiden, alltså.
Dessutom förbjuds samtidigt några listiga tekniska metoder att med hjälp av insamlade persondata styra riktade budskap till särskilda grupper av medborgare.

Till hjälp för att avslöja en avsändare av falska budskap finns inte minst EUs ”digital services act” som började gälla fullt ut den 17 februari i år.
Lagen tvingar de stora plattformarna att rensa upp i falska budskap, i hotfulla och samhällsfarliga budskap på nätet.
Både twitter/X och TikTok utreds redan av EU-kommissionen. Men precis lika ansvarig för att youtube och de andra inte slarvar och slöar, för att falska budskap verkligen tas bort, är nationell mediemyndighet.

En ny skyldighet för IT-plattformarna blir att ta bort budskap som kan utgöra systemrisk för samhället.
Ett exempel på det är väl om SD avsiktligt har spridit lögnen om att svensk socialtjänst tar muslimska barn, i ett perverst hopp att arga muslimer ska ta till våld och bevisa att de inte hör hemma i Sverige.
Svenska Mediemyndigheten kan i så fall hävda inför domstol att det utgjorde en systemrisk, bevisat eftersom den lögnen både bidrog till våldsamma upplopp mot Sveriges ambassad i Bagdad och till att Turkiet i det längsta nekade Sverige Natomedlemskap.

Algoritmer och hur de används liksom AI-användning i medialandskapet ska göras fullständigt transparenta och uppenbara för den som tittar, lyssnar och väljer. Nej, man får inte använda teknik för att luras att Magdalena Andersson säger något som hon inte har sagt.
Det sker genom både EUs digital services act och i EUs helt nya AI-regler.

European Freedom Act skyddar alldeles särskilt public service, ett extra viktigt inslag i den allmänna debatten eftersom andra media är kommersiella och därför lever med ekonomiska begränsningar (särskilt utmanande sedan IT-plattformarna vunnit över hela annonsmarknaden som tidningarna förr kunde leva på).

Public service ska leverera en balanserad och bred samhällsbevakning och då ha ekonomiska resurser som är ”tillräckliga, hållbara och förutsebara” för att kunna utföra sitt uppdrag.
Apropå det senaste grälet om resurser till SR och SVT – om någon vill minska anslagen måste hen alltså visa att uppdraget kan genomföras ändå.

Ledning och styrelse för public service ska tillsättas i öppen insyn (inga kompistjänster à la Kinberg Batra) och ha i uppdrag att bevara public service´s oberoende.
De får inte sparkas innan deras förordnade gått ut (med mindre de begått uppenbara fel) även om ett nyinvalt politiskt parti är sur på någon av dem.
Den delen av EU-reglerna har nog framförallt tillkommit som en ganska tydlig hälsning till Polen där tidigare regerande högerextrema PiS gjorde public service till sin egen propaganda-apparat.

Media ska förutom ägare och oberoende också redovisa hur mycket de tar emot av statliga annonspengar. Det är en hälsning till Ungern där premiärminister Orban har lyckats ta kontrollen över snart sagt alla kommersiella media också, bl a genom att generöst stötta regeringstrogna media med statliga ”annonspengar.”

EU utsätter alltså här medie-landskapet för en störtflod av nya regler, förbud och påbud – i det uttalade syftet att i dessa röriga tider rädda en sund samhällsdebatt, grundad i oberoende journalistik.

Kan man segra över trollen? Lagarna finns i alla fall. Nu gäller det att använda dem.