EU-ledarnas ordförande Charles Michel har hamnat i skuggan av kommissionens Ursula von der Leyen och stormaktsledare som Emmanuel Macron och Olaf Scholz. Det kan förklara hans överraskande utspel i veckan där han proklamerade att EU ska utökas med upp till åtta länder 2030.
Men Ukrainas kamp mot ryska Putinregimen och för demokratin i Europa tvingar EU-ledarna att inleda de stora reformer som krävs för en stor utvidgning av unionen.
Charles Michel deltog på ett toppmöte med Västra Balkans ledare i Aten den 21 augusti tillsammans med kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Där tog de ett gemensamt uttalande med uppmaningen att ”sätta fart på utvidgningsprocessen”.
“We underlined the need for a re-energized and re-focused enlargement process that is tangible and credible, without shortcuts to the set conditions.”
Det är 20 år sedan EU-ledarna på ett toppmöte i grekiska Thessaloniki lovade EU-medlemskap för länderna på Västra Balkan. Men sedan dess är det bara Kroatien som fått komma med. Medan diverse EU-länder som Grekland, Frankrike och Bulgarien i 17 år lyckats hindra Nordmakedonien från att ens få börja förhandla.
Michel och von der Leyen kom nu med till synes samstämmiga löften om att utvidgningsförhandlingarna med både länderna på Västra Balkan och Ukraina och Moldavien måste skyndas på.
Men veckan därpå höll Charles Michel ett tal i Slovenien där han plötsligt gav beskedet att samtliga dessa länder ska kunna bli medlemmar år 2030 och att EU ska vara berett att ta in dem då:
”To be credible, I believe we must talk about timing and homework. And I have a proposal. As we prepare the EU’s next strategic agenda, we must set ourselves a clear goal. I believe we must be ready — on both sides — to enlarge by 2030.”
Utspelet gav rubriker runtom i Europa och påminde många om att Charles Michel har en position som ordförande för EU-ledarnas toppmöten. Men redan dagen därpå stod det klart att löftet om en stor EU-utvidgning redan om sju år troligen bara var ett PR-utspel.
Det visade sig att Charles Michel inte ens informerat EU-kommissionen tvärs över gatan om sitt utspel. Och Ursula von der Leyen lät via sina pressinformatörer meddela att kommissionen inte stödjer något löfte om massutvidgning ett visst år.
”We are not focused on a date, but focused on working very closely with candidate countries to get ready for joining the European Union,” deklarerade kommissionens talesperson Dana Spinant dagen efter Michels tal.
Det nuvarande EU-kommissionen kan peka på hur deras företrädare testat årtalsmodellen utan framgång. Jean-Claude Juncker och utrikeschef Federica Mogherini satte 2018 upp målet att Serbien och Montenegro skulle få bli medlemmar sju år senare, 2025.
Juncker hoppades att årtalet skulle få ansökarländerna och EU att arbeta hårdare. Men det ledde snarare till att Serbiens ledare Aleksandar Vučić att luta sig bakåt ännu mer och vänta på nya erbjudanden från EU.
Charles Michel svarade på kritiken för ett illa förankrat utspel att han diskuterat sitt förslag med flera EU-ledare. Men inte ens de politiska ledarna på Västra Balkan var imponerade över 2030-utspelet.
Albaniens premiärminister Edi Rama krävde konkreta åtgärder som tillträde till EU:s inre marknad i stället för tal om årtal som är orealistiska. Medan Montenegros Dritan Abazovic ansåg att 2030 är alldeles för sent.
”2030 for us, for Montenegro, is too far.”
Inte heller från EU-parlamentet får Michels utspel något stöd. Ordföranden i utrikesutskottet, David McAllister, poängterar att utvidgningen inte handlar om att ansökarländerna bildar en ”konvoj” och kommer med i EU.
”I would not focus so much on a precise date, but I would always say a country is ready to join the European Union when it is actually ready. And that means in the end, all conditions need to be met. Financial, economic, political and judicial.”
Samtidigt lanserade Frankrikes president Emmanuel Macron en annan plan i veckan för ett utökat EU, med integration i ”olika hastigheter” för både blivande och nuvarande medlemmar.
EU-ledarna för de största medlemsländerna har också börjat diskutera ett utökat EU på egen hand, utan både Charles Michel och Ursula von der Leyen. Tio stats- och regeringschefer höll ett frukostmöte på hotell Amigo i Bryssel mitt under det senaste EU-toppmötet den 30 juni. Enligt italienska nyhetsbyrån Ansa deltog ledarna från Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Polen, Rumänien, Nederländerna, Belgien, Portugal och Sveriges Ulf Kristersson.
Mötet visade att de stora EU-länderna har mycket skilda åsikter om hur och när nya medlemmar kan tas in, och hur mycket EU måste förändras för att det ska vara möjligt, enligt uppgifter till Financial Times.
Men de var överens om en sak, att kriget i Ukraina innebär en total förändring och kräver en politisk förändring från passivitet till en proaktiv strategi. Rysslands invasion avslöjar på ett brutalt sätt risken med att lämna länder i en ”gråzon” utanför både Rysslands och västs intressesfär.
“We have had to make a huge shift in our mindset since the start of the war in Ukraine. Now we see enlargement as something that has become inevitable, as something that is required to stabilise our continent.”
Ukrainas president Zelensky driver på hårt för ett EU-klartecken för att inleda medlemsförhandlingar vid toppmötet i december och flera EU-ledare har redan lovat besked om fördjupat samarbete. Men de inser att EU då även måste ge liknande signaler till länderna på Västra Balkan som också befinner sig i en ”gråzon” som Putinregimen spelar på.
En utökning av EU från 27 till 35 länder, med Ukraina, Moldavien, Serbien, Montenegro, Albanien, Nordmakedonien, Bosnien Herzegovina och Kosovo, skulle få dramatiska följder. Då utan att räkna med att Turkiet eller Georgien släpps in.
+ En ekonomisk rapport som presenterades vid frukostmötet med de tio EU-ledarna visade att bönderna i stora jordbruksländer som Frankrike och Polen skulle få dramatiskt sänkta EU-stöd om inte EU-budgeten höjs kraftigt. Det mesta av jordbruksstödet skulle gå till Ukraina. På samma sätt skulle Polen förlora en stor del av de 77 miljarderna euro i regionalstöd, som i stället skulle gå till fattiga Ukraina.
+ Den andra stora frågan är hur EU ska kunna fungera med 35 medlemsländer. I EU-parlamentet har en grupp under ledning av den tidigare liberale gruppledaren och belgiske premiärministern Guy Verhofstadt lagt fram förslag om fler majoritetsbeslut – om skatter, utrikespolitik och försvar – med kraftigt ökat inflytande för parlamentet.
Men de flesta EU-regeringar vill inte ha någon diskussion om nytt EU-fördrag, utan vill klara förändringar av beslutsprocessen med fler majoritetsbeslut inom nuvarande regelverk. De vill utnyttja de övergångsklausuler som finns i fördraget – så kallade passerell. Om alla medlemsländers regeringar är eniga kan de besluta övergång till majoritetsbeslut på område efter område.
Problemet är att tidigare försök av Jean-Claude Junckers kommission 2018-29 att ta sådana steg stoppades av flera EU-regeringar, bland andra Sverige.
Nu kommer sådana förslag upp på förhandlingsbordet igen.
Utvidgningen blir en akut fråga under hösten:
+ EU-kommissionen kommer i oktober med sin årliga rapport om ansökarländernas eventuella framsteg för att närma sig medlemskap. Fjolårets rapport visade de stora skillnaderna mellan ländernas möjligheter att nå EU och deras vilja att ens försöka anpassa sig till EU:s regelverk.
Serbien erkänner inte Kosovo och motsättningarna mellan de två ansökar länderna har skärpts under året. I Bosnien Herzegovina vägrar Republika Srpska erkänna landets konsttutionsdomstol och har målet att bryta sig ut och ansluta sig till Serbien.
+ Utvidgningen kommer att bli huvudfrågan när ett 50-tal europeiska ledare möts i spanska Granada för det tredje toppmötet i EPC, Europeiska politiska gemenskapen den 5 oktober.
Efter Kroatiens EU-inträde 2013 har utvidgningen legat i frysboxen. EU-regeringarna har bromsat eller inte engagerat sig. Medan kommissionen har fortsatt med det tekniska detaljerade arbetet med de ansökarländer som släppts fram till förhandlingsbordet av EU-ledarna.
Kommissionen har också infört skärpta juridiska regler för ansökarländerna efter erfarenheterna av hur Ungern och Polen struntat i sina åtaganden om rättsstat och demokrati efter att de blivit medlemmar. Det har gjort medlemsförhandlingarna mer komplicerade och utdragna.
“We saw such a backsliding in Poland and Hungary. And this means that we are now applying much stricter laws for the accession countries when it comes to the rule of law, checks and balances, system, independence of judiciary, anti-corruption measures and media,” says EU-commissioner Věra Jourová, the EU’s commissioner.
Nya idéer lanseras därför bland annat av Frankrike om att släppa in ansökarländer stegvis i EU och i olika takt. Europaministern Laurence Boone räknar med en “very gradual and progressive process”.
EU-ordförande Charles Michel lyckades hamna i rubrikerna för en dag. Men även om hans ”2030” var ett bomskott pekar den på att ett tungt reformtåg är på väg att sättas i rörelse i Europa.
Statsminister Ulf Kristersson var med på fruktostmötet med EU-ledarna den 30 juni. De närmaste månaderna kommer att visa att om regeringen och partierna är beredda att delta i den reformprocess som krävs för att Ukraina och andra länder ska kunna komma med i EU.