Det kan bli ett riktigt ståhej i Bryssel på måndag. EUs Josep Borrell har bjudit in till EUs utrikesministermöte kollegorna från Israel, från Palestinska myndigheten och från fyra arabländer.
När USA i sällskap med Storbritannien den 11 januari attackerade 68 platser i Jemen för att avskräcka huthi-rebellerna från att angripa fartyg i Röda Havet, möttes det med kritik från USAs allierade Saudiarabien, ett land som är i krig med huthirebellerna.
Gamla allianser är ställda på huvudet för tillfället.
(Först, sa Saudiarabien, vi försöker faktiskt förhandla fred med Jemen så detta hjälper inte och sedan, vi har försökt bomba dessa människor i över åtta år nu och de ger ändå inte upp).
Normalt brukar EU backa upp USA men den här gången saknades flera viktiga europeiska länder.
Frankrike har tidigare själva svarat på huthi-angreppen men valde ändå att inte delta i operationer ledda av USA. Från Paris sägs att den amerikanska responsen inte var proportionell och risken för att eskalera konflikten i Mellanöstern för stor. (Huthi-rebellerna angriper med drönare, USA och Storbritannien med missiler med precisionsguidad ammunition.)
Spanien vars socialistiska regering sedan start vädjat om eldupphör eller vapenvila, ville aldrig vara med i den koalition som USA organiserade i december för att skydda fartygstrafiken trots press från amerikanerna.
Italien skickar flottan att skydda fartyg men ville inte vara med i torsdags och gjorde också ett formellt uttalande om att man inte vill se en eskalering i regionen.
Tre andra EU-länder – Tyskland, Nederländerna och Danmark – backade däremot upp anfallet med något slag av logistiskt stöd.
Den europeiska enigheten uteblev alltså på samma sätt som inför Israels våldsamma hämnd på palestinerna för Hamas´ terrorattack sedan tre månader.
Irland, Spanien, Belgien och Malta har varit kritiska mot Israels respons. Tyskland, Österrike och Tjeckien stöder Israel ovillkorligt.
Tysklands regering har rentav bestämt sig för att aktivt försvara Israels attack på civila palestinier för att vara ”ett självförsvar” inför den Internationella domstolen i Haag där Sydafrika stämt Israel för folkmord.
Chanserna för europeisk enighet på måndagens EU-utrikesministermöte var noll redan men EUs utrikes företrädare Josep Borrell har precis höjt spänningen rejält.
Han har bjudit in utrikesministrarna från Israel och den Palestinska myndigheten till måndagens möte i Bryssel.
Dit är också inbjudna utrikesministrarna från Egypten, Jordanien, Libanon, Saudiarabien och en företrädare från Arabförbundet.
”Tiden har kommit för EU att enas och driva på för ett slut på våldsamheterna….” skrev Josep Borrell i sin blogg dagen efter flygangreppet på Jemen, väl medveten om att t ex Tyskland anser att detta är Israels ensak.
”Denna brist på konsensus försvagar EU i regionen och försvårar våra möjligheter att påverka förloppet trots att vi känner av konsekvenser,” skriver Borrell.
Praktiskt spelar det ingen roll vad EU tycker om den pågående massakern i Gaza. Israel har aldrig brytt sig om europeiska åsikter och behöver inte göra det eftersom man har amerikansk uppbackning och amerikanska vapen.
Netanyahu-regeringen bryr sig för tillfället som bekant inte om amerikanska invändningar heller. Eller domstolen i Haag.
”Ingen stoppar oss,” meddelade premiärminister Netanyahu på den hundrade dagen av hans krig.
Däremot spelar oenigheten roll för EU som geopolitisk aktör. EU försvagas och möjligheterna att påverka försämras när EU-länderna inte lyckas hålla ihop.
Men skadan begränsas inte till Mellanöstern.
EU har tappat vad respekt som funnits, från länderna utanför västvärlden. Den så kallade Global South har engagerat sig för palestinierna.
Först var det Brasilien men just nu är det afrikanska regeringar som med starkast eftertryck hävdar alla människors rätt att leva med värdighet. Namibia som kritiserar just Tyskland för att vilja bidra med synpunkter på hur folkmord ska definieras (Världens första folkmord skedde i Namibia 1904 och förövaren var Tyskland).
Sydafrika som stämt Israel för folkmord inför den Internationella domstolen i Haag och genom sitt juridiska team presenterat genomtänkta argument för sin position.
(Det betyder inte att de kommer vinna sitt mål. Ribban är hög för att deklarera folkmord och svårast av allt är att bevisa att den medvetna avsikten finns, att utrota en befolkning.
Listan över länder som ställt sig på Sydafrikas sida i Haag täcker flera kontinenter: Bangladesh, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Djibouti, Dominikanska republiken, Indonesien, Jordanien, Malaysia, Maldiverna, Namibia, Pakistan och Turkiet.
Just västländerna lyser med sin frånvaro.
Europas oförmåga att åtminstone i tal kräva samma rättigheter för palestinier som man kräver för ukrainare, läses av dessa länder som ett avslöjanden om hur lite principer betyder i västvärlden och hur mycket egenintresset avgör.
Försöken att förmå Globala Syd att inte förse Ryssland med vapen eller att köpa rysk olja, ska EU nog inte ha för höga förhoppningar på. (Bl a Tyskland säljer ju vapen till Israel.)
Försöken att förmå samma länder att inte knyta sig närmare Kina genom affärer och investeringar, likaså.
EUs ambition om att få första tjing på de sällsynta jordartsmetallerna eller att EU kunde begära av t ex afrikanska länder att de ska stoppa flyktingströmmen till Europa – där har priset just gått upp rejält.
Men det är klart – lyckas Borrell få alla sina gäster att faktiskt komma till Bryssel på måndag och skulle Israel ha ändrat inställning till dess…
Ja, då kanske EU kan rädda något av sitt förlorade goda rykte utanför västvärlden.
Oddsen är väl inte jättegoda.