Storbritanniens Rishi Sunak och Italiens Giorgia Meloni söker nu desperat internationell hjälp för att stoppa flyktingar. Och europeiska ledare som Frankrikes Emmanuel Macron på toppmötet i Granada lovar ”stärkt samarbete”.
Men samtidigt på hemmaplan stänger EU-ledarna de öppna Schengengränserna mot sina EU-grannar. Oroliga för att förlora röster till högerextrema partier. Och svenska Tidöpartierna vill gå längst av alla.
Spaniens premiärminister Pedro Sahchez som var värd för toppmötet på torsdagen med ett 40-tal europeiska ledare ville att det främst skulle handla om stödet för Ukraina med president Zelensky i centrum. Han hade sagt nej till krav från Meloni och Sunak att ta upp flyktingfrågan för att den inte skulle överskugga mötet.
Men då organiserade Sunak ett sidomöte tillsammans med Italiens premiärminister Meloni om migration, där Frankrike, Nederländerna och Albanien också ställde upp tillsammans med EU-kommissionen.
Meloni gav också Sunak draghjälp på hemmaplan med ett gemensamt inlägg i The Times där de deklarerar att ”vi två är de närmaste vännerna i Europa”:
“In fact, we are two of the closest friends in Europe today.”
Från sidomötet i Granada kom det också ut ett gemensamt uttalande om hur deltagarna vill stoppa en flyktingvåg. Men de åtta punkterna är bara en upprepning av den EU-plan som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har lagt fram.
Med skärpt lagstiftning för att komma åt människosmugglarna, erbjuda avtal med länderna i Nordafrika för att med ekonomiskt stöd få dem att stoppa flyktingbåtarna och gå med på att ta tillbaka migranter som tagit sig över Medelhavet.
Skillnaden är att Storbritanniens regering nu också vill delta i EU:s migrationspolitik. Enligt The Times är ett avtal nära mellan EU:s gränsskyddsmyndighet Frontex och UK där brittiska gränsmyndigheter och Frontex ska dela information – ”real time mapping” – av migranttransporter.
För EU:s hantering av den hotande migrationskrisen är Melonis romans med Sunak inget steg framåt. Det första migrationsavtalet, med Tunisien, har redan gått på en mina.
Tunisiens auktoritäre president Kaies Saied meddelade i måndags att han vägrar ta emot några pengar från EU och tackade nej till den första utbetalningen på 127 miljoner euro, och hävdade att villkoren stred mot avtalet från i somras.
EU-kommissionen svarade ampert med att påpeka Tunisiens regering veckan innan begärt en utbetalning på 60 miljoner, som också skickats i väg. Och EU-kommissionären Oliver Varhelyi trappade upp det ytterligare med en uppmaning till Tunisien att sända tillbaka pengarna om man inte vill ha dem, med hopp om att en återgång till ”gemensam respekt”.
”An EU-Tunisia migration deal “should continue once [Tunis] returns to the spirit of our . . . strategic partnership based on mutual respect”.
EU-regeringarna hoppas på avtal om flyktingstopp även med Egypten och Marocko inom en nära framtid, men problemen att hantera det politiska kaoset i Tunisien visar att förhoppningen om att lösa EU:s migrationsproblem genom att skicka miljarder till Nordafrika inte är någon quick-fix.
Drygt 200 000 migranter har tagit sig till Europa hittills i år, jämfört med knappt 190 000 under hela förra året, enligt FN-organet IOM:s statistik. 2 806 är hittills döda eller saknade efter att ha misslyckats med att ta sig över Medelhavet.
Därför tar flera EU-regeringar nu till drastiska åtgärder för att försöka hindra flyktingar från att ta sig till deras land.
Österrike har infört kontroller vid gränserna mot Ungern, Slovenien och Slovakien, och bryter därmed mot Schengenreglerna om öppna gränser. Polen och Tjeckien har också inför gränskontroller mot Slovakien. Frankrike likaså mot Italien.
Och det mest drastiska steget är att Tyskland, det land dit de flesta migranter vill ta sig, också infört gränskontroller mot grannländerna för att stoppa migranter. Samtidigt som inrikesminister Nancy Faeser uppmanar delstaterna att försämra stödet till migranterna.
”The number of refugees trying to get to Germany is too high. This cannot go on”, säger förbundskansler Olaf Scholz oroad över att opinionssiffrorna för högerextrema AfD har stigit till 22 procent.
Därmed förefaller också EU-regeringarnas tal om att förhandlingarna om en ”migrationspakt” ska leda till en ökad samordning och ny ordning i migrationspolitiken. Slutförhandlingarna med EU-parlamentet ska just inledas, men det är redan klart att EU-regeringarna inte kommer att gå med på parlamentets krav på solidaritet mellan medlemsländerna vid en akut flyktingkris där obligatorisk omfördelning av flyktingar. I EU-regeringarnas ”pakt” innebär ”solidaritet” att länderna kan köpa sig fria från att ta emot några flyktingar från andra EU-länder.
I Sverige siktar Tidöpartierna på att gå allra längst i ambitionen att stoppa flyktingar. Regeringen och Sverigdemokraterna har i dagarna tillsatt en utredning, under ledning av Sverigedemokraternas tidigare tjänsteman, Josephine Boswell, med uppdraget att försämra flyktingarnas rättigheter kraftigt:
+ Permanenta uppehållstillstånd ska inte längre kunna ges – och de som redan har ett ska kunna bli av med det.
+ M och SD vill också att Sverige ska kunna återkalla fler uppehållstillstånd om skyddsskälen upphör, till exempel om ett krig tar slut.
+ Rätten att få tolk bekostad av det offentliga ska begränsas.
+ Utredaren ska även se över frågan om så kallade påskyndade förfaranden, att snabbehandla eller avvisa asylsökningar.
Resultatet av Italiens Giorgia Melonis och Storbritanniens Rishi Sunaks försök att visa upp för sin hemmapublik att de fått Europas ledare att visa handlingskraft för att stoppa flyktingar blev ett västgötaklimax.
Det fick ingen uppmärksamhet på toppmötet i Granada trots att där fanns 700 journalister på plats. Spaniens premiärminister Pedro Sanchez inställde helt sonika den utlovade presskonferensen tillsammans med Rishi Sunak, som ska anordna nästa toppmöte i den så kallade Europeiska politiska gemenskapen till våren.
Frankrikes Emmanuel Macron som tog initiativ till de här gigantiska mötena utan verklig beslutskraft hade svårt att förklara för de besvikna journalisterna vad som åstadkommits på mötet. Azerbajdzjans president Ilham Aliyev hoppade av för att slippa fredsförhandla med Armenien. Turkiets Tayyip Erdogan uteblev för andra gången och skyllde på förkylning.
Leaders’ lack of enthusiasm for the summit was apparent from the start of the day, when many invitees could not be bothered to stop and share a few thoughts with the waiting mass of journalists.