Det regerande franska socialistpartiets sju presidentkandidater höll primärvalsdebatt på torsdagskvällen. Den sändes på bästa sändningstid i den stora tv-kanalen TF1. Men i själva verket var det ett desperat möte på ett fartyg på väg att gå under för att besluta vem som ska få styra livbåten.
Oavsett vem av de sju som vinner den avgörande primärvalsomgången den 29 januari kommer hen i bästa fall att hamna på en pinsam fjärdeplats i vårens presidentval, och bli utslagen i första omgången. Det blir en symbolisk bild över den europeiska socialdemokratins oförmåga att hantera den internationella finanskrisens följder.
Francois Hollande hade ett guldläge när han vann presidentvalet 2012, och Socialistpartiet svepte hem parlamentsvalet med nära nog egen majoritet. Högerns Nicola Sarkozy hade blivit oerhört impopulär när arbetslösheten sköt i höjden och det fanns en längtan efter ett nytt politiskt reformprogram.
Men Hollande och Socialisterna hade inga nya politiska idéer att möta krisen. Hollande vågade inte ens genomdriva de förslag han hade av rädsla för att mötas av protester. Francois Hollande lyckades slå Sarkozy i impopularitet när arbetslöshetssiffrorna bet sig fast runt 10-procentsnivån.
Det växande missnöjet har lett till en djup splittring i Socialistpartiet, samtidigt som partiet förlorat väljare till främst högern och Marine Le Pens invandringsfientliga Front National.
Efter att Francois Hollande till slut gett upp och sagt att han inte ställer upp till omval stod nu nuvarande och tidigare S-ministrar emot varandra med totalt motsatta ståndpunkter i fundamentala frågor.
Premiärminister Manuel Valls försvarade att han kört över parlamentet och i somras tvingat igenom en ny arbetsmarknadslagstiftning, som gör det lättare för krisdrabbade företag att säga upp personal. Medan den tidigare näringsministern Arnaud Montebourg och tidigare ekonomiministern Banoit Hamon sade att deras första åtgärd som president blir att riva upp lagen.
Hamon vill genomföra en omfattande reform med arbetsfri medborgarlön, till att börja med på 600 euro i månaden som senare ska höjas till uppåt 1 000 euro. Medan Manuel Valls talade om vikten att alla människor arbetar, som ett sätt att nå självständighet och värdighet. Han vill sänka inkomstskatten för lågavlönade, men också sänka bolagsskatten för att skapa fler jobb.
Arnoud Montebourg agiterade för ”ekonomisk patriotism”. Som president skulle han säga nej till EU:s krav på minskat budgetunderskott, förstatliga storföretag, satsa på massiva investeringar i vägar, bostäder och bredband. ”Ju fler som arbetar desto större blir skatteinkomsterna”.
Inför den första primärvalsomgången den 22 januari har Manuel Valls sett ut att ha en betryggande ledning med runt 35 procent av rösterna, med Montebourg och Hamon på drygt 20 procent vardera. Men stödet har sjunkit de senaste veckorna för Valls. Och det oroväckande för honom är att de senaste opinionsmätningarna pekar mot att han skulle förlora i en slutomgång mot Arnaud Montebourg.
Valls har därför försökt ge en ny bild av sig själv. I stället för den hårdföre premiärministern som krävde stopp för flyktingar vid gränserna och förbud för burkini på badstränderna besöker han nu flyktingläger och önskar inför tv-kamerorna flyktingarna lycka till. Och i tv-debatten lovade han nu som president att avskaffa den lag, 49.3, som ger regeringen möjlighet att köra över parlamentet som hans regering utnyttjat sex gånger.
Men de flesta väljare har redan vänt Socialistpartiet ryggen oavsett vilken presidentkandidat som vinner primärvalet. En växande skara tidigare S-väljare stödjer i stället den tidigare finansministern Emmanuel Macron, som startat ett nytt parti, rörelsen ”.En Marché”. (På väg) och lanserat sig som en centerkandidat som vill avreglera ekonomin men på ett mindre brutalt sätt än högerns Francois Fillon.
Enligt opinionsmätningarna skulle Manuel Valls som Socialistpartiets presidentkandidat få 10-12 procent, Montebourg och Hamon ännu mindre. De skulle hamna långt efter Front Nationals Marine Le Pen, högerns Francois Fillon, och Emmanuel Macron. Men även bakom yttersta vänsterns Jean-Luc Melenchon, som får 13-15 procent i mätningarna.
Den unge Macron har snabbt fått ökat stöd i opinionsmätningarna och flera ledande personer, som S-regeringens ekonomiske rådgivare Jean Pisany-Ferry, har anslutit sig till hans rörelse.
Splittringen inom centern-vänstern gör dock att samtliga dess kandidater troligen blir utslagna i första omgången, och att Fillon-Le Pen ställs mot varandra i slutomgången den 7 maj. Men om Macron skulle lyckas ta sig till slutomgången kan han vinna mot såväl Fillon som Le Pen, enligt opinionsmätningarna.
För det franska Socialistpartiet var det en historisk chock när partiets presidentkandidat Lionel Jospin kom trea i den första omgången av presidentvalet 2002. Då berodde det på att många S-väljare struntade i att gå och rösta för att de var så säkra på att Jospin skulle gå vidare till slutomgången.
Den här gången kommer placeringen på femte, eller i bästa fall fjärde plats, för partiets kandidat att bero på att partiet tappat bort sin ideologiska vision och förlorat miljoner väljare. Franska politiska experter talar om Socialistpartiets primärval som frågan om vilken riktning partiet ska vända sig efter det väntade presidentvalsfiaskot. Med Manuel Valls som presidentkandidat och partiets ledare mot mitten och söka samarbete med Emmanuel Macron. Med Arnaud Montebourg eller Benoit Hamon mot vänster för att söka samarbete med yttersta vänsterns partigrupperingar.