Stämningen i EU just nu är – hur kunde vi vara så naiva?
Svaret kan bli nya, hårda lagar om information. Några är redan på bordet, andra väntar.
Om Kina räknat med att kunna fortsätta att i lugn och ro köpa sig inflytande i Europa, så blev det just betydligt svårare. Så här i efterhand avtecknar sig allt tydligare den mångåriga ”påverkansoperation” som Ryssland utsatt Europa för och ingen vill se en repetition på det.
EU-regeringarna beslöt alltså i mars att förbjuda två av de största kanalerna, Russia Today och Sputnik från att sända i Europa. Ingen får heller sprida deras inslag i andra media.
Förbudet ska gälla ”så länge angreppen mot Ukraina pågår och Ryssland fortsätter att bedriva propaganda-aktioner mot EU och dess medlemmar.”
Censur?
Nej, det är faktiskt lagligt att förbjuda krigspropaganda enligt internationella konventioner (artikel 20 i FNs ICCPR, art 2 i FNs ICUBCP) vilka EU är anslutet till.
Så länge det handlar om krig, alltså.
I fredstid är det fria ordet mycket starkare skyddat. Men uppvaknandet om att ett ”hybridkrig” pågår mot oss – ett systematiskt informationskrig – komplicerar diskussionen.
Både i EU-kommissionen och i Europaparlamentet arbetar man för tillfället med mycket konkreta skydd – lagförslag.
Några kan komma att intressera – eller uppröra – Sverige.
EU-kommissionens ”handlingsplan för demokratin” från i höstas håller t ex som bäst på att omvandlas till lagförslag (öppen remissrunda pågår – skriv gärna in).
Europaparlamentets färska utredning från den 9 mars i år om utländsk inblandning i demokratiska processer (som visar sig stödja RT/Sputnik-förbudet) driver på kommissionen för fler lagförslag och ger många egna idéer till skärpningar.
Ett av de första lagförslagen att vänta från EU-kommissionen handlar om kunskap om vem som egentligen äger massmedia.
Ett av förslagen i remissrundan skulle t ex ge EU rätt att ställa krav på medlemsländerna att övervaka detta noga, innehålla möjligheter till ”begränsning av marknadsinträde” och påverka presstödet – bidragen som staten betalar ut till massmedia.
Hur EU bäst kan garantera ett oberoende ”public service” som ankare i ett demokratiskt samhälle är uppe för diskussion. I t ex Ungern och Polen har som bekant statliga media kidnappats av de politiska regimerna.
Vidare har EU-länder – via bl a nationella försvaret, polis och civila myndigheter – sedan flera år samarbetat om att identifiera systematiska ”påverkansoperationer.”
På tal nu, är att om man avslöjar sådana ska det kosta förövaren. Prislappen ska bli högre om hen ertappas flera gånger.
Parlamentsrapporten vill skärpa detta arbete med att utvärdera hot av pågående kampanjer och vill lägga till ett larmsystem så att vi EU-länder kan varna varandra.
Europaparlamentet vill också se en motattack mot utländska staters listiga sätt att ”fånga eliten,” alltså när Ryssland eller Kina köper folk ur etablissemanget med pengar och lyx.
Därför väntar regler för politiska bidrag och politisk reklam.
Alla donationer, lån, gåvor i form av resor, utlånade lyxvillor eller annat från utländska aktörer bör begränsas och som ett minimum bli offentligt inrapporterat. Allt bör rapporteras in till Bryssel för att ge en komplett överblick.
Politisk reklam finansierad av utländska aktörer bör förbjudas och politisk reklam på nätet, i TV och radio regleras så att utländsk påverkan minimeras.
Parlamentsrapporten varnar för att låta twitter, facebook och andra plattformar få vara domare över vilka konton som ska tas ner och åsikter tas bort.
Det ska bara kunna göras baserat på lagstiftning och kunna överklagas.
EU-regler träder tursamt nog snart i kraft som åstadkommer detta (Digital Service Act) men mycket kommer att hänga på om nationella myndigheter är på bettet.
EU bör dessutom få möjlighet att hindra Google föda desinformations-sajter genom annonsförsäljning, anser EP-rapportörerna.
Rapportörerna drar uppmärksamhet till hur lätt utländsk makt – Kina, Ryssland, Turkiet, Saudiarabien – har att ”köpa” intresset hos ledande politiker eller tjänstemän, att driva skolor i Europa, vinna offentliga kontrakt, få tillgång till forskning, få EU-pass eller köpa mark och fastigheter. Men man har inte många bra förslag för hur det ska bromsas.
Vad EU behöver, anser parlamentarikerna (som röstade för rapporten med siffrorna 556 mot 81) är en övergripande strategi där alla dessa pusselbitar tas för exakt vad de är – kanske bara en liten bit men viktig för att den tar plats i en riskfylld helhet.
EU-kommissionen kommer nu med stor iver omvandla idéerna till ännu fler lagförslag.