Nej, Nato verkar inte frukta att EU satsar på mer försvarssamarbete.
Därmed faller ett av de främsta motargumenten för tveksamma EU-regeringar.
Att samarbeta i försvarsfrågor sitter långt inne för EU-regeringarna.
Visst finns det ett samarbete om militär upphandling i EUs ”defence agency”… men de flesta länder köper ändå in som de själva tycker.
Och oftast efter långa förhandlingar med den amerikanska försvarsindustrin.
Och visst står det stridsklara EU-bataljoner som kan rycka ut i en akut krishärd.
Men de har stått uppställda i mer än tio år och enda gången de var nära att få dra ut i fält, stoppade Storbritannien det med ett veto.
I dessa dagar med ökad osäkerhet runt Europas knutar, pågår ändå ett intensivt arbete på att bygga upp en europeisk försvarsunion.
Så känsligt är detta dock, att få officiellt kallar det för en försvarsunion.
Det kallas ”implementering av EUs globala strategi”.
Normalt när EU-länder vill röra sig framåt på försvarsområdet, står Nato i vägen, i någon form.
För tio år sedan var det i form av USA, en broms för europeiska försvarsplaner med argumentet att Nato skiulle sköta uppgiften.
Fram till nyligen var det Storbritannien som bromsade, också med hänvisning till Nato.
Nu har britterna plockat bort sig själva ur ekvationen (ingen lyssnar på en som tänker lämna) och då har Polen poppat upp som främsta broms och Nato-försvarare.
Det polska motståndet bidrog till exempel till att EU-planer på ett högkvarter för militära och civilia EU-uppdrag krymptes ned till ett högkvarter för enbart civila uppdrag.
Men polackerna inser själva att deras motstånd inte kommer orka hålla tillbaka alla nya planer.
USA är med på noterna i ett nytt EU/USA-avtal om logistiskt försvarsutbyte.
Och Natochefen själv är faktiskt med på EUs försvarssatsningar.
”Vi stärker det transatlantiska samarbetet genom att stärka samarbetet mellan Nato och EU”, sa Natochefen Jens Stoltenberg på tisdagen.
”Vi ser det som viktigare än någonsin eftersom vi idag möter så många nya slag av hot.”
Natos utrikesministrar – varav som bekant hela 22 stycken också är EU-utrikesministrar, stödde i Bryssel en konkretisering av ett Nato/EU-samarbete i ett 40-tal punkter.
Det handlar inte om arméinsatser eller klassiskt territorialförsvar.
Istället ska EU assistera Nato med att bekämpa cyberhot, hybridhot och terrorism.
Nato ska utvidga sitt marina samarbete med EUs människosmugglar-jagande operation i Medelhavet, Sophia vilket bör förbättra underrättelsearbetet.
Som sagt, EU har många gånger pratat om mer försvarssamarbete utan att det riktigt blivit något av det.
Den här gången är flera bromsklossar bortplockade:
USA är inte längre ovilligt utan uppmuntrar européerna att stärka sina egna försvar.
(Det gäller för president Barack Obama och efterträdaren Donald Trump – än så länge, för det är förstås vanskligt att gissa hur han kommer att ställa sig till något som helst.)
Britterna har sorterat bort sig själva ur sammanhanget.
Tyskland har släppt spärren mot trupper utomlands, dubblar nu sin försvarsbudget och driver på i EU.
EU-kommissionen frestar EU-regeringar med samordning av militär kapacitet och EU-bidrag för att göra det mindre dyrt att rusta upp.
Och icke-Natoländer som Sverige?
Ja, de gör väldigt få invändningar.
På EU-toppmötet den 15 december tar EUs stats- och regeringschefer ställning till fortsatta försvarsplaner.
Det blir sannolikt ett ja, men lika sannolikt trots allt i myrsteg.