EU:s glesbygdsstöd i stöpsleven efter Brexit – Hög tid för ett landsbygdsuppror

EU-budgeten riskerar att förlora 18 miljarder euro när Storbritannien lämnar unionen, och regeringens linje inför förhandlingarna om nästa långtidsbudget är entydig: Stoppa avgiftshöjning till varje pris även om det innebär förlorade regionalstöd till Sverige.

De största förlorarna på regeringens linje lär bli den svenska landsbygden, från Värmland och norrut. Och det går på tvärs mot statsminister Stefan Löfvens löften under Sverigeresan” om att stödja väljarna utanför storstäderna.

EU:s nästa långtidsbudget ska inte träda i kraft förrän 2021, och förhandlingarna inledas nästa år, men regeringen har i all tysthet redan slagit fast sin linje. EU-ambassadören Lars Danielsson deklarerade i Ekots lördagsintervju att målet är att den svenska EU-avgiften inte ska höjas och att det kommer att innebära att “återflödet från EU-budgeten kommer att bli betydligt mindre, speciellt för Sverige”.

Lars Danielsson är visserligen ny som EU-ambassadör i Bryssel, men han var tidigare statssekreterare för statsminister Göran Persson, och talade nu med en auktoritet som visade att han i praktiken återtagit rollen som den som sköter den svenska EU-politiken.

Med ett sådant svenskt bud vid starten av budgetförhandlingen blir det också lätt att förstå vilka EU-bidrag till Sverige som är hotade i första hand.

När Sverige kom med i EU uppfanns i slutförhandlingen en ny form av regionalbidrag – särskilt stöd till glest befolkade områden. 35 euro för varje invånare från delar av Västra Götaland och norrut. Finland fick samma lösning, och på så sätt sänktes de båda nya medlemsländernas nettoavgift något, och regeringarnas förhandlare kunde proklamera ut en förhandlingsframgång inför väntande journalister.

Men de boende i den svenska och finländska glesbygden uppfyller inte på något sätt de fattigdomsgränser som gäller för övriga EU när det fastställas vilka områden som är berättigade till regionalstöd. Därför har glesbygdsstödet ständigt varit ifrågasatt.

Inför långtidsbudgeten för 2014-2020 föreslog EU-kommissionen nära nog en halvering av stödet till 20 euro per invånare. Statsminister Fredrik Reinfeldt ansträngde sig inte för att stoppa nedskärningen utan såg det som en “andrahandsprioritering” jämfört med att hålla nere medlemsavgiften. I stället var det Finlands dåvarande statsminister Jyrki Katainen utsatt för hård press från bondelobbyn som kämpade emot.

Det ledde till att glesbygdsstödet hamnade på 30 euro vilket innebar 1,4 miljarder euro till de båda ländernas glesbygder.

Men svenska regeringen jublade framför allt över att EU-budgeten för första gången minskades, från 977 till 940 miljarder euro. De svenska EU-parlamentariker som stött parlamentets linje om en höjd budget i det närmaste anklagades för att vara landsförrädare av statsminister Reinfeldt i riksdagen.

När regeringens EU-förhandlare redan nu talar om att Sverige måste acceptera sänkta EU-bidrag är det logiskt att det blir de speciella stöd som betalas ut som främst hotas. EU:s jordbruksstöd betalas ut efter generella regler och kommer därför att även gå till svenska bönder, även om de blir lägre om totalbudgeten ska skäras ner efter Storbritanniens utträde.

Sveriges kommuner och landsting säger visserligen i sitt yttrande inför EU-förhandlingarna att “det är rimligt” att glesbygdsstödet ska vara kvar. Men det är ändå en pliktskyldig formulering mot huvudlinjen om att alla regionalstöd bör slås samman

De här tappade miljardstöden till den svenska glesbygden rimmar illa med politikernas nymornade engagemang för väljarna utanför storstäderna. Stefan Löfven har varit ute på Sverigeresa och har meddelat att han avstår från Almedalsveckan i år för att kunna träffa andra väljare. Och Centerns Annie Lööf har kontrat med att hon har bättre förslag för landsbygden.

Men när regering och riksdag nu, enligt EU-ambassadör Lars Danielsson, är ense om att den svenska förhandlingslinjen är att stoppa höjd EU-avgift lär det bli upp till de boende i den svenska glesbygden att ta strid.

Det kommer att krävas ett glesbygdsuppror för att få politikernas tomma löften om bredbandssatsningar och bra offentlig service. Annars riskerar EU-miljarder att försvinna medan regering och riksdag jublar över att ha stoppat EU-slöseri.