I juli 2019 utsågs Ursula von der Leyen på nåder till EU-kommissionens nya ordförande. Hon tvingades lova Viktor Orban och Italiens högerpopulister fina poster, och sågs som en garant för en svag kommission när stats- och regeringscheferna tog sig mer makt.
I oktober 2021 håller EU-ledarna ett toppmöte där flera kriser tornar upp sig – Polens regering underminerar EU:s grundfundament – EU-domstolens domslut, energikrisen hotar klimatpolitiken, migrationspolitiken havererar. EU-ledarna är oförmögna att fatta några som helst beslut – utan ber Ursula von der Leyen fixa allt.
På väg in till toppmötet sade Ursula von der Leyen att hon hoppades att EU-ledarna skulle ta sitt ansvar och stå upp för EU:s grundläggande värderingar om domstolars oberoende och EU-domstolens ställning:
She said she was “looking forward to the discussions with the leaders” today. “We all have to take responsibilities when it comes to protecting our fundamental values”.
Inför mötet hade von der Leyen presenterat tre alternativ för hur EU ska svara på polska författningsdomstolens ställningstagande att den vägrar följa EU-domstolens utslag: Dra domstolen inför EU-domstolen, dra in bidrag från Polen eller sätta igång ”artikel 7-processen” med sanktioner mot Polen. (EU-kommissionen begärde redan 2017 att Polen skulle bestraffas enligt artikel 7, men EU-ledarna har inte gjort någonting för att försöka verkställa det)
Men något ställningstagande om Polen kom inte heller ut från toppmötet. I slutsatserna från mötet nämns inte ens den diskussion som hölls om ”Rule of Law”.
EU-toppmötets ordförande Charles Michel läste upp ett till intet förpliktigande uttalande om att ”alla står bakom att domstolarnas oberoende är fundamentalt och att det finns juridiska instrument att ta till”, men lade till att ”den politiska dialogen bör fortsätta”.
Tysklands Angela Merkel, som deltog på sitt sista toppmöte, gick ännu längre och talade om att visa respekt för Polen och ”diskutera landets ambition att omvandla det rättsliga systemet efter övergången från det tidigare socialistiska styret.”
Samtidigt som Merkel försäkrade att ”kommissionen har vårt stöd”.
Frankrikes Emmanuel Macron sade efter ett möte med Polens premiärminister Mateusz Morawiecki att han hoppades att polska regeringen ska backa. Medan Morawiecki sade att hans regering inte har några planer att ändra sig.
Efter ett ett möte med Macron lade Morawiecki ut en bild på Twitter tillsammans med Macrons huvudmotståndare Marine Le Pen, där polska medier rapporterade att de fört ”strategiska diskussioner”.
Ursula von der Leyen undvek att demonstrera sin besvikelse på presskonferensen efter toppmötet, men sade att det kommer att bli en ”lång resa”. Hon skulle möta Mateusz Morawiecki på egen hand efter att övriga EU-ledare åkt hem, och klargjorde att kommissionens krav står fast:
Polska regeringen måste följa EU-domstolens utslag att den ”disciplinnämnd” som regeringen inrättat för att kunna straffa domare måste avvecklas, och att de domare som enligt EU-domstolens avsatts på ett felaktigt sätt måste återinsättas.
Energikrisen berättar dock EU-ledarna att de har diskuterat på toppmötet. Men de kom inte längre än till att välkomna EU-kommissionens ”verktygslåda” om hur medlemsländerna kan agera för att lindra effekterna av de snabbt stigande priserna.
Vad som ska hända framåt, om EU ska få mer övergripande ansvar för energifrågorna överlämnades till EU-kommissionen att hantera. Det formuleras i toppmötets slutsatser med den ofta återkommande nödhjälpsfrasen: ”Europeiska rådet inbjuder kommissionen att…”
”The European Council invites:
– the Commission to study the functioning of the gas and electricity markets, as
well as the EU ETS market, with the help of the European Securities and Markets
Authority (ESMA). Subsequently, the Commission will assess whether certain
trading behaviours require further regulatory action”.
Ursula von der Leyen klargjorde efter toppmötets handlingsförlamning att kommissionen nu kommer att överväga förslag om att EU ska skaffa sig gemensamma reservlager av gas, och övergå till gemensam upphandling av energi för alla EU-länder.
EU-ledarna ägnade också fyra timmars diskussion åt migrationskrisen, där Belarus’ diktator Alexander Lukasjenko lockar migranter från bland annat Irak med löfte om att öppna vägen för dem in i EU som ett försök att stoppa sanktionerna mot hans regim.
Inte heller här kunde EU-ledarna komma fram till något beslut, utan skrev i stället ”Europeiska rådet inbjuder kommissionen att….”
”The European Council calls on the Commission to urgently present proposals and
mobilise financing for actions on all migratory routes in line with the EU’s increased
ambition, and to report regularly to the Council in this regard.”
Ursula von der Leyen var om möjligt ännu mindre diplomatisk till stats- och regeringschefernas oförmåga att hantera migrationskrisen.
– Lukasjenko-regimen ägnar sig åt statligt sponsrad smuggling och kommissionen är beredd att föreslå skärpta sanktioner. Det behövs en gemensam EU-politik.
– EU-kommissionen lade redan för ett år sedan fram ett förslag till en ny migrationspolitik. Jag uppmanar EU-ledarna att se till att förhandlingarna rör sig framåt, sade von der Leyen.
Samtidigt avvisade von der Leyen kategoriskt krav från flera regeringschefer om att EU-medel ska användas till att bygga murar och taggtrådsstängsel för att förhindra flyktingar från att ta sig in i EU:
Ursula von der Leyen said leaders had discussed physical infrastructure to prevent irregular migration. But she said she was “very clear” that there is a longstanding agreement in the Commission and with the European Parliament “that there will be no funding of barbed wire and walls.”
Angela Merkel kallades för en ”kompromissmaskin” i avskedshyllningarna på hennes sista toppmöte. Men när hon fick frågan på presskonferensen om hennes ansvar för med sitt ständiga kompromissande för att ha gett fria händer åt auktoritärta regimer som i Ungern och Polen undvek hon att svara.
På EU-toppmötet i december är ”kompromissmaskinen” Merkel borta. Då kan vi få se de första signalerna om EU-ledarna vågar ta beslut i krisfrågorna även om det innebär att trampa några på tårna.
Ursula von der Leyen som 2019 kallades ”den svagaste ministern i tyska regeringen” kan bli den som visar vägen för ett EU utan Angela Merkel.