Han är mest känd för att ha blivit liknad vid en koncentrationslägervakt av Silvio Berlusconi Men när Martin Schulz nu avgår som talman för EU-parlamentet innebär det en dramatisk förändring av den politiska maktbalansen i EU-toppen.
Martin Schulz är i dag en central aktör i den blocköverskridande treenighet som styr stora delar av EU-politiken – parlamentets majoritetsblock med partigrupperna EPP och S, kommissionen under ledning av kristdemokraten Jean-Claude Juncker och socialdemokraten Frans Timmermans, och Tysklands kristdemokratiska-socialdemokratiska regeringsallians med förbundskansler Angela Merkel.
Italiens dåvarande premiärminister Silvio Berlusconi gjorde Martin Schulz till en hit på Youtube 2003 när han svarade på kritik från S-gruppledaren i EU-parlamentet med att han skulle passa i en film som lägervakt i ett nazistiskt koncentrationsläger.
”Mr Schulz, I know there is in Italy a man producing a film on the Nazi concentration camps. I would like to suggest you for the role of leader. You’d be perfect.”
Berlusconi vägrade be om ursäkt för sitt utfall och kallade det för ironi.
Men Martin Schulz klarade den attacken och har visat sig vara en skickligare politisk maktspelare än Berlusconi, och han kan nästa höst vara vice förbundskansler i Tyskland.
Schulz kom in i EU-parlamentet redan 1994, och det tog lång tid innan han lyckades nå några toppositioner. Han blev ordförande för S-gruppen 2000 och det dröjde till 2012 innan fick ta över som parlamentets talman.
Men väl där har Schulz gjort både sig själv och parlamentet till en tung politisk maktfaktor.
Han drev fram kampanjen för ”Spitzenkandidaten” i EU-parlamentsvalet 2014. De stora partigrupperna lanserade sin toppkandidat till posten som ordförande för EU-kommissionen och lovade varandra att de skulle stödja kandidaten från det parti som fick flest röster i valet. Lissabonfördraget hade gett parlamentet en ökad makt över tillsättningen av kommissionsordförande, och ingen EU-regering kunde längre lägga in veto.
Juncker som Spitzenkandidat för största partigruppen, kristdemokratiskt-konservativa EPP, blev vald trots hårt motstånd från Storbritanniens David Cameron och skepsis från flera andra EU-ledare. Och Juncker stod därmed i tacksamhetsskuld till socialdemokraternas Spitzenkandidat Martin Schulz.
Sedan dess har Juncker och Schulz agerat som ett radarpar i EU:s maktspel. Det har bidragit till att kommissionen och parlamentet agerat tillsammans, och att det samordnats med EU-regeringarnas ledare Angela Merkel. EU befinner sig förvisso i en djup ”existentiell kris”, men den skulle förmodligen ha varit ännu värre om inte denna EU-maktallians fungerat.
Enligt den politiska uppgörelsen i EU-parlamentet mellan de två stora politiska grupperna delar de på talmansposten – med 2,5 år under den femåriga mandatperioden. Enligt den modellen ska Martin Schulz avgå i januari och efterträdas av någon från EPP. Men Schulz har med stöd av Juncker länge agerat för att få sitta kvar, med hänvisning till att samtliga tre ”presidentposter” kommer att innehas av borgerliga företrädare om han avgår – Jean-Claude Juncker som kommissionsordförande och Donald Tusk som EU-rådsordförande.
Men Martin Schulz har nu gett upp den striden för målet att nå en ännu högre maktposition, inför förbundsdagsvalet i Tyskland. Han ska toppa S-valsedeln i delstaten Nordrhein-Westfalen. Men pekas redan ut som aktuell både för posten som utrikesminister efter Frank-Walter Steinmeier, som snart blir Tysklands president, och som Socialdemokraternas toppkandidat för posten som förbundskansler i valet nästa höst.
Med tanke på Martin Schulz’ förmåga som politisk maktspelare bör vi ha ögonen öppna på honom även när han lämnar EU-parlamentet.
Schulz har kritiskerats hårt för toppstyre och för att ha satt sina vänner och rådgivare på attraktiva jobb i EU-parlamentet Men efter Schulz riskerar parlamentet att bli mer oförutsägbart och hamna mer i skuggan av EU:s övriga maktspelare.
Det kan också göra det svårare att hålla ihop den blocköverskridande alliansen mellan Socialdemokraterna och de borgerliga i EU-toppen.
EPP-gruppen saknar någon självklar ledargestalt som kan ta över talman och aktör i EU-toppen. Irländska Mairead McGuinness meddelade omedelbart att hon ställer upp som kandidat.
VoteWatch listar toppkandidaterna, deras inställning i några centrala omröstningar och hur de överensstämmer med andra partigruppers.
Svenske moderaten Gunnar Hökmark pekas ut bland tänkbara kandidater av Votewatch, men lär inte ha stora chanser efter att ha förlorat sin post som en av vice-ordförandena i EPP.
VoteWatch kommer fram till att EPP-gruppens nuvarande ordförande, tyske Manfred Weberg, och den tidigare EU-industrikommissionären, italienske Antonio Tajani. Det skulle verkligen vara ironi om Tajani, från Silvio Berlusconis parti efterträder Martin Schulz.