EU-kommissionen sätter sig på alla stolar man kan hitta i sin storslagna lansering av EU som global aktör – Global Gateway.
Det känns vingligt.
Att investera i afrikansk och asiatisk infrastruktur i en tid när detta behövs och länderna själva saknar tillräckliga medel – det kan ju aldrig vara fel.
Detta är vad Ursula von der Leyens senaste storprojekt handlar om – Global Gateway. Hon lovar att EU-kommissionen ska kunna rassla ihop kring 330 miljarder euro för de närmaste sex åren till denna vällovliga satsning.
”Vi har ju sagt att vi är en geopolitisk kommission och detta är en strategisk satsning,” deklarerade EU-kommissionens ordförande i veckan. Och, fortsätter hon, EUs initiativ ska ske i tandem med USA-initiativet som Joe Biden presenterade för världen i somras (Build Back Better World).
Det geopolitiskt strategiska som von der Leyen talar om, består i att Global Gateway ska ta upp kampen med Kinas Belt-and-Road-Initiativ.
EU ska göra detsamma som Kina men mycket bättre, lovar von der Leyen.
”Vi är det verkliga alternativet!”
EUs satsning ska nämligen vara ”värdebaserad” (demokratisk, jämställd, socialt och miljömässigt ansvarsfull, rättsstatsgaranterad, osv…).
EU ska vara partners med sina partners. Inte bygga in dem i ett obehagligt beroende genom otäcka lån (som Kina anklagas för att göra).
Det låter väldigt trevligt men strategiskt är det ju inte ett dugg.
Global Gateway utgår från EUs biståndspolitik, startkapitalet tas från EUs biståndspengar och de partners som finns där, är utvalda på grund av sin fattigdom och brist på utveckling.
Inte för att de länderna skulle vara geopolitiskt strategiska för Europa.
Den nya Sidenvägen däremot, som Kina snickrat på över hela världen sedan 2013 – byggt handelsvägar och tagit över hamnar och flygplatser – den är strategisk därför att den svarar direkt mot Kinas intressen.
Kina är världens fabrik, storproducent av en enorm mängd varor som skeppas världen över (på kinesisktbyggda/ägda/drivna fartyg).
Det finns en enkel logik i Kinas agerande.
Skulle Global Gateway dessutom verkligen jobba ihop med USA, så finns en uppenbar risk att USAs strategiska intressen hamnar i fokus, inte de europeiska.
I värsta fall blir det rentav EU som får finansiera alltsammans för president Biden har mycket svårt att övertala kongressen avsätta några pengar till Build Back Better World.
Nej, det globalt strategiska haltar betänkligt.
Global Gateway startar alltså ur EUs biståndspolitik och sedd från den vinkeln är det ju verkligen inte det sämsta valet, att gå in för infrastrukturprojekt.
För övrigt ligger det i linje med vad som redan görs i europeiskt bistånd. EU (tillsammans med EU-länderna världens största biståndsgivare) har de senaste decennierna alltmer gått över till att via biståndet stötta lokalt näringsliv för att utvecklingen ska ta fart i fattiga länder.
Här finns dock tre varningsflaggor för biståndsambitionerna.
Först;
Om GG är geopolitisk strategi som von der Leyen säger, ska EU alltså börja styra sitt bistånd dit det gynnar oss européer bäst?
Sedan;
Projekt ska väljas utifrån EUs och partnerns ömsesidiga intresse men gynnar detta verkligen biståndsmottagarens utveckling bäst?
Slutligen;
Om GG kommit till för att utmana Kinas geopolitiska makt, måste inte EU då snarare välja platser utifrån vad som stör Kina?
Det låter som en dålig biståndspolitik, helt enkelt.
Men kanske blir det en bra näringspolitik.
En tredje ambition med Global Gateway är nämligen att exportera europeiska investeringar. Det är helt avgörande om det ska bli någon framgång eftersom EU-kommissionen bara har en ganska liten del av de utlovade dryga 300 miljarderna.
Resten av pengarna är det meningen att EUs investeringsbank ska låna upp, medlemsländerna ska bidra med men framförallt – att det privata näringslivet ska hosta upp.
Därför lovar EU-kommissionen att ordna fram generösa exportkrediter så att bolag kan investera riskfritt (skattebetalarna får bära risken).
Och därför ska näringslivet sitta med i kommittéerna som väljer ut GG-projekt, så att det blir lönsamma projekt för europeiska bolag.
Men om näringslivet nu får bestämma…
…Blir projekten då nödvändigtvis geopolitiskt strategiska för EU?
…Utmanar de Kina?
…Svarar de mot biståndsländernas verkliga behov?
… Svarar de mot president Bidens önskemål?
EU har inte de relationer med det fattiga Afrika eller Asien som man önskar sig, EU får varken den uppskattning som Kina får (investeringar utan motkrav på mänskliga rättigheter, what´s not to like?) eller den beundran som USA väcker.
Men det beror inte på bristande investeringar.
EU och EU-länderna direktinvesterade redan före Global Gateway mer än fem gånger så mycket i Afrika som USA eller Kina.
Hur lyder egentligen frågan som EU-kommissionen anser att Global Gateway är svaret på?