Idag reser EU-rådets ordförande Donald Tusk till Grönland tillsammans med den danske statsministern för att med egna ögon bevittna klimatförändringarnas smältande glaciärer.
Så lämpligt.
Polen – med Tusk i spetsen liksom utan honom – har länge kämpat hårdast av alla mot EUs klimatarbete.
Tyvärr har landet ofta lyckats.
När EU inledde sitt skarpa klimatarbete 2007 och 2008, viftade Polen alltsomoftast med sitt veto.
Hot gick hem.
Polen vann på punkt efter punkt stora eftergifter från de övriga EU-länderna, angelägna som de var att ha ett tufft klimatpaket att presentera vid klimatmötet i Köpenhamn i december 2009.
Polen fick till exempel 2008:
* Rätten att öka sina utsläpp av växthusgaser med 14 procent mellan 2013 och 2020.
* Elsektorn fick gratis CO2-utsläpp fram till 2020.
* Auktion av CO2-rätter sköts upp till efter 2013 och sker då bara gradvis, för att inte fördyra för industrin.
* En solidaritetsfond tilldelar en grupp länder med Polen i spetsen 12 procent av inkomsterna från auktioner i alla EU-länder (= minst 10 miljarder euro för Polen).
* Inget krav ställs för kolkraftverk, inte ens nya sådana, att pröva CCS-tekniken för att minska utsläpp.
* EU-länderna behöver inte bidra till u-länders klimatarbete utifrån sin egen historiska skuld av utsläpp (hade stått Polen dyrt) utan finansieringen bygger istället på ländernas BNP.
* Frihet att besluta nationell energimix vilket ger Polen gott om utrymme att stödja kol.
Eller som Donald Tusk sa som polsk premiärminister och värd för ett EU-klimatmöte 2009.
”Polen kommer att hålla fast vid kolet och kolgruvorna. Polens energiframtid är brunt och svart kol…”
När ett internationellt klimatmöte i Paris närmade sig hösten 2015 och EU förberedde ett nytt klimatpaket för åren efter 2020, viftade Polen med vetot igen.
Återigen vann Polen stora eftergifter.
* EU-målet om höjd andel förnybar energi (27 proc år 2030) binder inget land specifikt utan delas av alla. Därmed räcker det om Sverige gör sitt, för att Polen ska kunna slippa.
* Elsektorn får fortsatt gratis utsläpp till 2030.
* Polen får fortsätta ge gratis utsläppsrätter till sin energi-intensiva sektor, värt cirka 5 miljarder euro.
Det gick lysande. Alla gratis utsläppsrätter som polsk industri fått har kunnat säljas i andra länder och dragit in miljarder i rena intäkter.
Att förvandla kol till guld, kallade New York Times det.
Mellan saboterandet av förhandlingarna i EU har Polen hunnit med att INTE införa många av de klimatåtgärder som EU trots allt lyckades besluta om.
EU-kommissionen har gång på gång fått inleda processer för uteblivna åtgärder.
Däremot har landet varit högst aktivt i att stämma sina EU-kolleger till domstolen för flera av de klimatbeslut man inte gillar
Den senaste stämningen handlar om att EU beslöt vänta med att släppa ut ytterligare 750 miljoner utsläppsrätter på en marknad redan överflödad av gratis utsläppsrätter.
Det var inte solidariskt, anser den polska regeringen som gärna hade sett fler gratisrätter att sälja.
Polens regering ägnade sig istället åt att energiskt lista nya elproducenter som skulle ha gratis utsläppsrätter.
EU-kommissionen fann att 30 av dessa inte existerade.
Polen har INTE heller som avtalat använt hälften av inkomsterna från auktion av utsläppsrätter till klimatåtgärder…men i ärlighetens namn var detta en rekommendation och inte bindande, delvis tack vare polska förhandlare.
Polen har däremot använt inkomsterna från utsläppsrätter (sålda i andra EU-länder) till att subventionera kolindustrin och att bygga nya kolkraftverk.
Kanske värt att påminna om att Donald Tusk var premiärminister för Polen mellan 2007 och hösten 2014 när han blev EU-rådets ordförande. Hans partikamrat Eva Kopacz ersatte honom sedan fram till november 2015.
De makthavare som före jul tog över i Polen, president Andrzej Duda och partiet PiS, driver klimatpolitiken ännu hårdare i sank.
Inofficielle ledaren Jaroslaw Kaczynski för PiS talade gick direkt ut med idén att helt enkelt ”hoppa av” EUs klimatavtal, hur han nu tänkt sig det rent juridiskt.
Den officiella ledaren, statsminister Beata Szydlo, meddelar att ”Kol är Polens prioritet.”
Och president Andrzej Duda skriver under lagförslag som bromsar den lönsamma vindkraften.
Ironiskt nog har nämligen marknadsekonomin gjort att förnybar energi vuxit i den takt som Polen motvilligt fick gå med på i EU-förhandlingarna 2008 (15 procent av totala energimixen 2020) och utsläppen av växthusgaser har tack vare en moderniserad industri, hållit sig inom en ökning på 14 procent vilket Polen skaffat sig rätten till.
Kolet är däremot ohyggligt olönsamt.
Kolindustrin gör jätteförluster.
Men polska regeringar kämpar på i Tusks anda.
Miljardinvesteringar är på gång, med statliga pengar delvis vunna från övriga EU.
Polens framtid SKA vara kolet.
Och EU låter Polen hållas.
Trots att det förflyttar klimatbördan till övriga EU-länder och trots att Polens måttliga framsteg naturligtvis inte är särskilt hållbara när klimatambitionerna höjs i resten av världen.
Men bra att Tusk åtminstone åker till Grönland och ser de smältande isarna i vitögat.
.