En utrikesminister som förolämpat nästan varje annat lands regering i EU. Och en Brexitminister som förutspått att övriga EU-länder ska tigga och be om att få fortsätta handla med Storbritannien. Det är vad premiärminister Theresa May skickar ut i Europa som sina företrädare för att förbereda det som kallas den här politiska generationens viktigaste förhandling.
EU har redan tröttnat på spektaklet när Theresa May fortfarande hanterar Brexit som en fråga om att befästa sin makt i Torypartiet.
– Det här är en provokation! säger Manfred Weber, ordförande för EPP, största partigruppen i EU-parlamentet. Han pekar på utrikesminister Boris Johnson, som i folkomröstningskampanjen varnade brittiska väljare för en invasion av 12 miljoner turkar om de inte röstade för Brexit, och nu kräver fortsatta medlemsförhandlingar med Turkiet även om landet återinför dödsstraff.
Inte blev det mindre kritiska tongångar efter Brexitminister David Davis’ besök i EU-parlamentet i veckan. Davis har flera gånger klargjort att han vill att Storbritannien ska lämna EU:s inre marknad för att kunna stoppa arbetskraftsinvandringen, och kommer att klara sig storartat med egna frihandelsavtal med omvärlden. Men nu framförde Davis den motsatta linjen.
– I dag har jag fått höra att Storbritannien vill vara kvar på EU:s inre marknad på det ekonomiska området. De verkar inte ha en aning om vad Brexit egentligen innebär, kommenterade Weber efter mötet.
”They still don’t know what Brexit means,” Weber said. ”That means leaving the European Union, that means cutting off relations – not cherry-picking, not special relationships.”
EU-parlamentets ansvarige för Brexitförhandlingarna, Liberalernas Guy Verhofstadt, hälsade David Davis med orden ”Welcome to hell!”, och klargjorde att samtliga EU-regler inklusive fri arbetskraftsinvandring är villkoret för att få vara kvar på inre marknaden.
Kritiken från EU-håll mot brittiska regeringens hantering av Brexitfrågan har nu nått fram till de brittiska konservativa tidningarna. The Times rapporterar:
”Boris Johnson and David Davis, the cabinet ministers leading Brexit, have been accused of “unbelievable arrogance” and having no idea what leaving the European Union means.”
Theresa May har hoppats på att få stöd av Tyskland, som är ett stort exportland till Storbritannien. Men då borde hon ha valt någon annan än Boris Johnson för att odla den relationen.
”I cannot stand to be in the same roome as Boris Johnson”, är omdömet från Tysklands utrikesminister och blivande president Frank-Walter Steinmeir, enligt Financial Times.
Men för Theresa May verkar Brexit hittills bara ha handlat om att skaffa sig kontroll över Torypartiet. Hon stod officiellt på Remainsidan inför folkomröstningen, och har gått mycket långt för att övertyga Toryhögerns Brexitanhängare om att hon nu bytt fot. De tre ministrar som utsetts till ansvariga för Brexitförhandlingarna var samtliga ledande på Brexitsidan. Hon har svängt partiets inriktning skarpt i nationalistisk riktning, och upprepade senast i premiärministerns frågestund i onsdags att utträdesansökan ska lämnas in senast i mars.
May verkar mycket orolig för att regeringens smala parlamentsmajoritet kan hotas eller att Tories riskerar förlora väljare till UKIP om regeringen framstår som kompromissvillig inför EU-förhandlingarna.
Samtidigt visar den höstbudget som finansminister Philip Hammond presenterade direkt efter premiärministerns frågestund att landets ekonomiska läge är betydligt mer utsatt än hittills känt.
Regeringens experter varnar för lägre skatteinkomster, minskad tillväxt och sjunkande investeringar de kommande åren som följd av Brexit. Den ekonomiska tillväxtprognosen skrivs ner och statsskulden väntas växa kraftigt. Enligt EU-reglerna ska medlemsländernas skuld vara högst 60 procent av BNP. Storbritanniens kommer nu att klättra över 90 procent.
Philip Hammond medgav samtidigt att Storbritanniens konkurrensläge är bekymmersamt. Produktiviteten är 30 procent sämre än Tysklands och USA:s, och 20 procent sämre än Frankrikes. Den är även 8 procent sämre än Italiens, som brukar pekas ut som ett av industriländernas värsta problembarn.
– En vara som tar fyra dagar att tillverka i Tyskland tar sex dagar i UK, sade finansminister Hammond.
Det ger knappast bilden av ett land som är väl förberett för att kliva av ett 58-årigt ekonomiskt samarbete.
intressant
bra