Finansminister Magdalena Andersson anser att centralbankers självständighet gått för långt.
Men det kan hon inte göra något åt, saken är EU-reglerad.
Det bästa hon kan hoppas på är nog en europeisk finansminister.
Magdalena Andersson säger till nyhetsbyrån Bloomberg att det är hög tid att ta en titt på centralbankers oberoende.
”Ser vi tillbaka kan vi se att det var inte särskilt genomtänkt,” anser hon.
”Det kan finnas lägen när fiskala och monetära politiken måste samordnas.”
Nå, det kan hon inte göra mycket åt för centralbankers självständighet är reglerad i EUs fördrag.
Att hon alls lyfter frågan kan ju ha att göra med en viss irritation från finansministern över att riksbankschefen Stefan Ingves inte höjer räntan.
Svenska folket har enorma bostadslån.
Höjda räntor kanske skulle avskräcka fler.
För om priserna börjar falla så är bankerna illa ute.
Riksbanken har dock sin uppgift fastlagd i lag, den är att hålla inflationen kring 2 procent.
Det kan Stefan Ingves alltid försvara sig med.
Ingves anser för sin del att problemet med bostadslånen borde regeringen/Magdalena Andersson fixa.
Hon kunde tvinga bolånarna att binda lånen.
Eller hon kunde ta bort ränteavdragen så det inte blir så billigt att låna till sin bostad.
Fast att ta bort räntedragen skulle förstås drabba medelklassen-i-villa och det vågar ingen minoritetsregering försöka sig på.
Poängen med en oberoende centralbank är precis att den INTE ska ta hänsyn till politikers vilja just för dagen.
Forskningen har visat väldigt tydlig att oberoende centralbanker är duktiga på att klara inflationen medan icke-självständiga är mycket sämre på det.
Regeringar vill förstås gärna anpassa räntan så den gynnar deras politik.
Det brukar vara bra för partiet i regering men inte alltid för landet.
Magdalena Andersson lanserar dock åsikten att forskarna fick en del saker om bakfoten och behöver diskutera centralbankerna på nytt.
Det är hon inte ensam om att tycka, det är en debatt som är het i Europa och har pågått ett bra tag nu.
Eurokrisen visade, säger många ekonomer, att vad som fattas är just vad Magdalena Andersson nämner:
En bättresamordning mellan den monetära politiken (centralbankerna) och den fiskala (finansministrarnas).
Fast i EU-debatten är ingen inne på att minska centralbankens oberoende – eller för den delen att riva upp fördraget.
Centralbanksdiskussionen förs på ett annat sätt.
Man diskuterar istället om det behövs en europeisk finansminister.
Hen skulle, enligt EU-kommissionens upplägg, få i uppdrag att just samordna, alldeles särskilt i krislägen.
Finansministern skulle stötta centralbankens åtgärder, inte bestämma över den.
Det förslaget hade varit i säck (Paris) innan det kom i påse (Bryssel).
Idén med mer politisk styrning har alltid drivits av franska regeringar men vägrats av tyska regeringar, som sett till att ECB blev en kopia av Bundesbank. Vars självständighet efter kriget påtvingades tyskarna av USA.
Kan det vara detta som Magdalena Andersson tänker på när hon tar upp en debatt om centralbanker?
Det är svårt att tro.
Kan hon leva med att få en EU-finansminister över sig när hon redan retar sig på en centralbankschef?
Resten av riksdagen är alla fall bestämt emot.
Övriga partier avkräver regelbundet löften från Andersson och Löfven att stoppa idén med en EU-finansminister.
Och Löfven lovar:
”Vi har världens bästa finansminister, och vi behöver ingen annan.”
Fast svenska regeringen har förstås varit bestämt emot och bytt fot förut.