Inför andra valomgången i presidentvalet i Finland påminner facken om den verkliga samhällsstriden som pågår. Med en politisk strejk mot högerregeringens planer på stora sociala nedskärningar, försämrade arbetsvillkor och fackliga rättigheter.
Storstrejkerna kan påverka väljarna när de ska ta ställning mellan regeringskandidaten Alexander Stubb och oppositionskandidaten Pekka Haavisto.
– På mina valmöten är det ingen som vill prata om inrikespolitik och sociala frågor. Bara om utrikespolitik, hävdade högerpartiets Alexander Stubb i den svenskspråkiga tv-debatten inför söndagens presidentvalet.
De övriga åtta presidentkandidaterna tittade förvånat på Stubb. Alla rapporterade om väljarnas många frågor om inrikespolitik på deras valmöten. Alexanders Stubbs partikompis, statsminister Petteri Orpo, förbereder historiska yxhugg i välfärden och arbetarnas rättigheter och det är den stora samhällsdebatten i Finland.
+ Nedskärningar i bostadsbidrag, arbetslöshetsersättning, socialbidrag, föräldrapenning. Slopat vuxenstudiestöd. En ensamstående förälder kan förlora 500 euro (drygt 5 500 kr) i månaden.
+ Företagen ska lättare kunna sparka anställda, ta in tillfällig personal upp till ett år, göra upp om lokala avtal utan facket. Lön första sjukdagen slopas.
+ Strejkböterna höjs kraftigt. Fackförbund som deltar i en strejk som en domstol har fastställt vara olaglig ska få böter mellan 20 000 och 150 000 euro. Rätten till politiska strejker inskränks.
Finländska LO, FFC, har uppmanat till politisk strejk mot regeringens planer. Industrier, pappersbruk, byggarbetsplatser, livsmedelsaffärer, posten, daghem, flyg, kollektivtrafik, båttrafik står stilla 1-2 februari i stora delar av landet.
Startsignalen för den politiska strejken går klockan 12 på torsdag med en demonstration på Senatstorget i Helsingfors utlyst av FFC och tjänstemannafacket STTK. Akademikerfacket Akava har varslat om en kort politisk strejk den 6 februari kl 14-16, då läkare, fysioterapeuter och talterapeuter, farmaceuter och psykologer, agronomer och ingenjörer i Helsingfors och Åbo deltar.
Högerregeringen hävdar att nedskärningarna är nödvändiga för att minska budgetunderskottet med 6 miljarder euro. Finansminister Riika Purra(Sannfinländarna) anklagar facken för att ljuga om hur nedskärningarna kommer att slå. FFC:s ordförande Jarkko Eloranta svarar att regeringen inte brytt sig om att ta reda på följderna av regeringsprogrammet.
Det är naturligt att Samlingspartiets presidentkandidat Alexander Stubb inte vill att regeringens nedskärningsplaner ska diskuteras i valkampanjen. Finlands president har formellt enbart befogenheter över utrikes- och säkerhetspolitiken. Men den avgående presidenten Sauli Niinistö har även blandat sig i inrikespolitiken, och pressade i praktiken statsminister Petteri Orpo att sparka en av de nya ministrarna från Sannfinländarna, den nazistanklagade Vilhelm Junnila.
”Jag har tidigare fått kritik för att lägga mig i för mycket, men ifall jag nu avgör situationen, är den minst sagt pinsam för regeringen. Minst sagt”, sade presidenten i en tv-intervju. Enligt Niinistö behöver regeringen se till att dess politik åtnjuter västerländsk uppskattning och är i enlighet med våra värderingar.
Alexander Stubb motståndare i en avgörande valomgång – Pekka Haavisto (De Gröna) – talar inte heller bara om utrikes- och säkerhetspolitik, utan också om biståndet och finländarnas välfärd:
”Jag är redo att göra allt som står i min makt för att värna om finländarnas trygghet och välfärd.”
Stubb och Haavisto har också olika syn på presidentens befogenheter och säkerhetspolitiken – om man ska tillåta Natotrupper stationerade i Finland, eller kärnvapen. Det lär bli tydligare i tv-sändningrna när det inte längre är nio kandidater utan bara två som debatterar.
Men i slutstriden ska väljarna också ta ställning till om de vill ha en president som stödjer högerregeringens inrikespolitik eller en president från den protesterande oppositionen.
I första valomgången skiljde det inte mer än 45 000 röster mellan Stubb och Haavisto, betydligt mindre än vad opinionsmätningarna förutspått. Det krävs dock närmast ett mirakel för att Pekka Haavisto ska stå som vinnare den 11 februari.
Stubb har näringslivets uppbackning, som inte vill höra några protester från presidentpalatset när de väl fått en regering som är beredd att genomföra deras krav på radikala inskränkningar i fackens inflytande.
Näringslivet har också sett till att Alexander Stubb har en stor kampanjkassa, långt större än övriga kandidater. Den uppgick till 2 miljoner euro från start, och lär snabbt fyllas på inför slutomgången.
Medan Pekka Haavisto på söndagskvällen pekade på en tom valkassa och vädjade om nytt stöd. ”Även små donationer till kampanjen är värdefullt nu”, sade Haavisto.
Alexander Stubb vann överlägset i svenskbygderna redan i första omgången. Opinionsmätningar gjorda före första omgången pekar mot att Stubb kommer att vinna stort över Haavisto om de ställs mot varandra i slutomgången. med hela 58 – 42 i en mätning.
Det räcker inte för Pekka Haavisto att vinna över de återstående vänsterväljare som röstade på Li Andersson och Jutta Urpilainen i den andra valomgången. Det ger bara 35-36 procent. Han måste också få stöd från borgerliga väljare, i första hand från Centerpartiet, som också är ett oppositionsparti i dag.
Därtill får Haavisto hålla tummarna för att högerextrema Sannfinländarnas väljare väljer sofflocket den 11 februari, i aversion mot att tvingas rösta på någon av två liberala kandidater, en svensk eller en homosexuell.
Men så vet vi ännu inte vad som händer när en politisk strejk blandar sig i presidentkandidaternas valrörelse.
”Strejker har en märkvärdig förmåga att rensa bort spindelväven från ögonen på folk med nedsatt politisk syn.” noterar tidningen Åbo Underrättelsers skribent.