På måndag backar Sverige in i ett nytt försvarssamarbete, ett europeiskt den här gången.
Svenska regeringen har varit motsträvig men bedömer nu att det innebär affärschanser för svensk försvarsindustri – prio nummer ett.
23 av EUs utrikesministrar skriver på att ingå i Pesco på måndag, inklusive Sverige.
I stort sett är det alla utom Storbritannien (förstås), och Danmark (får inte pga undantag).
Tre länder väntas gå med vid EUs toppmöte i december, Malta, Portugal och Irland.
Att så många ansluter sig är ironiskt nog något av en besvikelse för initiativtagarna Frankrike och Italien.
De hade föredragit en mindre men seriös grupp som gick vidare i militärt samarbete.
Nu får de med sig hela gänget – och vissa vill gärna urvattna seriositeten (som svenskarna t ex – enligt försvarsminister Hultqvist vill Sverige säkra sig att ambitionsnivån ”blir rätt”).
Statsminister Stefan Löfven avfärdade riksdagens misstänksamhet mot Pesco i EU-nämnden för några veckor sedan med att ”det är frivilligt”.
Det är frivilligt att gå med.
Men för den som är med, är det bindande.
Bindande blir t ex att ingå försvarssamarbeten om olika försvarssatsningar.
Det lär dock handla om sådant som svenska regeringen gillar, t ex att utveckla droner och deras användning, att etablera välfungerande sjukvårdsenheter för strid, osv.
Pesco (permanent european structured cooperation) handlar alltså inte om att sätta upp en EU-armé.
Framförallt handlar det om vad EU är bäst på – planering och samordning.
EU-länderna bekostar egna försvar till höga summor men mycket som köps in är dubbleringar medan Europa som helhet saknar annan kapacitet (transport av större grupper militärer, tanka flygplan i luften, osv).
Förslaget är därför att göra på EU-vis:
Varje land inkommer med besked om vad man har inklusive planer inför framtiden.
Alla åtar sig att ”regelbundet öka försvarsutläggen i reala termer”, att 2 procent av försvarsbudgeten läggs på utveckling av försvarsmateriel och 20 procent på inköp.
(Det här är lite listigare än Natos krav på sina medlemsländer att lägga 2 procent av landets BNP på försvar. Dels därför att BNP går upp i goda tider och ned i dåliga.
Dels för att t ex Grekland som är ett av få Natoländer att spendera de utlovade 2 procenten, lägger en enormt stor del på att betala ut pensioner.)
Varje år ska Pesco-länderna rapportera in hur läget inom försvarskapacitet, försvarsmateriel, etc, ser ut för tillfället.
Det ger tillfälle för kritik och rekommendationer från Bryssel till varje enskilt land – förutom att det kommer ge en god samlad överblick hur Europas försvarssituation ser ut.
Delvis separat men i högsta grad till sammanhanget hör att EU lanserar en försvarsfond för forskning – fler tillfällen för svensk försvarsindustri.
Vidare la EU-kommissionen på fredagen fram en ”roadmap” för hur militära trupper ska kunna röra sig över gränserna i EU utan att stöta på tusentals hinder av olika slag som idag.
Nato har försökt i 20 år att få europeiska regeringar att göra något åt saken men gissningsvis kan EU betydligt lättare skapa ett militärt Schengen.
”Tiden är inte nu,” har Stefan Löfven upprepat sagt i höst om nya idéer till EU-samarbete.
Men tydligen är tiden faktiskt nu.
På måndag åtar sig utrikesministrarna för sina länders räkning att gå med i Pesco.
På EU-toppmötet i december lanseras det formellt.