Fördel fackförbunden i EUs låglönetvist

Det bli lite dyrare att hyra låglönepersonal från andra EU-länder.
Segern tillskrivs president Macron men det är förstås inte hela sanningen.

EUs regler avsedda att underlätta för företag att tillfälligt ta med sig egen personal när de vunnit ett kontrakt utomlands, visade sig vara så attraktivt för arbetsgivare att den här kategorin personal – utstationerade arbetare – har fördubblats på senare år.
År 2010 var de cirka 1 miljon och fem år senare drygt 2 miljoner.
Intresset har spridit sig från byggsektorn (där flest ”tillfälliga arbetare” fortfarande finns) till lastbilstransporter, hotell och restaurang, sjukvård, kulturarbete, osv.

Poängen med att anlita en utstationerad person är att man slipper betala alla förmåner som anställda har enligt lag eller kollektivavtal i värdlandet, så länge man betalar värdlandets minimilön.
Därför har dessa tillfälliga arbetare som regel östeuropeiska kontrakt,

Det där har retat fackförbunden omåttligt i västländer medan östländerna svartsjukt slår vakt om sin rätt att konkurrera med vad man anser som sitt starka kort: Låga löner.

EU-kommissionen gick fackförbunden tillmötes 2015 när man la ett lagförslag om att skärpa reglerna lite grann.
De utsända ska inte bara få värdlandets minimilön men också alla andra typer av ersättningar som lag eller universellt kollektivavtal ger dem.
Lite dyrare att anställa dem, alltså.
Kommissionen föreslog också att en tillfällig utstationering inte kan vara oändlig – max 24 månader, sedan ska personen anses som inflyttad och måste följa värdlandets alla spelregler.

I Frankrike har just dessa ”tillfälliga arbetare” blivit symbolen för ovälkommen låglönekonkurrens från öst.
President Macron vägrade dock gå med på den kompromiss som EU-länderna i somras börjat nå.
Han krävde att få den skärpt för att visa franska arbetare att EU kan skydda dem.

Vad den franske presidenten krävde i sak var dels att redan efter 12 månader ska en” tillfälligt utsänd” betraktas som inflyttad.
Dels att lastbilschaufförer också ska kallas ”tillfälligt utsända” för att inte kunna fortsätta med sin lönekonkurrens.

Igår natt röstade EU-ministrarna till slut igenom en kompromiss.
President Macron fick sin vilja igenom – nästan.

Det blir en gräns på 12 månader, inte 24, innan en tillfälligt utsänd arbetare anses inflyttad.
Men om arbetsgivaren har en bra motivering kan det förlängas till 18 månader.
(Och så gäller det för regeringarna att få den andre lagstiftaren med ombord, Europaparlamentet har redan röstat för 24 månader.)

Lastbilschaufförerna kom inte med alls.
(Där föll Macron på motstånd från Spaniens premiärminister Rajoy som med pågående tumult hemma måste stödja sina lastbilschaufförer.)
Men EU-kommissionen planerar nya förslag inom transportsektorn så det kommer en ny chans.

Så… halv seger för Macron?
Vad som definitivt kommer att tillräknas honom som en viktig politisk seger, är att han lyckade skickligt splittra det östeuropeiska nej–lägret.
Polen, Ungern och Litauen röstade emot.
Men Bulgarien, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Tjeckien röstade för.

President Macron har ägnat en hel del tid med att försöka övertyga dessa sistnämnda länder om sin sak.
Nu kan han svara sina kritiker att han inte alls skapar en klyfta mellan öst och väst.

Fast visst söndrar han fullt medvetet i syfte att härska.
Men det är illiberala Ungern och Polen som han vill ha ut i den politiska kylan för att inte kunna stoppa hans långsiktiga strategi att omvandla EU till ett vasst instrument i den globala osäkerhetens tid.

Nå,  bortom politiken kan vi räkna med att tvisten om låga löner fortsätter, trots nya EU-regler.
För det egentliga problemet, säger en luttrad fransk fackförbundsledare, är fusket:
”Vad hjälper det oss med 12 månader när vi hindras kontrollera arbetare genom att t ex polska myndigheter inte svarar oss när vi begär uppgifter om deras landsmän?”

 

 

About

Journalist, skribent och bloggare – alltid om EU