Förr eller senare får EU ett handelsavtal med Kanada – Men socialdemokratins kris hotar EU:s beslutsförmåga

Belgiska Valloniens S-ledning håller hela EU på halster ett tag till – den planerade ceremonin på torsdag med undertecknandet av handelsavtalet med Kanadas premiärminister Justin Trudeau får skjutas upp på obestämd tid. Det är en inrikespolitisk demonstration av ett skadat S-parti, som försöker visa väljarna att det fortfarande har politisk makt.

Men de vallonska S-ledarna har inga ambitioner att stoppa EU, utan kommer av allt att döma backa från sitt veto så småningom. Värre är att det kaos de ställt till med inte är en engångshändelse utan ett av många exempel på hur de socialdemokratiska partiernas kris skapar kaos för hela EU:s beslutsförmåga.

Belgiens premiärminister Charles Michel meddelade på måndagen att han inte kan skriva under EU:s frihandelsavtal med Kanada eftersom Valloniens S-ledda regionregering säger nej. Han avslöjade samtidigt att den vallonska regeringen inte ens deltagit i förhandlingarna under helgen, och att dess nej därför inte kom som någon överraskning.

“The response of the Walloon government has not surprised us given the empty chair policy yesterday,” said Mr Michel.

Det här är inte en maktdemonstration från en växande social kraft i Belgien, utan ett rop på uppmärksamhet från ett frustrerat f d maktparti.

De belgiska socialdemokraterna, franskspråkiga PS och flamländska SP har suttit i regeringsställning nästan oavbrutet sedan 1980, frånsett några år på 80-talet. Därför var det ett stort nederlag när de båda S-partierna hamnade utanför koalitionsregeringen efter valet 2014. Frustrationen för det vallonska S-partiet förstärktes av att endast det lilla liberala partiet MR från franskspråkiga Vallonien gick med i den regering där flamländska nationalistpartiet N-VA är största parti, och att MR-ledaren Charles Michel fick bli premiärminister.

Kvar åt de vallonska socialdemokraterna blev att leda regionregeringen. Men det har inte gett partiet några framgångar, med höga arbetslöshetssiffror och nedläggningsbesked från företag som Caterpillar. Opinionsstödet har rasat för PS, från 32 procent i valet till 15. Samtidigt som det tidigare maoistpartiet PTB ökat från 5 till 16 procent.

PS med den tidigare premiärministern Elio Di Rupo och regeringschefen Paul Magnette har skärpt sin opposition mot den borgerliga federala regeringen och med allt yvigare vänsterretorik försökt återvinna väljarnas stöd.

3 octobre 2016Den belgiska tidningen Le Soirs kände politiske skämttecknare Kroll har fångat PS-ledarnas vänsterretorik:

Di Rupo i talarstolen: ”Framtiden är fyradagarsvecka!!” Åskådare 1: Och om PTB föreslår tredagarsvecka? Åskådare 2: Då blir det tvådagarsvecka.

När EU-kommissionen i somras backade efter påtryckningar från Tyskland och Frankrike och gav vetorätt över handelsavtalet Ceta med Kanada till bland annat regionparlamenten i Belgien såg de vallonska S-ledarna sin chans.

I EU:s regionkommitté där Valloniens regering ingår har den inte opponerat sig någon gång mot Ceta-förhandlingarna under de sju år de pågått, enligt de protokoll som Politico Europe gått igenom. Men nu framförde den vallonska regeringen allvarliga invändningar på en lång rad områden och krävde omförhandlingar av avtalet.

De vallonska S-ledarna har lyckats framställa Belgiens borgerlige premiärminister Charles Michel som maktlös inför övriga EU-ledare när Vallonien utnyttjar sin vetorätt. De har fått EU-kommissionen och Kanadas regering att förhandla direkt med dem inför hemmapubliken i regionhuvudstaden Namur. Paul Magnette inbjöds också av EU-parlamentets socialdemokratiske talman Martin Schulz till ett särskilt möte i lördags och fick höra en vädjan om att häva sitt veto.

Men Di Rupo och Magnette nöjde sig inte med det. De lät partikollegor klaga på att avtalet och de senaste deklarationerna – som tillagts på deras begäran – var skrivna på engelska. De kunde inte ta ställning enligt den ”deadline” på måndagen som satts upp.

Valloniens S-ledare vet att den gemensamma handelspolitiken är ett EU:s grundfundament och om den inte utvecklas kommer argumenten för unionens existens att undergrävas. Deras egna partivänner i EU-parlamentet, med S-gruppledare Gianni Piettella i spetsen, kräver också en förändring av beslutsprocessen för att sådant här kaos ska undvikas i framtiden:

”It is obvious that if a small community is able to hold 500 million EU citizens hostage there is there is a clear problem with the decision making process”,

De vallonska S-ledarna hoppas troligen få något att kunna visa upp för sina väljare, som kan tolkas som att deras motstånd lett till förändring på något sätt, för att därefter kunna häva sitt veto.

Men även om handelsavtalet kan undertecknas och träda i kraft så småningom har de senaste veckornas kaos skadat EU:s trovärdighet som handelspartner. EU-kommissionen har för närvarande ett 15-tal förhandlingar på gång, enligt handelskommissionären Cecilia Malmström, och flera av dem kan bli tveksamma om det är mödan värt efter att ha sett vad som hänt med avtalet med Kanada.

Socialdemokratiska partier i flera EU-länder är i kris, och det gör att den informella blocköverskridande ”regering” av mitten-högerpartier och socialdemokrater som styr EU – i parlamentet, i ministerrådet och i kommissionen – haltar betänkligt.

I Grekland har det tidigare stora S-partiet Pasok, blivit ett femprocentsparti, utan inflytande, efter att vänsterradikala Syriza vunnit en stor del av väljarna och fått bilda regering.

I Spanien har PSOE splittrats efter vänsterradikala Podemos´snabba framväxt, och en majoritet av S-partiets ledning valt att låta den tidigare konservativa huvudmotståndaren PP få bilda regering. I

Frankrike riskerar president Francois Hollande att bli bortröstad redan i första omgången om han ställer upp i valet nästa år.

I Tyskland tappar Socialdemokraterna i väljarstöd som juniorpartner i koalitionsregeringen med kristdemokraterna och vänstern i partiet pressar ledningen att i stället söka samarbete vänsterut.

I Storbritannien är Labour djupt splittrat och med den tidigare EU-motståndaren Jeremy Corbyn som partiledare var partiet inte trovärdigt på Remainsidan i EU-folkomröstningen.

Socialdemokratins kris blir på så sätt också hela EU:s kris.