På dagen 25 år efter folkomröstningen hölls första partiledardebatten om EU i riksdagen. Statsminister Stefan Löfven kom dagen till ära med ett utspel – om att regeringen nu stödjer förslaget att avskaffa vetorätten inom utrikespolitiken. Men debatten lär ändå skriva in sig i historieböckerna som det ögonblick då en nationalistisk allians formerades i svensk politik.
Partiernas EU-politik de senaste åren har främst varit att sitta på gärsgårn och avvakta medan övriga EU förhandlat. Stefan Löfven erkände det:
-Ibland har det också uppfattats som om Sverige tvekat för mycket inför EU-samarbetet. Det har inte alltid tjänat våra intressen, sade Löfven i sitt öppningsanförande. Men nu utlovade han en ny inställning.
-Sverige ska vara pådrivande. Vi ska ta vår chans att påverka.
Han pekade på EU:s åklagarmyndighet mot korruption, försvarssamarbetet, ökat samarbete mot brottslighet och att regeringen överväger om Sverige ska gå med i bankunionen.
Löfven skickade en tydlig signal till övriga EU-regeringar när han gav besked att Socialdemokraterna är beredda att släppa sitt veto inom delar av utrikespolitiken. Den avgående kommissionen har drivit förslaget i flera år när ett land utnyttjat vetorätten för att stoppa EU från ställningstaganden i internationella konflikter.
– Att samarbetet på utrikesområdet utgår från enighet kan vara en styrka, men i praktiken också en hämsko, argumenterade Löfven.
S-ledningen verkar nu ha insett att de svenska väljarna tillhör de allra mest EU-positiva, och har därför släppt oron för att en tydlig EU-linje ska leda till att partiet förlorar väljare till Sverigedemokraterna.
M-ledaren Ulf Kristersson hade ett helt annat mål med den här riksdagsdebatten:
-Den borde inte handla om EU, deklarerade han och såg till att vara först med att ställa kravet: ”Justitieminister Morgan Johansson måste avgå”.
Kristersson hade väldigt lite att säga om vilken politik Moderaterna vill ska föras i EU, utan ägnade sig mest åt inrikespolitik, kriminalitet och misslyckad integration. Han levererade dock en uttänkt oneliner om vad EU inte ska ägna sig åt:
-Jakt, snus och lönebildning klarar vi själva!
Men även om Ulf Kristersson var först med att säga ”Avgå” i talarstolen var det ändå Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som skötte det formella när han under sitt anförande överlämnade kravet på misstroendevotum mot Morgan Johansson till talmannen.
SD var först med att ta upp kravet, och M-Kd fick nu agera stödtrupp i den nya alliansen. Efter köttbullslunchen på inbjudan av Ebba Busch Thor och SD:s stödröst till M-Kd-servettbudgeten var det nu Sverigedemokraterna som stod i spetsen för den nya alliansen.
-EU behöver en stark konservativ röst, deklarerade Jimmie Åkesson.
Stefan Löfven hade också en uttänkt oneliner denna historiska dag:
-Känner kammaren den iskalla vinden av högerkonservatismen!
Det blev så mycket inrikespolitik att talmännen flera gånger fick gå in och påminna om att det var EU som var ämnet för partiledardebatten.
De ”EU-debatter” som fördes var i praktiken också inrikespolitik.
M-Kristersson, C-Lööf och V-Sjöstedt krävde att regeringen ska stoppa EU-lagstiftning om minimilöner. De hävdar att nya EU-kommissionens planer är ett hot mot ”den svenska modellen”, trots att den tillträdande arbetsmarknadskommissionären Nicolas Schmit lovat att skydda den nordiska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal.
-Om vi lägger fram ett förslag för minimilöner kommer det med fulla garantier för alla system som bygger på kollektivavtal. Vi kommer inte tvinga de här länderna att ändra sina system, sade Schmit i parlamentets utfrågning.
EU-parlamentarikerna Abir Al-Sahlani(C) och Johan Danielsson(S) ansåg att Nicolas Schmits besked var ”väldigt betryggande”. Men det budskapet har inte nått fram till de fackliga och borgerliga högkvarteren i Stockholm. Där upprepade LO/PTK tillsammans med näringslivet sitt motstånd mot EU-lagstiftning dagen före partiledardebatten.
Stefan Löfven svarade att regeringen motsätter sig ett ”EU-direktiv om minimilöner”. Men tillade att han är för ”justa arbetsvillkor” i hela EU.
Det kan bli svårt för EU-kommissionen att lägga fram ett direktiv, lagförslag, om att införa minimilöner. Det nuvarande EU-fördraget öppnar för direktivförslag om arbetsmiljö, arbetsvillkor, anställningstrygghet, social trygghet, jämställdhet, medbestämmande, men inte uttryckligen om lönevillkor (Artikel 153). Därför kan kommissionen söka andra vägar att uppfylla löftet om minimilöner som går att leva på inom hela EU.
Det kan vara därför som Stefan Löfven i sin inledning formulerade sig: ”När ett initiativ om minimilöner diskuteras på EU-nivå måste den nordiska modellen respekteras”.
Tills dess kanske fackledningarna orkar slita sig loss från näringslivsdirektörerna och vågar diskutera hur bra ”den svenska modellen” verkligen fungerar. Det är en modell som urholkats allvarligt, där den fackliga anslutningen rasat och maktbalansen mellan fack och arbetsgivare förskjutits kraftigt.
Exempelvis får i dag färre än fyra av tio arbetslösa, 37 procent, a-kassa i dag. För tio år sedan var det 64 procent.
Dagens andra EU-debatt handlade om Sveriges EU-avgift.
Samtliga partier motsätter sig EU-kommissionens förslag till långtidsbudget för 2021-27. Finansminister Magdalena Andersson har sagt att det skulle höja Sveriges avgift med 15 miljarder kronor. EU-kommissionen har sagt att det handlar om 10 miljarder, och att Sverige ändå skulle betala mindre i förhållande till landets BNP än flera fattiga EU-länder. Dessutom tjänar Sveige 300 miljarder på att vara med på EU:s inre marknad, enligt kommissionen.
Regeringen och oppositionspartierna har gett sitt stöd till nya EU-projekt som mångmiljardstöd till Afrika, massiv utbyggnad av gränsskyddet, stora försvarsprojekt, utbyggnad av polis- och rättssamarbete. För att inte tala om gigantiska åtaganden för att uppfylla klimatåtagandena.
Men det ”glöms bort” när EU-debatten övergår i inrikespolitik och partiledarna tävlar om vem som är bäst på att hushålla med budgetmedel. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt gick allra längst i denna tävling när han meddelat att han bildat en allians med Kristdemokraternas Ebba Busch Thor med kravet att stoppa varje avgiftshöjning för Sverige.
Sjöstedt har letat desperat efter någon fråga där han kan demonstrera att han minsann är beredd att stoppa S-MP-regeringen.
Men nu blev det mest pinsamt när Moderaternas Ulf Kristersson pedagogiskt förklarade för Jonas Sjöstedt att det är en mycket osmart hållning att lägga in veto vid starten av en förhandling. Då får man inte vara med i förhandlingarna.
Alla partiledare vet ju egentligen att Sverige kommer att behöva betala lite mer till EU-budgeten för att fylla hålet efter Storbritanniens utträde och kunna klara alla nya åtaganden som de röstat för. Annars lär de 27 medlemsländerna inte kunna enas om någon långtidsbudget.
Men de verkliga besluten om den svenska medlemsavgiften ligger långt bort i framtiden, någon gång 2020. Än så länge handlar det om till intet förpliktigande förpostfäktningar.