Det sker många fotbyten inför EU-valet, mer eller mindre öppet.
Först bytte SD och V från Nej- till Nja-partier – för att anpassa sig till väljarna, och för att hänga på respektive avgränsa sig från extremhögern i Europa . Nu byter M och S från Nja- till Ja-partier – för att anpassa sig till väljarna, och för att avgränsa sig från SD.
Det var den 24 oktober i fjol som Moderaternas nomineringskommitté meddelade att samtliga tre EU-parlamentariker rensats ut och skulle ersättas med nya kandidater. Tidigare valfiaskon skylldes på de avgående parlamentarikerna.
Protesterna från Anna Maria Corazza Bildt blev det som alla talade om efteråt. Men på presskonferensen lanserade de nya toppkandidaterna också partiets politiska linje inför EU-parlamentsvalet.
De ville samtliga bli valda för att åka till Bryssel och säga ”Nej, nej, nej!”. Förstanamnet Tomas Tobé skulle säga Nej till… EU i olika hastigheter, Sociala pelaren och Swexit.
”Back to basic!” är mitt motto, deklarerade Tomas Tobé. ”Vi ska stå upp för svenska värderingar”, försäkrade Jessica Polfjärd. Och Arba Kokalari lovade bli en parlamentariker som ”Står upp mot byråkraterna i Bryssel och försvarar Sveriges intressen”.
Tomas Tobé hade understrukit sin Nej-linje i EU när han kritiserat statsminister Stefan Löfven för att ens antyda att Sverige någon gång i framtiden kanske ska gå med i EU:s nya åklagarmyndighet. Sverige skulle fortsätta stå utanför det EU-samarbetet tillsammans med Polen och Ungern.
Men under vintermånaderna har Moderaterna uppenbarligen fått kalla fötter om hur smart det var att sparka ut sina EU-parlamentariker och att lansera sig som ett EU-bromsparti.
När Sverigedemokraterna plötsligt backade från sin tidigare linje att Sverige ska lämna EU kunde det bli svårt att se skillnaden på M och SD. När samtidigt huvudfrågan inför EU-valet tornade upp sig till att handla om högerpopulisternas ”illiberala demokrati” kontra ett öppet och demokratiskt EU blev det viktigt för M att inte framstå som oklart i vilket läger man hör hemma.
Moderaterna har nu med den avgående parlamentarikern Gunnar Hökmark i spetsen öppet gått ut och krävt att Viktor Orbans parti ska uteslutas ur den konservativa EPP-gruppen i EU-parlamentet. Ett krav som Anna Maria Corazza Bildt förde fram i internationell media i fjol höstas.
I mars kom nästa steg när Moderaterna bytte fot om EU:s åklagarmyndighet och manade regeringen att tänka om och inte fortsätta stå utanför tillsammans med Ungern och Polen.
”EU har stora problem med internationell terrorism och organiserad gränsöverskridande brottslighet. Därför svänger vi moderater nu om vår syn på ett svenskt deltagande i den Europeiska åklagarmyndigheten. Det är hög tid att Sverige tar en mer aktiv roll i Europa för att återupprätta tryggheten.” Det skriver Tomas Tobé (M) och Johan Forsell (M).
Moderaterna hänvisade till att ”samhällsutvecklingen” fått dem att ändra sig. Vilken stor samhällsförändring som skett under vintern redovisades dock inte.
Det tredje steget från Nja- till Ja-parti kom på Moderaternas partikonferens Mpå lördagen, då valbudskapet var att det behövs ”Mer Europasamarbete är lösningen”.
– Vi behöver mer europeiskt samarbete för att lösa de viktigaste samhällsfrågorna, sade partiets toppkandidat Tomas Tobé.
– Vi säger Ja till Europa. Jag ska inte rota i andras relation till EU. Men många har sagt nej. Eller Nja – vilket var Centerns oslagbara linje i en Europavalrörelse för inte så länge sedan. Nja till EU. Det påminner om deras attityd till en borgerlig regering, skämtade Ulf Kristersson.
En helomvändning sedan oktober, även om huvudbudskapet på valaffischerna är inrikespolitiskt: ”Vi ska göra Sverige tryggare”.
Det andra stora partiet, Socialdemokraterna, har också ändrat sig valstrategi de senaste månaderna.
S började med att lansera två nya toppkandidater, och den enda kvarvarande parlamentarikern på valbar plats blev Jytte Guteland. Förstanamnet, fd migrationsministern Helene Fritzon, var mest känd för sitt vallöfte om ännu färre flyktingar till Sverige. Och andranamnet, LO-ombudsmannen Johan Danielsson, hårdlanseras av facken som en kandidat som ska begränsa arbetskraftsinvandringen.
På EU-socialdemokraternas kongress i Madrid i slutet av februari reserverade sig svenska Sg på flera punkter mot det gemensamma valmanifestet som antogs på kongressen i Madrid.
– Vi har lite olika syn på EU:s roll i skapandet av ett socialt Europa. Vi tycker att det är nationalstaten som ska leverera, förklarade internationelle sekreteraren Johan Hassel för Europaportalen.
Men med en ny EU-minister i Hans Dahlgren har S-valbudskapet svängts till ett försvar av ett stärkt EU i kampen mot högerextremismen. EU-socialdemokraternas toppkandidat Frans Timmermans inbjöds till partiets valupptakt för att tala om hur han i EU-kommissionen tagit strid för demokrati och en oberoende rättsstat i Ungern och Polen.
”Valet blir en kamp om Europas själ!”
Och toppkandidaten Helene Fritzon ansluter sig till att valet handlar om ”mer EU-samarbete” eller ”sammanbrott”:
– Det kan antingen innebära mer samarbete i EU, eller så kan vi stå inför ett sammanbrott för Europapolitiken, säger Heléne Fritzon.
Stefan Löfven bet också huvudet av skam när han talade inför EU-parlamentet i veckan. Efter att den svenska regeringen först tryckt på för att urholka den planerade EU-åklagarmyndighetens befogenheter och sedan sagt nej till att vara med meddelade statsministern nu att Sverige ska ansluta sig.
– Min regering kommer att föreslå riksdagen att Sverige ska gå med i samarbetet med en europeisk åklagare för att bekämpa korruption och missbruk av EU-medel.
Det parti som i årets valrörelse kommer närmast Centerns klassiska ”Nja till Europa” från 1995 är Kristdemokraterna, med valparollen ”Make EU Lagom Again”.
Toppkandidaten Sara Skyttedal har också demonstrerat vad detta ”Lagom” innebär när hon inte ville ta ställning mellan huvudmotståndarna i EU-valrörelsens huvudstrid, mellan Viktor Orban och Emmanuel Macron.