EU-tåget tuffade länge fram med ett fransk-tyskt lokomotiv.
Var dessa länders regeringar överens så blev reformer av, annars inte.
Men det lokomotivet har mest varit tyskt sedan Frankrike valde Francois Hollande till president 2014.
Med undantag för korta uppsving vid 2015 års terrorattacker i Paris, har Hollande varit den svagaste presidenten Frankrike haft på väldigt länge.
Hans väljarförtroende har slagit historiska bottenrekord och en rad av hans reformförslag har dragits tillbaka trots att han har en socialistisk majoritet i parlamentet.
Nu förstärks bilden av svaghet ytterligare.
I veckan tvingades han dra tillbaka sitt omhuldade ”anti-terroristpaket” (en grundlagsändring som dels skulle mjuka upp undantagslagar, dels neka fransk nationalitet till misstänkta terrorister) efter nära fem månaders politiskt gräl om saken.
Han lyckades med konststycket att varken få högern eller vänstern med sig.
President Hollande kämpar samtidigt med att få igenom en arbetsmarknadsreform där han redan låtit skriva om lagförslaget ett par gånger inför ilska från fackföreningar och ungdomar.
Ändå fortsätter de våldsamma demonstrationerna mot lagen – logiskt nog, för president Hollande har tagit för vana att dra tillbaka sina förslag när de möter kritik,
I Europa har han sumpat tillfället att samla starka men spretande anti-åtstramningskrafter i syd-Europa, varit osynlig under asylkrisen och missat att bromsa Camerons framfart under Brexitdebatten.
Nu hägrar presidentvalet 2017 och med det i sikte längtar Francois Hollande efter folkets kärlek.
Ett löfte om utökad (och kostsam för hans underskotts-budget) ungdomsgaranti verkar inte hjälpa.
Ett oväntat förslag att kraftigt höja lönerna för statsanställda (också dyrt) vänder inte heller kurvan..
Sänkt skatt för hushåll, fördelaktigare arvsvillkor, (dyr) utbildningsplan för arbetslösa och pengar till bostadsbyggande… inget tycks hjälpa.
I mitten av mars var Hollandes notering för väljarförtroende skrämmande låga 16 procent, nära bottenrekordet för en fransk president (som han själv innehar): 13 procent hösten 2014.
Inte bara talas i den franska debatten om att socialisterna borde skicka fram en annan kandidat i presidentvalet 2017.
Det mumlas rentav om att Frankrike kanske borde droppa presidentsystemet helt och hållet.
I väntan att Frankrike återfinner sin politiska styrka, drar förbundskansler Merkel EU-tåget själv.