Främlingsfientliga Front National kan för första gången stå som segrare i upp till fyra franska regioner i dagens val. Det kan bli en historisk framgång och brutalt avslöja Frankrike som ett land som aldrig gjort upp med sitt mörka förflutna som kolonialmakt och kollaboration med nazisterna.
Men det kan också bli noll segrar för Front National, om de övriga partierna lyckas mobilisera fler väljare i den här valomgången.
Samtidigt som Frankrike i dag fortfarande njuter av att ha stått i strålkastarljuset som världens förebild med sina politiska ledare på podiet när applåderna dånade för det globala klimatavtalet riskerar landet i morgon att framstå som ett mörkrets epicentrum.
Det djupt främlingsfientliga Front National, som driver en hatkampanj mot muslimer, blev största parti i första valomgången i regionvalen, och om den röstfördelningen blir resultatet även i dag kan partiet ta över flera stora regioner i Frankrike.
Enligt tidningen Le Monde kan Front National bli största parti i allt från noll till fyra regioner.
I nordliga Nord-Pas-de-Calais-Picardie och sydliga Provence-Alpes-Côte-d’Azur fick Front National med Marine Le Pen och systedottern Marion Maréchal-Le Pen över 40 procent av rösterna den 6 december. Men där har president Hollandes Socialistparti fått sina kandidater att dra sig tillbaka och uppmana till röstning på det stora högerpartiet UMP. Opinionssiffrorna inför andra valomgången pekar därför på att Le Pen-kandidaterna ändå kan förlora.
Front National kan ha större chans att segra i Alsace-Champagne-Ardenne-Lorraine där S-kandidaten Jean-Pierre Masseret ställer upp trots order från partihögkvarteret att dra sig tillbaka.
Men avgörande blir troligen väljarmobiliseringen. I första valomgången deltog färre än hälften av de röstberättigade. Le Monde pekar på att valdeltagandet ökade med cirka 5 procent i andra omgången både 2004 och 2010. I fyllnadsval tidigare i år har många fler gått och röstat i andra omgången. På sociala medier har det bedrivits en intensiv kampanj de senaste dagarna för att få väljare att gå och rösta mot Front National.
Svenska experter har i sina förklaringar till extremhögerns framgångar främst lyft fram den höga arbetslösheten och de djupa sociala klyftorna. Men i Spanien, som också går till val om ett par veckor, är arbetslösheten mer än dubbelt så hög och där är det två nya partier, liberala Ciudadanos och vänsterns Podemos, som rycker fram och kan få drygt 35 procent tillsammans.
Det finns en djupt präglad främlingsfientlighet och konservatism i det franska samhället som får miljoner väljare att rösta på Front National.
Den djupa konservatismen har också avslöjats i debatten om samkönade äktenskap. Det har införts Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Storbritannien, och även i Frankrike 2013. Men efter en hård politisk kamp med flera massdemonstrationer mot förslaget. Och UMP:s ledare Nicolas Sarkozy har lovat upphäva den om han blir president igen.
I historieböcker, filmer och tv-serier berättas mycket om den franska motståndsrörelsen mot den nazistiska ockupationen. Men väldigt lite om Vichy-regimen som samarbetade med ockupationsmakten och hur lite som gjordes efter andra världskriget för att göra upp med den perioden.
Maurice Papon, en av Vichy-regimens ledare som skickade tusentals judar till förintelselägren, var polischef i Paris på 1960 med anvar för två massakrer på demonstranter, och senare minister på 70-talet. Det var först i slutet på 90-talet som han ställdes inför rätta, men släpptes ur fängelset efter bara fyra år med hänvisning till hans ålder.
Men Papon är bara en tusentals kollaboratörer som slapp undan när Frankrike undvikit att ta itu med sin historia.
Arvet från kolonialmakten Frankrike sitter också djupt. Kolonierna i Indokina och Algeriet lämnades inte frivilligt. De krig som den franska militären förde och förlorade ledde inte bara till stora mänskliga förluster utan också till den bitterhet över att ”Frankrikes storhet” gått förlorad och till den främlingsfientlighet som är grogrund för högerpopulistiska partier.
Front Nationals grundare Jean-Marie Le Pen fortsatte i Vichy-regimens anda med antisemitisk propaganda och kallade de tyska koncentrationslägren ”detaljer i krigshistorien”. Marine Le Pen har nu tagit avstånd från det men i stället gjort muslimerna till det främmande hotet och liknat muslimer som ber utomhus med den nazityska ockupationsmakten.
Franska politiska ledare anspelar fortfarande hellre på ”La Gloire France” än att erkänna sin mer begränsade roll i världspolitiken och behovet av stora ekonomiska och sociala reformer i landet.
Frankrikes arv från andra världskriget kan jämföras med länder som Österrike och Nederländerna, där man heller inte gjort mycket för att göra upp med det omfattande samarbetet med den nazistiska ockupationsmakten. I båda länderna ligger främlingsfientliga partier i topp i opinionsmätningarna. Medan högerextrema partier spelar endast en marginell roll i Tyskland.
I Frankrike skrek flera av tidningarnas förstasidor ”Le Choc!” dagen efter första valomgången. På samma sätt som när Jean-Marie Le Pen gick till andra valomgången i presidentvalet 2002.
Men det franska samhället drog inga lärdomar av Front Nationals genombrott 2002, utan nöjde sig med att vänstern röstade fram högerns Jacques Chirac till president.
I regionvalet 2010 segrade Socialisterna i 23 av 26 regioner. Nu går de mot ett svidande nederlag. Samtidigt som övriga vänsterpartier och De Gröna som hade stora framgångar i förra valet nu inte fick mer än drygt 4 procent tillsammans i första valomgången.
Regionerna har inga stora maktbefogenheter i det centralistiska Frankrike, utan det begränsar sig till infrastrukturen och skolorna. Men om Front National segrar i någon region ger det partiet nya politiska positioner där deras företrädare kan etablera sig inför det stora politiska målet – presidentvalet 2017.