Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Emmanuel Macron har gemensamma erfarenheter – man blir inte populär bland väljarna på att vara EU-ordförande.
Macron tvingas nu kliva ner från EU-presidentstolen under två veckor och ge sig in i en sluggerfajt med högerextrema Marine Le Pen. Under den tiden lär han knappast rösta för några sanktioner mot Ryssland som kan påverka franska väljare.
Det är ett viktigt internationellt uppdrag att vara EU-ordförande. Särskilt när Göran Persson(S) innehade rollen våren 2001 och Fredrik Reinfeldt(M) hösten 2009. De svenska statsministrarna presiderade över EU-toppmötena och hade högsta ansvaret för att styra unionens politiska utveckling.
De tog sina uppdrag på stort allvar och ägnade mycket tid och utspel åt EU-arbetet. Men de svenska väljarna lönade dem inte för deras insats. Socialdemokraternas väljarstöd sjönk flera procentenheter under halvåret som EU-ordförande 2001, och Moderaterna fick uppleva samma kräftgång 2009. Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt fick snabbt återgå till att prata inrikespolitik redan innan EU-strålkastarna slocknat för att få upp opinionssiffrorna.
Emmanuel Macron verkar inte ha tagit in de svenska erfarenheterna. Uppdraget som EU-ordförande är betydligt mer begränsat sedan 2010 eftersom EU-toppmötena har en permanent ordförande, men Macron försökte ändå skaffa sig extra glans genom att agera både som Frankrikes och EU:s president.
Macron bjöd in till ett extra EU-toppmöte i Elyséepalatset och han tog rollen som västvärldens förhandlare med Rysslands Vladimir Putin för att förhindra en militär invasion i Ukraina. Han deklarerade att det så viktiga uppdrag att han inte hade tid att delta i några valdebatter inför franska presidentvalet.
Till en början såg det ut att ge utdelning även på hemmafronten. Macron ledde skyhögt över den långa raden av motståndarkandidater, samtidigt som extremhögern splittrades när Eric Zemmour såg ut att ta röster från Marine Le Pen och vänstern inte kunde enas om någon gemensam kandidat. Väljarstödet för Macron låg över 30 procent i början av mars och ingen annan kandidat kom över 20.
Men när valdagen närmade sig och väljarna började ta ställning mellan presidentkandidaternas budskap befann sig Macron på den internationella scenen och pratade om sina samtal med Putin eller Joe Biden, och bytte till samma klädstil som Ukrainas Volodymyr Zelenskyj. Medan hans huvudmotståndare från förra presidentvalet 2017 Marine Le Pen åkte runt i landet och lovade väljarna sänkt pris på bränsle och livsmedel, samtidigt som hon leende visade upp sig tillsammans med gulliga katter på nätet.
När Vladimir Putin skickade in sin militär i Ukraina kasserade hon snabbt de redan tryckta broschyrerna med bilder på henne och Putin. Hon lyckades på samma sätt som en annan Putinkramare – Viktor Orban – i stället vinna röster på att lova att hon som president skulle se till att skydda franska folket från att påverkas av kriget.
Kattungarna funkade för Le Pen, men skäggstubb och militärtröja funkade inte för Macron. Väljarstödet ökade snabbt för Le Pen medan det sjönk som en sten för Macron. Veckan före första valomgången var Le Pen nästan ikapp, med 24 mot 22 procent.
På valdagen vände det ändå uppåt för Emmanuel Macron. Enligt vallokalsmätningarna var det borgerliga väljare som stödjer Republikanerna som övergav sin kandidat Valérie Pecresse eftersom hon ändå var chanslös och röstade på Macron för att förhindra två ytterkantskandidater att gå vidare till andra valomgången.
Det gjorde att Emmanuel Macron fick högre röstetal än i första valomgången 2017 och blir den förste sittande presidenten på tjugo år som går vidare i ledningen till andra omgången.
Men även Marine Le Pen nådde ett bättre valresultat än förra valet, trots att hon den här gången tävlade med högerextreme Eric Zemmour om väljarna. Därför räknar de flesta franska bedömare med ett betydligt jämnare resultat i andra valomgången än 2017 då Macron besegrade Le Pen med 66,1 – 33,9.
I Natohögkvarteret och de flesta övriga EU-länder väcker risken för en Le Pen-seger stor oro. Även hon slutat tala om att lämna euron pekar hennes valprogram på att EU:s näst största medlem och den enda kärnvapenmakt skulle hamna på kollisionskurs med övriga EU med henne i presidentpalatset.
+ Le Pen lovar via en folkomröstning sätta fransk nationell lag över EU. Beslut i EU ska inte längre gälla i Frankrike om regeringen anser att de står i strid med landets vilja.
+ Le Pen lovar utan förhandlingar med övriga medlemsländer sänka Frankrikes inbetalningar till EU-budgeten.
+ Le Pen lovar sätta stopp för arbetare från andra EU-länder att komma till Frankrike och arbeta.
+ Le Pen vill återinföra gränskontroller i EU genom att i grunden förändra Schengenreglerna. Invandrare ska inte få tillträde till Frankrikes socialförsäkringssystem.
+ Le Pen lovar sätta stopp för utbyggnaden av vindkraft. Frankrikes klimatmål ska fastställas nationellt och inte genom överenskommelser i EU.
+ Le Pen lovar att Frankrike ska lämna Natos militära strukturer och lämna försvarsindustrisamarbetet med Tyskland.
Om alla dessa vallöften skulle genomföras skulle det leda till kaos i EU, oräkneliga och långdragna rättstvister i EU-domstolen och försvaga hela EU för många år framåt. Samtidigt som Putin skulle få två bundsförvanter – Le Pen och Orban – i EU:s högsta ledning.
Men de flesta franska väljare lär knappast läsa Le Pens valprogram när de bestämmer hur och om de ska rösta i andra valomgången den 24 april. Hur mycket av sina vallöften hon skulle kunna genomföra avgörs också av parlamentsvalet som väntar i juni.
Emmanuel Macron kan inte bara varna för vad Marine Le Pen skulle kunna ställa till med i Europapolitiken om hon vinner. Han måste också möta väljarnas ilska över stigande priser och usla levnadsförhållanden.
För Macron måste få vänsterväljare att gå till valurnorna och stödrösta på honom den 24 april för att stoppa Le Pen. Avgörande blir vad vänsterkandidaten Jean-Luc Melenchons väljare gör.
Väljarstödet för Melenchon i första valomgången blev betydligt högre än opinionsmätningarna visat – 22 procent i stället för väntade 17-18. Enligt vallokalsmätningarna var det vänsterväljare som tänkt rösta på någon annan vänsterkandidat som gav sin röst till Melenchon i hopp om att han skulle kunna få fler röster än Le Pen och gå till andra valomgången.
Melenchon är en vänsterpopulist med ett politiskt program som lovar prisstopp, sänkt pensionsålder, 100 procent arvsskatt för rika och att Frankrike ska lämna Nato.
På söndagskvällen lämnade Melenchon ingen uppmaning till sina väljare vad de ska rösta på i andra valomgången mellan Macron och Le Pen. Men till skillnad från 2017 gav han ett betydligt klarare besked om han vill att de INTE ska rösta på. ”Rösta inte på Le Pen” upprepade han fyra gånger i sitt tal på valvakan.
Det är dock upp till Emmanuel Macron att få vänsterväljarna att inte lägga sig på sofflocket utan gå till vallokalerna även den 24 april och rösta EMOT Marine Le Pen.
Macron har redan planerat in flera valmöten runt om i landet de närmaste dagarna. Han har insett att det inte räcker att vara ”EU-president” för att vinna val.
Men avgörande blir om han har några nya politiska besked till missnöjda franska väljare. Misslyckas Macron med det kommer väljare i hela Europa att påverkas av det de kommande åren.